normal
En familj, som vi kan kalla Müller, i Massachusetts, U.S.A., började störas av märkliga händelser: underliga ljud, föremål som rörde sig utan förklaring och slutligen även tre bränder. Familjen Müller bestod av två vuxna och två söner och bodde i ett eget litet trähus på landet. Händelsema tycks likna ett klassiskt fall av det som inom parapsykologin kallas en poltergeist, av det tyska uttrycket för en bullrande ande. Ett annat uttryck är RSPK, Recurrent Spontaneous Psychokinesis, dvs till synes oförklarlig påverkan på yttre föremål som antas bero på inverkan från en central persons psyke. Den parapsykologiska forskningen har inte direkt kunnat bevisa att poltergeistfenomen verkligen orsakas av psykiska krafter utan någon fysisk förklaring. Fenomenen har visat sig vara undflyende, och när forskaren försöker att noggrannare registrera och kontrollera fenomenen så försvinner de, och i andra fall har medvetna eller omedvetna manipulationer från någon av de inblandade kunnat påvisas. Oberoende av om fenomenen beror på paranormala krafter eller om de beror på någons manipulationer har forskningen ändå kunnat påvisa att poltergeistfenomenen brukar vara centrerade kring en speciell centralperson. Detta var också fallet i familjen Müller. Det blev så småningom tydligt att fenomenen centrerades runt den äldste sonen Peter, som led av epilepsi. (Alla namn fingerade.)
Det är ovanligt att poltergeistfenomen - oberoende av hur de skall förklaras - leder till allvarliga skador vare sig på personer eller föremål. Det är också mycket ovanligt att poltergeistfenomen är förknippade med bränder. En brand kan dock av naturliga skäl medföra helt okontrollerbara effekter och skador, och i detta fall blev myndigheterna inkopplade, såväl polis som brandförsvar.
Polisen anlitade min hjälp för att göra en undersökning av fenomenen och en bedömning av fenomenens eventuella paranormala ursprung.
Jag besökte familjen Müller under tre dagar och genomförde intervjuer och psykologtestningar i syfte att få en bättre förståelse för familjemedlemmarnas personlighetsegenskaper och deras inbördes relationer, i hopp om att detta skulle kasta ljus på de händelser som hade ägt rum i deras hus.
Familjerelationerna kunde bäst karakteriseras med ett ord som Peter Müller själv använde för att karakterisera sin familj: A close-knit family, dvs en familj med stark inbördes sarnmanhållning och en tydlig vilja att hålla utomstående borta ifrån familjen. Detta ledde bl a till att samarbetet från familjens sida i mina testningar inte var fullständigt, men flera testningar, intervjuer och informella experiment kunde ändå genomforas.
normal
Fenomenens karaktär
Fenomenen som gav upphov till misstanken om paranormala poltergeistfenomen inträffade under en period av knappt ett år och finns beskrivna i fyra polisrapporter. Under det forsta halvåret rörde det sig huvudsakligen om underliga knackningar och andra ljud. Kriminalinspektörerna gjorde åtskilliga forsök att avslöja orsaken men utan framgång. En av poliserna, Earl McGaw, uppgav att han varit i huset flera gånger och hört knackningar i väggarna som var så kraftiga att tallrikar som hängde på väggen började skaka.
Huset var ett tvåvåningshus i trä och den vägg där de flesta knackningarna hade hörts befann sig i mitten på byggnaden, och denna vägg låg också i anknytning till Peter Müllers säng. Ljuden beskrevs som enstaka, höga ljud, ibland återkommande och ibland snabba knackningar. Ibland kom ljuden när Peter låg vaken på natten med hicka. Hickan kunde vara i flera timmar.
Ibland hördes ljud som liknade visslingar och vid andra tillfällen beskrevs ljuden som lätta knackningar utanför huset nära grunden. Vissa av ljuden spelades in på band.
