Sammanfattning av boken
Allt som sker, sker. Allt som när det sker får något annat att ske, får något annat att ske. Allt som när det sker får samma sak att ske igen, sker igen. Men gör det inte nödvändigtvis i kronologisk ordning.
Så inleds den sista boken i serien, och kronologisk ordning är ett genomgående tema, skulle man kunna säga.
Trillian, nuförtiden ett nyhetsankare på en TV-station i New York, får mystiska meddelanden från en astrolog och senare besök från några Elvis-diggande utomjordingar som försäkrar att det inte var de som förde bort honom. De kommer från den nyupptäckta planeten Persefone (smeknamn Rupert efter en papegoja) och de vill att Trillian ska ställa horoskop åt dem. Scoop tänker hon och accepterar erbjudandet.
Ford har kommit till Saquo-Pilia Hensha, där Liftarens Guide-byggnaden nu ligger, men något har förändrats. En mycket kelsjuk robot ger honom svaret: Guiden har tagits över av InfiniDim och har fått en ny ledning. Den välkända H-formade byggnaden är inte längre lika flummigt inredd. Kort sagt Guiden har blivit tråkig. Ford får nöja sig med att skriva restaurangspalten, vilket är föga uppskattat. Den nya Guiden ser ut som en svart fågel och har inte TA DET LUGNT på omslaget, utan bara ett ord: PANIK. Ford stjäl en prototyp som han skickar till Arthur.
Arthur i sin tur, har trist på planeten OchNuDå (Och Nu Då? var de första orden kolonisatörerna sade när de hittat planeten. Den första staden döptes till Jaha). Apmannen, som Zaphod brukade kalla honom, söker råd och vägledning i Oraklens by, men får inte mycket hjälp. På något sätt har han kommit bort från Fenny och på något annat sätt kommer han till en trevlig planet, där han bosätter sig och blir Smörgåsmakare. Den lilla byn på Lamuella styrs av Gamle Thrashbarg, en typ med förkärlek för att förutspå saker och ting.
En dag, när Arthur helt fredligt gör smörgåsar medan han sjunger på Yellow Submarine, dyker Trillian upp. Hon har med sig sin och Arthurs dotter Slumpan (Random på engelska). Det visade sig att Arthur för länge sedan hade donerat DNA till en DNA-bank för att få lite pengar. Trillian ville ha ett barn och den enda DNA från en Homo Sapiens som fanns att tillgå var just Arthurs.
Slumpan är lite udda. En ung dam, förvisso, men hon är en aning sur och aggressiv. Hon lämnas, mot sin vilja, hos Arthur, som inte vet vad han ska ta sig till. Så dyker Ford upp, men blir nerslagen av Slumpan, som har upptäckt paketet med den nya Guiden i. Med hjälp av den kommer hon till Jorden, dit Ford och Arthur också kommer så småningom, i ett lyxigt, rosa rymdskepp som de fick av en skönsjungande typ på ett café. Denna typ är (underförstått) Kungen med stort K, d.v.s. Elvis Presley.
När Arthur blev utskälld av den jättelika fladdermusen/kaninen Agrajag (tidigare i serien) får han en viktig adress att lägga på minnet: Stavromula Beta. Stavro Muellers restaurang ligger på nummer 42 på en gata i New York, och det är där alla hamnar till slut: Trillian, Arthur, Ford, Slumpan och Agrajag (i detta sista liv inkarnerad som människa).
Agrajag planerar att döda Arthur, eftersom Arthur har haft ihjäl honom de senaste liven, men när han ska gå ut från herrtoaletten på Stavro Mueller Beta (ja, grektysken har två restauranger), överraskas en hysterisk Slumpan av den plötsliga rörelsen och skjuter honom. Agrajag stirrar på Arthur, säger Du... och börjar gå i bitar på ett ganska osmakligt sätt. Ford gapskrattar. Allt var över. ...Trodde de, ja! Prostetnic Vogon Jeltz återkommer... och gör slut på Jorden en gång för alla.
Grebulonledaren på Rupert satte på lite underhållningsmusik, eftersom det inte längre var något på TV:n.