Hon sägs ha körts omkring i en vagn dragen av kor, för att skänka jorden fruktbarhet.
Hon fördes runt i en vagn en gång per år och under denna tid rådde fred och glädje. Den enda som fick se henne var en präst.
Enligt den romerske historieskrivaren Tacitus dyrkades hon av skandinavierna.
Nerthus Gudinna, Van
Moder- och fruktbarhetsgudinna i äldre fornnordisk religion.
Alias: nerthus
normal
normal
För länge sedan i Nordens förtid, långt innan Oden och de andra asagudarna tog form, dyrkades en gudinna vid namn Nerthus.
Nerthus var jordens moder och tillhörde en gudaätt som kallades för vaner. Med andra ord var hon en fruktbarhetens gudinna som gav liv åt växter, djur och människor. Hennes namn betyder kraften som våren skall väcka till liv. Hon dyrkades av ett folk som hämtade sin föda från jorden och havet.
En romersk historieskrivare (Tacitus, år 98 e Kr) har skildrat Nerthus fruktbarhetsresor. I en vagn dragen av kor (som på den tiden ansågs vara heliga och symbolisera överflöd inom fruktbarhetskulten) åkte hon omkring mellan olika platser för att ge människorna sin välsignelse och gudomlig lycka. Hennes ankomst firades av invånarna men det var bara prästen som fick se henne och sedan följa henne tillbaka till templet igen.
Nerthus var även en gudinna som tillbads under namnet Njord den kraftfulle. Det kan tyckas provocerande för alla som har fått lära sig att Njord är en manlig gudom, men Erik Brate konstaterar:
Språkforskningen har med full säkerhet visat, att den urgermanska gudinnan Nerthus är en äldre form av Njord, vilken ursprungligen varit kvinnlig...
Det råder fortfarande tvister om vem Nerthus make egentligen var, men det är inte speciellt viktigt. Det var som partner till modergudinnan som guden blev gud och fick beteckningen himmelsk fader som kontrast till moder jord. Födandets förmåga utgjorde grundförutsättningarna för det gudomliga enligt vår gamla fruktbarhetsreligion.