Undersökningar gjordes för att se om små rnängder av explosiva gaser kunde avslöjas, men inga spår av gaser upptäcktes. För att undersöka eventuella elektriska orsaker stängdes all elström av under en period, men även under denna tid hördes starka knackningar. Under en period blev frekvensen och styrkan i ljuden så stor att familjen flyttade från huset. Även telefonledningarna granskades för att finna eventuella störningar, men utan resultat. Såväl vattenledningar som luftkonditionering undersöktes grundligt men utan att avslöja hur ljuden kunde ha uppkommit. Resultaten av alla fysiska undersökningar av källare, vind och alla boningsutrymmen var negativa. Den lokala flygplatsen kontaktades för att undersöka om deras radarsystem möjligen kunde ha orsakat något av fenomenen. Resultatet av undersökningen var att ingen orsak kunde påvisas från flygplatsen. Möjligheten av seismologisk aktivitet undersöktes också men kunde uteslutas som en möjlig förklaring. Polisundersökningen planerades på så sätt att den ena efter den andra av tänkbara förklaringar skulle kunna uteslutas. Inga fysiska orsaker kunde avslöjas.
Den yngre sonen Thomas, 19 år gammal, fick genomgå en lögndetektorundersökning, men resultaten visade att han inte hade någon kännedom om hur fenomenen uppkommit. Peter, som var 21 år gamrnal då fenomenen började, ansågs först inte kunna genomgå lögndetektortestet på grund av sin sjukdom (epilepsi). De poliser som genomförde undersökningen rapporterade att de inte trodde att någon i familjen orsakade ljuden. En av poliserna, deputy Dave Davis, uppgav att ljuden, som han själv hört, ibland hade karaktären av små explosioner. Han hade själv åhört flera av explosionerna och hade inte funnit spår av några explosiva ämnen, ingen lukt och inget ljus. Explosionerna kunde också inträffa i mörker. Davis uppgav vidare att han försökt observera familjemedlemmarna men inte funnit något bevis för att någon i familjen varit inblandad i uppkomsten. Vid ett tillfälle var explosionen så stark att en spricka uppstod i väggbeläggningen i köket. Hans bedömning var att ingen i familjen kunde ha orsakat explosionen.
En annan polis, deputy Sauvie, som också bevittnade vissa av händelserna, uppgav i rapporten att han noggrant hade iakttagit familjemedlemmarna i samband med fenomenen. Han hade inspekterat både vind och källare utan att hitta några anordringar som kunde förklara fenomenen. Deputy Sauvies slutsats var att han inte kunde förstå hur de underliga fenomenen skulle förklaras. Han uttryckte djup oro för familjen Müller, som på grund av fenomenen levde under stark mental press.
Ett vittne, S.P., uppgav att hon en gång när hon besökte familjen Müller hörde ett kraftigt ljud och när hon gick in i vardagsrummet såg hon en keramiklampa som låg på golvet. Lampan hade tidigare stått på ett bord och när hon hörde ljudet befann hon sig i ett annat rum tillsammans med tre av familjemedlemmarna: Peter, Thomas och deras mor Mabel. Mrs P. ansåg att ingen av dem kunde ha orsakat händelsen. Hon hade tänkt på händelsen många gånger därefter och inte kunnat finna någon förklaring.
Ljuden fortsatte under mer än ett halvår. Vid ett tillfälle hörde familjen 16 explosioner mellan 13.30 och 16.00 under en och samma dag. Deputy Davis hade anlänt under eftermiddagen och bevittnat sex av explosionema. Även deputy Sugar var närvarande under en del av tiden. Deputy Davis uppgav att både han och deputy Sugar särskilt hade riktat uppmärksamheten mot familjemedlemmarna och att han inte hade kunnat avslöja någon inblandning ifrån dem. Explosionerna hade varit så starka att köksgolvet och väggarna skakade i hemmet. Händelsen var en upprepning av vad han tidigare hade bevittnat i hemmet. Explosionerna tycktes komma från källarutrymmet under köket och han undersökte därför detta utrymme men utan att finna spår av någon explosiv anordning.
