För att förstå ljuset bättre är det viktigt att betänka den förmåga det har att kunna lysa upp vårt liv. Nära-dödenforskaren Michelle Sorenson demonstrerar detta.
Som barn skadade hon sitt ben under en skidtur och blev opererad. Hon fick en allvarlig infektion i benet och fick blodförgiftning och var nära att dö. Medan familjen satt runtomkring henne på sjukhuset stannade hennes hjärta. Mitt i detta rum fyllt av panik lämnade hon kroppen.
Plötsligt befann jag mig ovanför min kropp och såg ner på den från ett hörn i rummet. Jag kände mig underbart varm och hade inga frysningar. En man stod bakom mig. Det verkade som om värmen kom från honom och spred sig runtomkring mig. Jag vände mig inte om. Jag stirrade med lättnad på min kropp i sängen. Jag hade kommit till ro. Jag visste att jag var död.
Sen tänkte jag: Det här skulle jag ha gjort tidigare! Under åren som gått har det varit svårt för mig att förklara hur mannen talade till mig. Men det gjorde han, och kommunikationen var så varm och kärleksfull och så fridfull att jag visste att det strålande vita ljuset var hans kärlek. Han visste vad jag hade gått igenom och hans medkänsla gav mig ro.
Du är död, förstår du, sa han.
Ja det vet jag. Det är underbart!
Vill du verkligen vara död?
Oh ja. Varför inte, det här är så underbart. Jag tänkte på ljuset och på kärleken. När jag såg ner på mig själv i sängen nedanför såg jag min vän lägga sin hand på min kropps panna och sedan på halsen för att finna pulsen. Hon skrek till. Andra människor ropade: Hon är död, hon är död.
Jag såg min mors ansikte och min brors ansikte. Han var utomlands och de höll på att ringa honom. Jag såg ett helt nätverk av telefonlinjer, med folks ansikten vid telefonerna. Det gjorde mig ont att se att de var upprörda, men jag kände att de skulle komma över det. Till och med min mor och far skulle ha önskat att jag skulle slippa ifrån min hemska smärta.
Men se vad du går miste om, sa rösten.
Jag såg en lång blond man som gick tillsammans med två barn. Den lilla flickan skuttade upp och ner så att lockarna dansade. Den andre var en pojke. Jag insåg att detta var min framtida familj. Jag längtade efter min man och mina barn redan innan jag hade träffat dem.
Den frid jag kände som död kändes plötsligt temporär. Jag började tveka om det var någon glädje med att vara död innan jag hade hunnit uppleva livets fullhet. Ja, jag vill återvända, sa jag. Och jag återvande.
Ljuset förändrade Michelles liv, eller som hon själv skojar om det, ljuset gav henne upplysning. Precis som för många som haft en sådan andlig upplevelse kändes världen mer meningsfull för henne efter det att hon hade mött ljuset. Saker och ting passade ihop på ett meningsfullt sätt. Och framför allt kändes det som att livet verkligen hade en mening. Jag insåg att döden inte var någonting att vara rädd för, sa Michelle. Det enda som finns som man verkligen behöver vara rädd för är att man inte klarar av sin uppgift i livet.
Och förresten - Michelle är gift med en före detta basketbollspelare som är blond. De har två barn, en pojke och en flicka.