Idun var gift med Odens son Brage (skaldeguden), och agerar som eviga ungdomens gudinna i den fornnordiska mytologin. Namnet Idun betyder den föryngrade.
Idun hade ett skrin där hon förvarade 11 gyllene äpplen - livets äpplen, som aldrig kunde ta slut. Dessa äpplen gav hon till varje as och asynja från 25-årsdagen och framåt för att de aldrig skulle åldras.
I Snorres Edda berättas det om hur Loke lockar ut Idun ur Asgård så att jätten Tjaste kan stjäla livets äpplen. (detta gör naturligtvis Loke för att rädda sitt eget skinn, som vanligt) Asarna börjar då att åldras och tvingar därför Loke att hämta Idun. Han gör detta genom att förvandla sig själv till en fågel och Idun till en nöt. Han tar nöten i näbben och flyger med Tjaste (numera örn) hack i hälarna. Gudarna reser upp en mur av spån, och så fort Loke flugit in över denna tänder de på muren så att jätten Tjaste brinner upp.
Iduns bakgrund är dunkel men man misstänker att hon är Balders syster och dotter till Oden.
Idun symboliserar också övergången till en mansdominerad kultur, där kvinnorna fick allt mindre roll eftersom muskelstyrkan blev alltmer krävande. Plogen, vapen, boskap och ekonomin tvingar kvinnan i bakgrunden och får däremd desto sämre maktposition.
Eftersom Idun tillkommit på senare tid har hon inte fått många orter uppkallade efter sig, däremot en hel del gator vilket man ofta märker av i Stockholmsförorterna.