Efter ett halvår började fenomenen delvis ändra karaktär. Vid ett tillfälle var två poliser närvarande, Westgate och Howe. Mabel och Peter Müller befann sig i det största sovrummet och sopade upp glas från en matta efter en tidigare händelse. Poliserna hörde ett kraschande ljud och rusade in i rummet. De kunde då se en vas som hade stått på ett nattduksbord som nu låg i sovrumshörnan. De kunde också se Peter stå drygt en meter från nattduksbordet. De kunde inte bestämma hur vasen hade fallit. Vissa perioder sov poliser i huset och vissa perioder användes automatiska ljudregistreringsapparater då ingen var narvarande i huset. Nar huset var helt tomt registrerades aldrig något ljud. Undersokningarna intensifierades så att en polisman standigt var narvarande vissa perioder. Vid ett tillfalle intraffade att ett fat med kott ramlade på golvet från en bank i koket. I koket befann sig då Mabel och Peter. Poliserna intervjuade dem noggrant och kunde inte utesluta mojligheten att fatet hade skjutits från banken av någon av dem, men deras intryck var inte att så verkligen skulle ha skett. Nar poliserna lamnade huset efter att ha bevakat det oavbrutet under en veckas tid inträffade strax efteråt en serie på åtta explosioner. Poliserna återvande men kunde då inte observera någon ny handelse.
Laboratorieundersökningen av ljudbanden visade att ett antal ljud av olika typ hade registrerats. Ljuden liknade knackningar eller slag (pounding), vissa var rytmiska, andra inte. Knackningarna intraffade på olika underlag: på solida och ihåliga väggar, på metall och på glas. Slutsatsen var att ljuden inte kunde bero på någon okand geologisk rörelse eller dylikt, eftersom ljuden hade så varierande karaktar, rytm och styrka.
Ett par veckor efter denna handelse intraffade den första branden. Vid denna tidpunkt hade Gerald Solfvin borjat bo i familjens hus for att undersoka de markliga ljuden. Han arbetade då på The Psychical Research Foundation, Durham, North Carolina. Elden startade i en badhandduk i badrummet. Nar branden upptäcktes befann sig Peter tillsammans med sin far i vardagsrummet. Gerald Solfvin fannocksåatt sladden till deelektriska tandborstarnahade klippts av med en sax. Detta kunde dock inte ha orsakat branden, men handduken kunde mycket väl ha antänts med en cigarrettändare eller tändsticka.
Efter bränderna genomgick även Peter lögndetektortest (polygraph test). Testresultatet visade oregelbundna (erratic) reaktioner till testfrågorna. Denna typ av reaktioner var sådan att den forhindrade en analys av resultaten för att avgöra om Peter talade sanning eller inte. Inte heller ansågs en upprepad testning meningsfull.
Nästa brand inträffade fem dagar senare, kl 17.30 på eftermiddagen. Branden inträffade på badrumsgolvet och någon form av brännbar vätska hade använts. Brandkår fick tillkallas. Vid tillfället befann sig Mabel och Peter Müller i huset. Hon låg och sov på soffan medan Peter satt i en fatölj och läste. Peter sade att han kände en konstig lukt och de gick tillsammans till badrummet och upptäckte branden. Senare ändrade sig fru Müller och uppgav att hon inte sovit utan endast vilat sig och att hon visste att Peter inte gått in i badrummet och anlagt branden. Peter uppgav att han väckte sin mor när han kände röklukten.
I samband med polisutredningen avslöjades att en mindre brand hade inträffat också dagen innan då en toalettpappersrulle hade brunnit i badrummet.
Nästa brand inträffade exakt två månader senare (båda gångerna den 13 i månaden) och återigen kl 17.30. Denna brand inträffade i ett sovrum på ovanvåningen. Branden hade startat i en sängmadrass. Brandkår tillkallades, som snabbt släckte branden.
En förklaring som familjen framförde var att grannfamiljen skulle ha forhäxat Peter. Ett bevis for detta var att grannfamiljens hund skulle vara helt ursinnig på Peter. Detta kunde jag själv observera. När Peter gick in till hundens bås på farmen började hunden morra extremt, visade tänderna osv, trots att Peter inte gjorde några konstiga rörelser ellerhotade på något sätt. Det var ett högst påtagligt fenomen.
normal
Testningar
Psykologtestningarna och ett enkelt psykokinetiskt experiment genomfördes i första hand med Peter.
Ett enkelt PK-test gjordes med hjälp av tärningar. Sex tärningar kastades samtidigt och Peter skulle forsöka fa fram en viss tärningssida (lika många gånger för varje tärningssida). Det förväntade antalet rätt är således 24, men Peter fick endast 18 rätt. Detta resultat faller inom ramen for normal slumpvariation. Testet avslöjade således inga tecken på psykokinetisk förmåga.
