normal
Detta är en s k psykisk rotor. Den består av en papperscylinder som balanserar på en nålspets, och som kan försättas i rotation.
Jens Tellefsen, som är tillförordnad professor i fysik på tekniska högskolan i Stockholm, har på sin fritid experimenterat med denna apparat. Experimenten går bl a till som på bilden, dvs försökspersonens ena hand vilar på bordet bredvid rotorn. Ibland börjar rotorn då att snurra efter längre eller kortare tid.
I TV-programmet Magasinet den 13 januari 1982 visade Tellefsen upp apparaten och intervjuades om sina försök:
Reporter: Den här apparaten har ni i smyg, får man nästan på att säga, hållit på och experimenterat med på teknis.
Tellefsen: Sent på natten.
Reporter: Och experimentet går alltså ut på att man med tankens kraft ska kunna få den där att snurra.
Tellefsen: Det verkar så ja.
Reporter: Och du har sett sådana resultat att du själv tror att det är på det sättet.
Tellefsen: Ja.
Den psykiska rotorn presenterades i april 1975 i tidskriften Scientific American av Martin Gardner. Utöva stark vilja att den ska rotera medurs eller moturs. Var tålmodig. Det tar vanligen minst en minut innan PSI-energin från din aura ger effekt. När den gör det, kommer cylindern att börja rotera långsamt.
Detta var ett aprilskämt, som långtifrån alla läsare genomskådade. Gardner återkom i en senare artikel och förklarade hur rotorn fungerar. Det finns åtminstone tre olika faktorer som kan få den att rotera: svaga luftströmmar i rummet, luftrörelser på grund av andningen och de luftströmmar som värmen från handen ger upphov till. Dessa faktorer samverkar på ett komplicerat sätt.
Det behövs alltså ingen övernaturlig kraft för att förklara rotorn.
normal
Den engelske matematikprofessorn John Taylor utförde ett liknande experiment. Han hängde upp en nål eller remsa av trä, metall eller plast på insidan av en förseglad genomskinlig plastcylinder. Förseglingen uteslöt påverkan av den sorts luftströmmar som fick Jens Tellefsens psykiska rotor att fungera.
"En försöksperson fick föra sina händer nära cylindern; remsan roterade. Ibland roterade den så mycket som 360 grader, ett helt varv.
Olika försökspersoner visade sig ha förmåga att framkalla sådan rotation. Bedrägeri uteslöts med olika metoder. Saledes kunde en känslig magnetometer invid cylindern avslöja om en dold magnet användes för att rotera ett magnetiserbart metallföremål... Cylindern var fastskruvad vid en mycket robust bänk, så att inga mekaniska rörelser kunde framkalla effekten. Många timmars videoband togs av effekten - rotation av såväl metall-, plast- som träremsor observerades - och det kunde inte råda något tvivel om fenomenets existens.
Dessa test var utspridda över flera veckor eftersom försökspersonerna inte alltid var lätt tillgängliga. Under den perioden trodde jag att jag äntligen hade uppnått ett upprepbart paranormalt fenomen, ett som kunde förekomma under de bästa möjliga laboratorieförhållanden och med de höga krav pa bevisföring som mina vetenskapliga kolleger ställer."
Taylor kom själv på förklaringen. Rotationen berodde på skillnader i elektrisk laddning mellan olika delar av cylindern. Cylindern blev elektriskt uppladdad när försökspersonerna da och då under försöken kom att gnida emot den med handen. Sedan räckte det att röra händerna strax utanför cylindern för att åstadkomma de små variationer i elektrisk laddning som behövdes för att det upphängda föremålet skulle rotera.
Sedan han funnit denna förklaring täckte Taylor cylindern med ett antistatiskt medel, som förhindrade att den blev elektriskt uppladdad.
Effekten försvann då fullständigt. Ingen kunde åstadkomma den minsta rörelse hos den upphängda remsan, inte ens våra bästa försökspersoner då de fick gnida cylindern hur de ville.
