De försök som Pusjkin genomförde ägde rum i laboratorier vid Moskva-universitetet 1973 och 1974, med regeringens fulla stöd. I en senare publicerad rapport konstaterade Pusjkin att han inledde varje experiment med Boris Ermolajev med att gå igenom en uppvärmingsövning i syfte att åstadkomma en hög spänning i föremålet. Ermolajev höll händerna över spelkort som låg på bordet med baksidan uppåt och avslöjade korrekt deras färg och valör. Sedan förflyttade Ermolajev föremål på bordet utan att röra vid dem. Först efter derra kom den viktiga delen av experimentet med olika föremål som måltavlor, bland dem en bordtennisboll, en tändsticksask och flera pennor.
I sin artikel beskrev Pusjkin torrt och sakligt vad som hade hänt: Ermolajev tog ett föremål mellan sina händer, tryckte på det med händerna sträckta framför kroppen och förde sedan långsamt isär händerna. Föremålet stannade kvar i luften. Han fortsatte att röra händerna utåt tills vardera handflatan var ungefär tjugo centimeter från föremålet. Det svävade fritt i luften under några sekunder.
Ivan Guderman, vetenskaplig medarbetare i en dagstidning i Sverdlovsk, känd för sina artiklar om parapsykologisk forskning, var ögonvittne till en del av experimenten 1973. Han gav en levande skildring: Rummet är tomt så när som på ett bord i mitten. På det ligger en bordtennisboll, en tändsticksask och några pennor. En man går in i rummet, stannar framför bordet, sträcker ut handerna och står där som förstenad, men av hans ansiktsuttryck och hans spända kropp framgår att han inte bara står där, han arbetar. Det går en minut, så ännu en. Plötsligt kastas bollen från sin plats och rullar från bordet. Tändsticksasken rör sig också, som om den gled över bordsytan. Pennorna tycks ha förlorat sin tyngd och lyfts upp i luften.
Pusjkins rapport om Ermolajev och hans förmåga bekräftades av vetenskapsmännen V P Zintjenko, A N Leontijev, B F Lomov och A R Luria, alla medlemmar av den sovjetryska vetenskapsakademin, som satte sina namn under hans rapport. Deras upptäckter publicerades 1973 i en vetenskaplig tidskrift, Filosofins frågor.
Om sina fortsatta experiment med Ermolajev rapporterade Pusjkin i tidningen 'Trud' i februari 1974:
Jag bevittnade hur Ermolajev höll många olika föremål mellan sina händer och lyfte dem upp i luften, ett efter ett. Det förefaller som om föremålens vikt inte skulle spela någon roll. Det förefaller som om Ermolajevsansträngning skulle varit densamma oavsett deras vikt. --- Min slutsats är att det fält som skapas av försökspersonen är lättare att behärska om föremålet ifråga är platt.
... hon bad mig flera gånger, och till sist gick jag med på det. Hon var så lätt att jag kunde ha lyft henne fysiskt. Det är mycket viktigt vid levitation. Man måste veta att man orkar lyfta föremålet rent fysiskt. Jag kan inte få hus att sväva i luften; det måste vara något relativt lätt. Jag bad skådespelerskan att hon skulle lägga sig ner, för på något vis visste jag att hon skulle inta en horisontell ställning för att kunna sväva. Det var rätt. Jag har gjort flera experiment med andra människor senare, men för det mesta misslyckas jag med att få dem att sväva om de står upp. Det är tydligen mycket svårt. Och vid det här tillfället, då jag improviserade, försökte jag föreställa mig att hon faktiskt inte låg ner utan befann sig över huvudet på mig, som om golvet var tak, och jag höll henne uppe -- som om jag hindrade henne från att falla. JAg koncentrerade mig på detta. Jag höll händerna en halvmeter över henne hela tiden. När hon rörde sig uppåt följde händerna med rörelsen så att avståndet till henne hela tiden var detsamma. Senare har man berättat för mig att det såg ut som om jag pressade händerna neråt, men det enda jag tänkte på var att jag skulle hålla henne uppe, att jag stödde henne. Jag tänkte omvänt alltså.
PK-experiment med Boris Ermolajev PK-experiment
De försök som Pusjkin genomförde ägde rum i laboratorier vid Moskva-universitetet 1973 och 1974, med regeringens fulla stöd.
Alias: pk-experiment med boris ermolajev
normal