Myten om Narkissos
Narcissism är ett begrepp som används i många sammanhang idag. Det kan handla om alltifrån utseendefixering till mord som begåtts av gärningsmän/kvinnor som blivit förolämpade (en s.k. narcissistisk kränkning).
Alla människor har dock narcissistiska drag i större eller mindre skala, vilket krävs för att man ska kunna uppnå utveckling och tillfredställelse med det egna jaget. Det är först när det går till en sådan överdrift att människan i fråga får en snedvriden bild av sin egen personlighet och en oförmåga att skilja på yttre och inre objekt, som man kan börja betrakta det som en narcissistisk störning och därmed en psykisk sjukdom.
Den uråldriga myten om Narkissos är det äldsta och mest kända exemplet på narcissismens härkomst. Det finns många olika versioner och tolkningar av myten, och det jag beskriver här är min version och uppfattning av den:
Teresia var en blind siare som snabbt blev berömd för sin förmåga i Beotiens alla städer. Vattennymfen Liriope som var Narkissos moder gick till denna kvinna för att rådfråga henne om sin sons framtid. Liriope hade i unga år blivit våldtagen av flodguden Cephissos och det var så Narkissos kom till. Teresia sade då blott icke sig själv han får skåda. Trots att Liriope inte förstod innebörden av dessa ord, så låg det mer sanning i dem än hon kunde ana.
Narkissos växte upp till en vacker yngling och blev uppvaktad av både kvinnor och män. Han var dock inte ett dugg intresserad.
Echo var den talande röstens nymf. Det enda hon kunde säga var upprepningar av de sista orden hon hört. Hon kunde alltså inte komma med egna meningar eller uttryck. Liksom många andra förtrollades hon av Narkissos gestalt och utstrålning då han var ute till skogs. När hon stiger fram ur skogsbrynet och slår armarna om Narkissos ryggar han tillbaka:
- Förr vill jag dö än du skall mig äga.
Echo blir liksom Narkissos tidigare beundrare grovt förolämpad och ber hämndens gudinna att inte ens Narkissos ska kunna få den han håller kär. Hennes bön blir snabbt besvarad och Narkissos får strax syn på sig själv i källan. Han förälskar sig huvudlöst i sin egen spegelbild och förmår inte gå därifrån. Där sitter han ända tills han dör. Då de andra hittar honom har han förvandlats till en vit blomma.
Många teoretiker har fascinerats av denna myt och haft sina olika tolkningar kring den.
Om man ska sammanfatta en del kännetecknen på människor som lider av narcissistiska störningar så har de ofta en högt idealiserad självbild och de anser sig ofta stå över alla regler samtidigt som de ständigt behöver självbekräftelse från omvärlden. De kan känna krav på att vara eller framstå som perfekta (jagidealet) och känna självförakt om de inte lever upp till denna föreställning.
De har också lätt att idealisera vissa personer men lika lätt för att känna förakt inför dessa om de inte har samma värderingar eller på något sätt uppfattas som svagare.
Detta är dock en oerhört förenklad och långt ifrån fullkomlig sammanfattning.
Freud, Wilhelm Reich, Edith Jacobson, Anne Reich, Melanie Klein, Kohut och Herbert Rosenfeld är exempel på teoretiker som fördjupat sig i detta, alla med sina egna tolkningar och förklaringsmodeller.
Freud ansåg exempelvis att den narcissistiske identifierar sig själv med yttre objekt. Leonardo DaVincis (latenta) homosexualitet var ett exempel på detta.
Han beskriver Leonardo som en faderlös liten pojke som identifierar sig med modern som ger honom all uppmärksamhet (även här ser vi paralleller till myten). Därefter söker han efter den idealiserande pojken han själv kan betrakta på samma sätt som modern betraktade honom.
Detta är bara ett exempel av många, men eftersom paranormal.se är ett uppslagsverk och inte en website för uppsatser, så nöjer jag mig med detta. Har själv läst boken Narcissism av Bo Sigrell, som jag varmt kan rekommendera till alla som önskar fördjupa sig i ämnet ytterligare.