Född 1947. År 1969 besökte jag spågubben Tage Sköld som då fanns i Stockholm. Han gjorde ett imponerande intryck. Han sa att han hörde Lunds domkyrkoklockor ringa och förutsade att jag skulle flytta till Lund och att jag skulle doktorera där. Innan dess hade jag skrivit till parapsykologins nestor J. B. Rhine i USA och frågat var man seriöst kunde forska om parapsykologi. Han svarade att det i Sverige, just i Lund, fanns en forskare Martin Johnson, och att jag borde kontakta honom. Tage Skölds spådomar besannades därför helt.
Jag flyttade samma år till Lund, och genomförde en rad parapsykologiska experiment, som redovisades bland annat i en psykologexamensuppsats. Doktorsavhandlingen år 1978 handlade däremot inte om parapsykologi utan hade ämnet Ikaruskomplexet.
Om de paranormala fenomenen existerade, vore de centrala för att förstå såväl människans psyke som universums grundläggande naturlagar. Det fanns redan då en uppfattning att de paranormala fenomenens existens var bevisad och inte längre kunde ifrågasättas; det gällde bara att förstå och förklara dem. Därför var det naturligt för mig att börja en forskningsbana inom parapsykologin.
Allteftersom studierna framskred gick det så småningom upp för mig, att påståendena att de paranormala fenomenen existerade inte var så hållbara som jag trott. Det visade sig att felkällor kunde avslöjas i de experiment som utsattes för granskning, bevisen förflyktigades, och kvar fanns till slut en vildvuxen flora av felkällor, välkända för forskare inom parapsykologin. Min viktigaste lärdom av de parapsykologiska studierna är att ha utvecklat metodisk stringens och ett systematiskt kritiskt tänkande. Huvudfrågan inom parapsykologin är fortfarande om de paranormala fenomenen existerar.
Arbetar som rättspsykolog (utsagepsykologi).
Intresseområde inom parapsykologin: utvärderingsfrågor.