Jungs associationstest går till på så sätt att ett antal ord läses upp för testpersonen, som far ge en association till vart och ett av orden. Därefter gås hela listan igenom en gång till, men nu skall testpersonen ange den association han gjorde forsta gången. Testledaren noterar hur lång tid personen behöver för sin association och om den tidigare associationen ändras eller inte. Stömingar i testet indikerar särskilt känsliga, psykiska komplex och indikeras av lång tid for att associera och av felaktig återgivning av tidigare association. I Peters fall noterades de längsta tiderna för foljande ord:
1. Towel (= handduk): 19 sek. Den första branden hade startat i en handduk.
2. Work (= arbete): 40 sek. Peter var sedan länge arbetslös och arbetsoformögen.
3. Detect (= avslöja): 50 sek. Vid reproduktionen kom Peter inte heller ihåg den forsta associationen. Han associerade forst efter 50 sek till find something (= finna någonting) och återgav i reproduktionen med associationen put away from somebody (= dölja för någon).
4. Fast ( = snabb): 17 sek. Inte heller här mindes han sin första association, agile utan återgav med associationen, quick.
5. Liquor (= sprit): 9 sek. Familjen var helnykterister.
6. Även på ordet lie (= ljuga) hade han lång associationstid och associerade till lie-detector test (= lögndetektortest). Ytterligare en lång tid noterades for ordet sky (= himmel), men detta är svårare att ge någon lättforståelig innebörd.
Peter hade också fatt genomgå personlighetstestet MMPI, som går till så att testpersonen far ta ställning till 588 påståenden och ange om de stämmer eller inte stämmer på honom. Testresultatet anges i en s k resultatprofil. Därtill finns kontrollskalor som avslöjar testpersonens inställning till själva testet. I Peters fall visade kontrollskaloma att han hade en tendens till kontrollerande eller direkt lögnaktiga svar. Detta innebär att det finns en tendens att dölja eventuella emotionella problem. Trots detta noterades kraftiga höjningar i de tre första delskalorna, och särskilt i skalorna 1 och 3 (Hs och Hy). Detta är typiskt för testpersoner som har en passiv metod att hantera ångest och konflikter. Deras förnekande av besvär och tillkortakommanden leder till avsevärd ansträngning för att åstadkomma emotionell kontroll och förträng ning. De är ofta svåra att behandla med psykoterapi, eftersom de har svårt att medge att deras problem kan grunda sig i emotionella störningar. De finner kroppsliga eller organiska förklaringar mer acceptabla och förenliga med sin egen självuppfattning. De är ofta självcentrerade, starkt beroende av omgiv ningen och krävande i de sociala relationerna. I psykoterapi uppfattas de ofta som passivt aggressiva med svårigheter att hantera uttryck för aggression. De kontrollmekanismer som dessa patienter använder externaliseras på så sätt att de blandar in andra människor och situationer, t ex genom att kasta skulden på andra, genom projektioner, utageranden och efterrationaliseringar. Själv kontrollen är emellertid of örutsägbar och de förefaller emotionellt instabila, lättstimulerade och med dålig emotionell kontroll. De tenderar att förlora sitt humör och att brusa upp även vid lätta provokationer.
Benders gestaltminnesprov, som är känsligt för lesionsbetingade störningar (hjärnskador), visade inga tecken på sådana störningar.
Mitt samtal med Peter avbröts både av herr och fru Müller. De tycktes inte vilja tillåta att jag talade enbart med Peter. Herr Müller var i första samtalet aggressiv, bl a genom att rikta mordhot mot grannfamiljen. Han hade ett gevär sedan 16-årsåldern. När jag vid ett senare samtal återkom till mordhoten tog han tillbaka dem. Under intervjun med Peter framkom att han gått i sömnen. Aven brodern går i sömnen och talar ofta i sömnen. Påfallande i samtalet med Peter var hur han gled från ett ämne till ett annat. Ibland gav detta ett dissocierat intryck. Både begåvningsnivå och allmän kunskapsnivå föreföll ligga under det normala. Modern gav ibland ett aggressivt intryck. Peter uttryckte det så att she has worked herself up (= hon har hetsat upp sig). Fadern uttryckte öppet sitt missnöje flera gånger. Brodern var i samtalen alltid konsiliant och tillmötesgående, men hade i TAT-testet ett övermått av aggression i svaren. Peter uttryckte i regel nästan inga känslor alls. Mitt intryck var att båda sönerna hade lagrat undanträngd aggression som måste ta sig någon form av uttryck. När Peter hade bott i en större stad hade han vant mycket känslig för sinnesintryck och störts av olika ljud och dylikt.
