Jag fann författarparet Victor & Victoria Trimondi(pseudonym) på nätet när jag sökte efter något annat. Eftersom det jag sökte hade att göra med mina erfarenheter i Indien bland tibetaner i exil, blev jag nyfiken. Paret hade nämligen författat en skrift med namnet: The Shadow of the Dalai Lama: Sexuality, Magic and Politics in Tibetan Buddhism.
Här fann jag nu en flera hundra sidor lång bredsida mot Dalai Lama och kulten kring honom. Nyttig läsning, tyckte jag, som inte vetat att sådan kritik existerade på ett kunnigt, erfaret och intellektuellt plan.
Författarparet tillhör de inte så få västerlänningar som studerat tibetansk buddhism utifrån sin egen hänförelse. Under studiernas gång gjorde de chockerande upptäckter, som fick dem att inta en motsatt hållning. Deras redovisning gjorde att jag upplevde dem som besläktade själar. Jag hade nämligen själv vistats i Dharamsala, Indien, som ännu kan betraktas tibetanernas huvudstad i exilen och är Dalai Lamas hemvist.
Jag hade liksom passerat genom buddhismen och kommit ut på andra sidan. Inte för att jag någonsin trott att Dalai Lama kunde vara en levande gud. Den buddhistiska undervisning jag till att börja med fick mig till livs var långt mer praktisk och jordnära. Jag var heller inte okunnig om den tantriska buddhismen, som också den har praktiska och jordnära sidor, men var från början frågande inför just Dalai Lama. Hans benämning, nämligen, betyder i exakt översättning: Mycket stor moder. Det störde mig, minst sagt, att denna moder var man. Mycket i Trimondis kritik riktar sig också mot tantrismens kvinnosyn och på utnyttjandet av flickor/kvinnor i sexuella klosterritualer.
De kastar inte bort barnet med badvattnet, utan menar också att vi måste kunna ta den religiöst/andliga livshållningen på allvar, men utan att falla i hänryckt dyrkan för en viss tradition och dess ledare.
Av deras analyser blev jag också medveten om den inverkan som den tantriska kulten haft, och har, på vissa sinnen i västvärlden. Lamorna hatt fått stå för mystisk insikt och kunskap långt utöver vad vanliga mänskliga sinnen förmår. Därför blir förstås chocken hos de hängivna desto större, när någon ger sig på att plocka sönder väven. (Tantra betyder väv.)
Ändå måste det kunna diskuteras om ansvaret ligger mest hos Dalai Lama eller i själva kulten kring honom. Han kan ju knappast upprätthålla den helt på egen hand.
Hur som helst tycker jag att Trimondis texter ger nyttiga infallsvinklar och distans. Buddhismen hör ju onekligen till världens kulturella arv. Detta betyder ju inte att vi inte skulle kunna diskutera dess innehåll och traditioner. Och kritik eller avståndstagande behöver heller inte betyda att det inte skulle finnas väsentlig och allmängiltig kunskap att ta till sig.