I mars månad 1829 kom en äldre man från Diembach till Kerner med en tolvårig pojke som berättade följande:
För några månader sedan var jag och en annan pojke i skogen invid Diembach.
Vi satt på en gren till en ek.
Då kom en virvelvind kring oss.
Den rörde sig bara kring den gren vi satt på.
Plötsligt upphörde virvelvinden.
Plötsligt såg vi under oss en vitklädd kvinna som vinkade till oss att följa henne.
Vi klättrade ner.
Vi följde efter henne.
Hon vinkade hela tiden åt oss att komma efter.
Vi gjorde så.
Dock.
En aning tveksamt.
När hon kommit till ett visst ställe försvann hon.
Vi stod där ensamma.
Vi tittade på varandra.
Kerner brydde sig inte mycket om pojkens berättelse.
Dock.
Han kom på andra tankar efter att följande hände:
Den 18 maj kom en daglönares fru vid namn Kännerlin till Dr Kerner.
Hon var från Ellhofen.
Hon klagade för Kerner att hennes man sedan lång tid tillbaka men nu allt häftigare och oftare flera gånger om dagen greps av ängslan.
Detta utan någon inre eller yttre orsak.
Han hade känslan av att något tryckande osynligt kom honom nära.
I sitt hus hörde de ofta under nätterna ljud som om någon gick omkring med sockor.
Ofta öppnades och stängdes dörren av sig själv.
Ibland blev hon kastad omkring av en osynlig hand.
Några dagar senare bekräftade kvinnans man för Kerner vad hon berättat.
Ofta kunde han inte få sova ens en halvtimme utan att bli väckt av att någon rörde vid honom och slet i täcket.
Kerner hänvisade mannen till fru Hauffe.
Medan denne berättade för henne sin historia såg hon en kvinna i en gammal förnäm dräkt stå vid hans sida.
Fru Hauffe vände genast förskräckt bort blicken.
Hon nämnde inget om synen för mannen.
Hon frågade denne om han i sitt liv någonsin sett en kvinnlig fri själ.
Han svarade att det bara hänt en gång.
Han var då fjorton år.
Han hade gått tillsammans med en äldre man genom skogen vid Diembach.
Där såg han invid en ek en fröken stå bredvid en sak som såg ut som en koffert.
Hon hade vinkat åt dem,
Dock.
De gick tigande förbi henne.
När de tittade sig om försvann hon under det att det dånade som av häftiga slag mot kofferten. Samma syn visade sig för honom för ett år sedan under sömnen.
Denne man från Ellhofeh var på intet sätt bekant med pojken från Diembach som flera år senare sett samma syn.
Fru Hauffe förordnade åt mannen en amulett med ett magiskt verkande ord hämtat från hennes inre språk.
Mannen hängde den på sig.
Dock.
Efter tre dagar var amuletten försvunnen.
Trots allt letande kunde den inte återfinnas.
Han kan ha förlorat amuletten av naturlig orsak.
Dock.
Faktum är att sådana amuletter mycket ofta försvinner på ett obegripligt sätt från halsen på dem som bär dem.