normal
DISKUSSION
Utifrån resultaten av dessa undersökningar kommer jag här att diskutera några olika möjliga förklaringar till de fenomen som iakttogs, huvudsakligen ur psykologisk synvinkel. Alla var ense om att fenomenen centrerades runt Peter Müller. Bland de huvudsakliga alternativen till en förklaring är:
1. att de flesta av fenomenen är paranormala,
2. att de flesta av dem har framkallats på normal väg av Peter Müller antingen medvetet eller i ett dissocierat sinnestillstånd,
3. att de är en kombination av både paranormala och normala fenomen.
(a) Ar fenomenen paranormala?
Om dessa fenomen vore de enda som skulle understödja existensen av psykokinesi, PK, dvs psykets kraft över materien, skulle bevisen för dessa fenomen inte vara särskilt imponerande, men många parapsykologiska forskare har uppfattningen att PK existerar och att detta i sällsynta fall kan koncentreras kring en speciell person, RSPK, Recurrent Spontaneous Psychokinesis, och om detta accepteras är det ingenting som i princip skulle utesluta möjligheten av PK också i detta aktuella fall. Vidare finns det åtskilliga likheter med andra fall av RSPK, både vad gäller hur fenomenen yttrar sig och de inblandade personerna. Exempelvis Gerald Solfvin har samlat data om alla enstaka poltergeistfenomen som har beskrivits och hans intryck är att paranormala fenomen verkligen har inträffat i några av dessa fall. Å andra sidan har det i regel aldrig varit någon utbildad och tränad observatör med erfarenhet av paranormala fenomen närvarande vid tiden for de mer påtagliga händelserna. Det har ibland varit flera olika vittnen inblandade, men det är oklart om dessa har haft uppmärksamheten fastad på de speciella möjligheter som kan vara aktuella i samband med händelser som beror på medveten eller omedveten manipulation eller rent av bedrägeri. Denna misstanke stärks av att Gerald Solfvin Iyckades finna indikationer på naturliga orsaker till händelserna som inträffade när han personligen var närvarande hos familjen Müller, däribland till bränderna. Om inga andra underliga fenomen hade inträffat tidigare skulle det ha varit foga anledning att anta att bränderna i det nu aktuella fallet hade varit paranormala. Det är också helt klart att många eller de flesta av händelserna skulle ha kunnat orsakas av Peter, även om inget slutgiltigt bevis för denna möjlighet kunde frambringas. Det har emellertid visats att i de fall där en person har avslöjats som medveten eller omedveten manipulatör av poltergeistfenomenen, i de fallen har det också framkommit att han eller hon har åstadkommit fenomenen mycket skickligt och snabbhänt. Slutligen måste också konstateras att även om RSPK accepteras som orsak till fenomenen i familjen Müller innebär inte detta någon egentlig forklaring, eftersom det inte finns någon accepterad vetenskaplig forklaringsteori för RSPK.
(b) Har fenomenen orsakats av Peter Müller, antingen medvetet eller i ett dissocierat sinnestillstånd?
