Följande är hur jag uppfattat att många mystiker tror. Min uppfattning är dock ganska annorlunda.
Vissa läror talar om cykler med återfödelser. Dvs att man återföds vart 133 år, ungefär, eller om det var en annan cykel. Jag har inte mycket till övers för magiska tal, men det kan finnas naturliga cykler som skapar en viss frekvens i återfödandet.
Vad vi vet av forskning, om man förenklar det lite, är att människor som dör mycket unga ofta återföds i en annan kropp så snart som möjligt. Det är troligen av denna anledning som dessa personer oftare än andra minns sitt tidigare liv spontant.
Men i normala fall säger man att vi mellan två liv har en viloperiod som kan vara runt 50 år (i vår tidräkning; de där uppe har ingen sådan tidsuppfattning). Vid döden sker en långsam bearbetning av erfarenheterna från det tidigare livet. Det rör sig om en rening av frekvenserna. I början av denna processen sägs det att själarna ännu kan återvända till jorden för att se hur det går för släktingar, osv. Detta kan hålla på i tiotals år, men varar normalt ett par veckor. Sedan så stiger man till högre vibrationer och kommer närmare kärleksljuset. Med detta förlorar man medvetandet om all jagidentitet från föregående liv.
Sedan visar det sig att energikonfigurationen är ofullständig. Någon ton klingar falskt. Och då kristalliserar sig det hela igen i en ny kropp och ett nytt liv påbörjas.
Det sägs att om det är något som stör själen kan denne inte påbörja sin uppåtstigning. Vid fall av psykiskt störda som dött en våldsam död, kan hela själen klinga så orent att den inte förmår sig lyfta över astralplanet. Denna själv behöver hjälp från de levande att komma loss, om inte så tynar den. I andra fall så är det bara något som den vill ha gjort. När det är ordnat så får själen ro och kan påbörja sin uppåtstigning.