Fakta om turmalin
Känd redan under antiken i Medelhavsområdet, men införd först 1703 utan holländarna från Ceylon till andra delar av Europa.
Namnet turmalin kommer ifrån det singhaleiska ordet turamali, vars ursprungliga mening är okänd.
Turmalin kallades på holländska aschentrecker (asktilldragare), därför att den blir elektriskt laddad och drar till sig aska när man gnider den med en bit kattskinn t.ex.
Turmalinen finns i flera färger än någon annan ädelsten. Den kan vara röd, gul, orange, turkos,
rosa (Rubellit från latins rubellus - rödaktig),
lilaröd till violettblå (Siberit från förekomsten i Ural, Sibirien),
blå i alla toner (indigolit efter färgen indigo),
färglös (akroit från grekiskans ácroos - ofärgad),
guldbrun till mörkbrun (dravit efter Drave i Kärnten),
svart (schörl),
smaragdgrön (brasiliansk smaragd),
grön i alla nyanser (Verdelit).
Populärt kallas nästan färglösa turmaliner med svart kristalltopp motorhuvuden, gröna med röd topp turkhuvuden.
En sort med rosa i mitten och grönt runtom kallas vattenmelonturmalin.
Enfärgade turmaliner är tämligen ovanliga (eventuellt undantaget svarta). För det mesta har samma kristall olika toner eller också helt skilda färger. En kristall kan även ha en färg i ena änden och en annan färg i andra änden, till exempel rosa och grön.
Turmalinen kan alltså vara två- eller flerfärgad.
Kristallerna är vanligen långa, tunna prismor med vertikal striering. I tvärsnitt ser kristallen ut som en karakteristisk, avrundad triangel. Kristallernas båda kortändar ser olika ut.
Stenen är piezoelektrisk.
Tillhör gruppen silikater.
Består av: Aluminiumborsilikat med komplicerad och skiftande sammansättning Na(Mg,Fe, Mn,Li,Al)3Al(Si6O18)(BO3)3(OH,F)4