På 1890-talet gjorde dr Luys, medlem av den franska medicinska akademin, en upptäckt som han ansåg öppna nya perspektiv i utforskningen av det mänskliga psyket. Han hypnotiserade patienter vid La Charité-sjukhuset, och lät dem röra vid magneter. Det visade sig att de reagerade mycket olika på magneternas båda poler. Nordpolen hade en lugnande effekt, som den översta bilden visar. Sydpolen gav den rakt motsatta effekten, som framgår på den understa bilden. Dr Luys ansåg sig härmed ha upptäckt ett tidigare okänt sinne, som framträdde med hypnosens hjälp.
En engelsk läkare, Ernest Hart, bestämde sig för att undersöka detta fenomen närmare. Han åkte till Paris och höll själv fram magneter och omagnetiserade järnstycken till patienterna. Det visade sig att deras reaktioner var helt beroende av vad de trodde att de rörde vid. Så t ex reagerade de kraftigt på ett omagnetiskt järnstycke som de trodde var nordpolen pa en magnet. De reagerade inte alls på magneter som de trodde var omagnetiserat järn. 1984 utkom på svenska boken Nyckeln till hälsa av Murdo MacDonald-Bayne. Där återges bl a ett föredrag där han påstar sig kunna magnetisera vatten med sin tankekraft:
"Inte nog med det, jag kan också magnetisera det här vattnet. Jag tar glaset i vänstra handen och håller högra handen över vattenytan; jag koncentrerar mig på att fylla vattnet med energi. Här har vi två glas vatten. Det ena skall jag magnetisera, det andra förblir som det är. Efteråt ber jag några av er komma och smaka pa båda och se om ni kan känna någon skillnad.
(Ett flertal studenter smakade pa båda glasen och upplevde och uttryckte en märkbar skillnad. Fröken V... till exempel konstaterade att det vanliga vattnet smakade duvet och det andra smakade som champagne... )"
Hans åhörare måste rimligtvis ha drabbats av samma fenomen som dr Luys patienter, dvs av suggestionens kraft.
Synen, hörseln, lukten, smaken och känseln har alla sina begränsningar. Därför är det inte egendomligt att människor i alla tider har önskat att det skulle finnas något annat sinne, som saknar dessa begränsningar. Många försök till bevis har lagts fram, men hittills har inget hållit för en kritisk granskning.
För att lära känna den värld vi lever i är vi därför hänvisade till de vanliga sinnena. Deras brister far vi kompensera med uppfinningsrikedom och kritiskt tänkande.