Astrologin anses härstamma från det gamla Babylon. De första astronomerna identifierade de för ögat synliga planeterna och tillskrev dem vissa egenskaper. Hos romarna blev Venus, motsvarigheten till den babyloniska gudinnan Ishtar, kärlekens och harmonins gudinna. Hennes motsats i planetsystemet är Mars, krigsgud och främjare av osämja. Astronomerna upptäckte tidgt zodiaken (djurkretsen), en cirkelformad bana längs vilken solen, månen och planeterna färdas. Den delade de in i tolv delar, där varje del fick namn efter en stjärnbild och tillskrevs vissa egenskaper.
På 1400-talet skrev italienaren Marsilio Ficino en bok kallad Liber de Vita. I den angav han vilket av zodiakens tecken som styrde en bestämd del av kroppen. Han beskrev också de effekter bestämda planeter hade på kroppens olika delar.
Inom astrologin tror man att universum är en del av en enda kosmisk enhet där varje del påverkar alla andra delar. Man försökte skapa ett system för detta jättelika nät av aktioner och interaktioner mellan planeter och specifika dofter, färger, ädelstenar samt örter. Varje ört fördes till en planet som den styrdes av. Systemet innebar till exempel att en ört som stod under en viss planet också påverkade den del av kroppen som planeten ansågs påverka. Som exempel står bockrot Pimpinella Saxifraga, äkta Johannesört Hypericum perforatum, och styvmorsviol Viola tricolor, enligt de astrologiska teorierna alla under solens inflytande. De borde därför vara bra för hjärtat och mot olika hjärtsjukdomar. Det intressanta är att man inom dagens medicinska vetenskap har visat att de faktiskt är bra för hjärtat. Ännu en gammal kunskap om örter som visat sig ha en viss förankring i verklig grund.