För att besvara denna fråga är familjestrukturen och Peter Müllers personlighetsegenskaper särskilt relevanta. Familjen var en close-knit family. Föräldrama var mycket dominerande och visade öppet sin aggression och andra känslor. De två pojkama hade uppfostrats i en strikt religiös atmosfar utan inslag av kroppsliga bestraffningar. Ingen av dem rökte, ingen av dem drack alkohol (inte ens öl) och ingen av dem använde svordomar (bad language). Eftersom sönema var så starkt dominerade av sina föräldrar hade de foga möjligheter att öppet uttrycka sin egen aggression eller andra känslor och detta var särskilt tydligt for Peter, som var passiv, tillbakadragen och saknade förmåga att hävda sig själv. Peter hade haft upprepade epileptiska attacker och vid tidpunkten for undersökningen använde han tre olika typer av mediciner for att kontrollera dessa attacker. Han hade också haft en ryggskada, som fortfarande orsakade smärta, och denna kan vara förknippad med hans ovanligt starka muskelspänning. Han var mycket känslig for ljud och ljusintryck och det kan finnas ett ömsesidigt beroende mellan denna sensitivitet, hans muskelspänning och hans epileptiska anfall. Denna spän ning och hans of ormåga att på normala sätt ge uttryck för sina känslor gör det troligen svårt för honom att handskas med mer uttalad frustration.
De första märkliga händelsema i huset började med speciella of örklarliga ljud: Innan dessa händelser började hade Peter råkat ut for svårigheter och frustrationer av en extrem natur: Han skadade ryggen, genomgick en trakeotomi (ett luftrörssnitt), han blev of ormögen att arbeta, försäkringsbo laget betalade inte de medicinska räkningama osv. Den alltmer uppbyggda inre spänningen kunde troligen inte finna något utlopp och det vore inte förvånande om han i denna situation framkallade dessa ljud for att på denna väg framkalla en spänningsreduktion. Denna spänning, i sig själv, utesluter inte att samma inre spänning skulle kunna passera tröskeln till en paranormal nivå och på detta sätt orsaka paranormala poltergeistfenomen. Möjligen kan han också ha framkallat samma fenomen i ett dissocierat sinnestillstånd. Det är inte ovanligt att personer med epilepsi ibland upplever perioder av dissociation och under dessa perioder kan de agera på ovanliga sätt. I psykologtestningama visade Peter indikationer på en uttalad dissocierad personlighet och denna brist på integration kan mycket väl ha spelat en betydande och avgörande roll för det fallet att han själv har framkallat vissa av fenomenen på naturlig väg.
Mitt bestämda intryck var att Peter tycktes veta mycket mer om fenomenen än han ville medge. Detta märktes särskilt tydligt i associationstestet (av Jungiansk typ) där det märktes uttalade oregelbundenheter i samband med ämnen som handlade om att ljuga och att bli avslöjad. Både fadern och modem tycktes ärliga när de hävdade att de inte kunde se någon naturlig förklaring till något av fenomenen, men detta var inte lika självklart för Peter.
Vad skulle kunna vara orsaken för Peter att framkalla denna typ av fenomen, då han inte tycktes ha någon egen vinning av dem? Svaret är att det inte behöver finnas något motiv i betydelsen av egen vinning. Frånvaron av ett motiv är ett regelbundet återkommande kännetecken för beteenden som orsakas av inre spänningsuppbyggnad som inte finner något utlopp. Det är välkänt att beteenden som orsakas av frustration, däribland många fall av brandanläggelser (pyromani) och kleptomani, har som ett av sina mest framträdande kännetecken frånvaron av ett motiv eller ett trivialt, helt obetydligt motiv som en utlösande orsak. Det är intressant notera att fenomenen i familjen Müller nådde en höjdpunkt, en klimax, genom bränderna. Om det var så att fenomenen orsakades av Peter genom normala fysiska manipulationer, så torde huvudorsaken, på samma sätt som i många andra brandanläggelser, vara denna välkända spänningsreduktion.
(c) Kan fenomenen vara en kombination av både paranormala och normalt framkallade fenomen?
Det är tydligt från den ovanstående diskussionen att det inte finns något absolut slutgiltigt bevis att paranormala fenomen verkligen inträffade och inte heller några definitiva bevis på att Peter själv framkallade dem genom normala manipulationer, men det finns indikationer för bådadera. Om det kunde bevisas att Peter verkligen framkallade vissa av fenomenen på ett normalt sätt, skulle detta inte automatiskt bevisa att han framkallade alla fenomenen på samma sätt. Det är en vanlig erfarenhet inom. parapsykologisk forskning att PK-medier både i spontanfall och i yrkesmässiga situationer ofta kan avslöjas med fusk, trots att de vid andra tillfällen har demonstrerat tecken på genuin PK utan att fusk kunnat avslöjas. Händelsema med fusk tycks ibland följa alltför högt ställda och otåliga förväntningar från dem som undersöker fallet. I Müllerfallet synes förväntningama inte ha varit särskilt uttalade, eftersom de snarare tycktes vilja bli kvitt fenomenen, men på samma dag som den första branden ägde rum synes vissa suggestioner om brandanläggande poltergeists ha förekommit.
