Detta verk skrevs av Dioskorides och blev tongivande för nästan allt medicinskt kunnande i sin tid, genom hela medeltiden och en bra bit in på 1500-talet. Trist nog försämrades informationen efter hand som verket kopierades och skrevs av. Detta gäller också för de vackra illustrationerna som med tiden blev så stiliserade att man endast med svårighet kunnat avgöra vilka växter som illustrerats på bilderna.
Inte allt i detta verk kan anses relevant för dagens medicinska kunnande, men mycket av det är fortfarande gångbart.
De materia medica är ett stort verk, nedtecknat i fem böcker. I böckerna beskrivs medicinalväxter, samt framställning och bruk av olika läkemedel. I böckerna finns detaljerade beskrivningar och illustrationer av ca. 500 växter.
Texterna är mycket systematiskt upplagda och inleds med en beskriving av växtens (el.djurets el. mineralens) namn och ev. synonymer. Därefter beskrivs växtens egenskaper och medicinska användningsområden, alla tänkbara biverkningar, dosering, hur medicinen kan intas, hantering av för gamla mediciner, veterinärmedicinsk användning, magiska- eller icke-medicinska användningsområden. Till sist tar Dioskorides upp var den aktuella växten kan hittas och insamlas.
Första boken handlar om kryddor, oljor, salvor, träd och buskar. Här beskrivs hur man kan utvinna vegetabiliska oljor såsom oliv-, sesam- och mandelolja. Här finns även information om hur man framställer den dyrbara rosenoljan. Och en beskrivning av en berömd egyptisk rökelse - kyfi.
Bok II tar upp djur och djurprodukter, bland annat Spansk Fluga, ormfett, bävergäll, skorpioner och mjölk. Modersmjölk beskrivs som ett undergörande läkemedel.
Bok III ger förklaringar angående växtrötter, växtsafter, örter och frön från t.ex nattskatta, malört, dill och fänkål.
Bok IV tar upp övriga växter och rötter som inte finns med i tidigare böcker. Här finns beskrivningar av de giftiga arterna av växtfamiljen solanaceae (bolmört, nattskatta, spikklubba, belladonna och alruna). Alrunan får en extra lång beskrivning. Och de användningsområden som uppges är som bedövningsmedel vid kirurgiska ingrepp. Övriga i familjen solanaceae rekommenderas i små doser vid t.ex. huvudvärk, öronvärk och smärtor orsakade av gikt. Som sömnmedel rekommenderas den intorkade saften från opievallmo.
Effekten av dessa växter beskrivs som avkylande, vilket har tolkats som att Dioskorides ansåg dessa som skadliga för människokroppen.
Bok V beskriver viner och mineraler.