Oberoende av om den korrekta förklaringen är paranormal, normal eller en kombination av bådadera, är det mycket troligt att en avgörande och betydelsefull faktor för att framkalla fenomenen har varit kombinationen av epilepsi, den inre spänningen och frånvaron av naturliga vägar att ge uttryck för känslor som aggression och besvikelse. Under alla omständigheter rekommenderades därför Peter att erbjudas någon form av psykologisk behandling somkunde förbättra hans allmäntillstånd. Både han själv och hans far tycktes väl motiverade att låta honom försöka lära sig någon form av avslappningsövningar, något som kunde förbättra såväl hans allmänna spänningstillstånd som hans ryggvärk.
Efter undersökningen gjorde jag i min rapport till polisen följande förutsägelse: En förutsägelse om möjliga framtida poltergeistaktiviteter kan endast göras genom en jämförelse med andra liknande fall. Förutsägelsen skulle då bli att aktivitetema troligtvis inte kommer att återvända, och om de återvänder kommer de inte att bli lika uttalade som innan och de kommer ganska snabbt att tona undan. Detta är särskilt troligt om Peter Müller far någon form av psykologisk behandling.
Epilog: Vid en uppföljning flera år senare meddelade den kriminalinspektör som haft ansvar för fallet att han mycket väl mindes familjen Müller och de bränder som inträffat i deras hus. Polisen var mycket tacksam for den undersökning som jag hade gjort. Det visade sig nämiigen att efter min undersökning upphörde fenomenen for gott. Detta kanske var en besvikelse för den som vill fortsätta undersöka paranormala fenomen, men för alla inblandade parter var det en välsignelse att bränderna upphörde.
Litteratur
1) Carrington, H., Historic poltergeists. International institute for psychical research. Bulletin 1.
2) Carrington, H. & Fodor, N., The story of the poltergeist. New York: Rider & Co, 1953.
3) Fodor, N., The Saragossa Ghost. International institute for psychical research. Bulletin 1.
4) Fodor, N., On the trail of the poltergeist. New York:The citadel press, 1958.
5) Gurney, E., Myers, F.W.H. &Podmore, F., Phantasms oftheliving. London: Regan Paul, 1918.
6) Lombroso, C., Ricerche sui fenomenl ipnotici e spiritici. Torino: editrice torinese, 1909.
7) Ludwig, A. & Tischner, R., Geschichte der Parapsychologie., 1960.
8) Moser, F., Spuk. Irrglauhe oder Wahrglaube? Eine Frage der Menschheit. Mit Vorrede von Prof. C.G. Jung. Zurich:Gyr-Verlag, 1950, '.
9) Owen, A R.G., Can we explain the poltergeist? New York: Garrett publications, 1964.
10) Price, H., Poltergeist over England. London: Country Life Itd, 1945.
11) Rhine, LE., Mind over matter. Psychokinesis. London: Macmillan, 1970.
12) Roll, W.G., The Poltergeist. A Signet Book. New American Library, 1973.
13) Solfvin, G. & Roll, W.G., A case of RSPR with an epileptic agent. Research in Parapsychology, 1975, 115-120 (Det finns även ett längre opublicerat manuskript).
14) Thurston, H., Poltergeister. Luzern: Raeber, 1955.
15) Wiklund, N., The Icarus complex. Studies of an alleged relationship between fascination for fire, enuresis, high ambition, and ascensionism., Doktorsavhandling, Lund:Do ca 1978.
16) Wiklund, N., Motivated and motiveless firesetting. CFPA European symposium on arson, Brucelles, 1985.
17) Wiklund, N., The motives for arson. Gain-oriented and reactive fire-setting. SBF:Stockholm, 1987.
18) Wolman, B.B., Handbook of parapsychology. New York: Van Nostrand, 1977.
