RUNSTAVEN:
Runstaven var en slags evighetskalender, användbar för vilket år som helst, om man blott kände årets gyllental och söndagsbokstaven för året.
I Sverige används dom sju första runorna i den vikingatida runraden eller futharken som veckodagstecken.
Runstaven är en rent svensk företelse. Det finns dock liknande stavar i andra länder som primstaven i norge. Skillnaden mellan de svenska runstavarna och andra länders stavar är att man i Norge enbart har skåror för att beteckna årets dagar samt tecken för märkedagarna. I Danmark kan ibland förekomma strecksiffror för månens nytändningar och det är liknande stavar man kan finna i Tyskland och Mellaneuropa.
Så det svenska med runstaven är just att det dom olika dagarna markeras med runraden. Och i Sverige är runstaven vanlig så pass att nästan varje byaman hade en, eller en eller fler per socken.
Som innan framkommit finns det olika sorters kalenderstavar där runstaven är den svenska och primstaven den något mer primitiva formen av runstav.
Några andra namn på kalenderstaven är tidastav. Eller rimstav, vilket är ett ännu äldre namn på kalenderstavarna.
Det har förekommit något som heter karvstockar, vilket är en räknesticka som är en pinne eller sticka som man karvat in saker som boskap, arbetsprestrationer, fordringar och dyligt.
I Skåne förekommer en variant på karvstockarna som kallas knävlingar och som förvarades av åldermannen. På denna markerades bötesbelopp för försumlighet med fullgörandet av vissa av byns gemensamma angelägenheter.
Under många generationer hörde runstaven till de allra viktigaste inventarierna i gården.
UTSEENDE:
Dom första runorna i futharken markerade dom olika veckodagarna där man genom att veta vilket års solcirkeltal var kunde säga vilken runa som markerade vilken dag. Runorna repeterades i 52 veckor och avslutat, för att man ska få rätt antal dagar enligt den julianska kalendern, med en tilläggsruna.
Skottår är lite speciellt då dessa år har en extra dag. Det löstes med att man hade en dag och dess runa två gånger. Ofta var detta den 24-25 februari. Detta gör att man ändrar årsrunan vid detta datum.
Förutom runorna som markerar dagarna så har vi markeringar av olika viktiga datum som vårdagjäningen i form av olika bilder (tecken) som till exempel ett träd, dryckeshorn eller en harv ovanför dom olika datumen.
Dock markeras dessa högtidsdagar inte alltid med bilder som berättade något om vad det är för högtid utan det finns flera runstavar där högtidsdagar markeras med kors. Hela kors för en större högtidsdag och mindre kors för halvhelgdag där det är tillåtet att arbeta under en del av dagen.
Då påsk, pingst är flyttbara högtider beroende på månskifterna så måste månskifterna vara angivna på kalenderstaven.
Månens nytändningar markeras även den på den svenska runstaven med hjälp av
ytterligare runor som hade det tal som dom har placering i runalfabetet. Här kunde man bestämma vilken runa som representerade nytändning genom beräckning av gyllentalet.
Runstavarna delade upp året i två halvor som fördelades på olika sidor av runstaven.
Den var ofta snidad på trästavar som kunde vara i form av träsvärd med sina runor inristade. Eller i brädformig, vilken har en begränsad utbredning huvudsakligast i Norrland, Uppland och Gotland.
Det finns en sägen om hur man använde sig av runstaven som en vandringsstav när man gick till kyrkan. (En stav att luta sig på). Vilket kan ge oss en liten fingervisning om hur stor runstaven kunde vara.
DOM OLIKA RUNSTAVARNA OCH DERAS SPECIELLA TECKEN:
Man har i många olika kulturer världen över försökt göra kalendrar som visar när det är dags för olika ting.
Precis som kalendrar ser olika ut i olika delar av världen så har dessa stavar sett olika ut i olika delar av Sverige.
Hur dom sett ut i dom olika delarna har berott lite på vad dom lokala helgdagarna var, som exempelvis så firade man Birgittadagen eller den heliga Birgittas dag den 7 oktober i Vadstena och i Uppsala firade man den 24 Januari Erici Translatio som minne av S:t Eriks ben den dagen flyttades från Gamla till Nya Uppsala.
Detta gör att det är svårt att ge ett enhetligt sätt beskriva utseendet på dessa runstavar.
Dom hade dock lite gemensamma drag, några sådana är:
Nyårsdagen, Ett dryckeshorn och en kniv det senare för Jesus omskärelse.
Tjugondag Knut, upp och ned vänt horn eller kanna för festen är slut, ibland även med piska en hednisk kvarlämma dödsfesten där man piskar ut andar.
2 Februari, kyndelmässan, en ljusstake.
7 Mars, en arm eller ett ben.
1 April, ett skepp, dags att ge sig ut.
14 April, Tiburtius, sommarhalvårets början, lövat träd
31 Maj, mjölkstäva eller kvinnohuvud med gloria (Petronella), braxen
10 Augusti, Laurentii dag, Larsmässan, halster ibland kombinerat med ett tecken för råg då skörden börjar.
15 Augusti, harv
14 Oktober, Calixtus, vinterhalvårets början, avlövat träd eller vante.
1 November, upp och ned vänt skepp då dom kommer hem.
11 November, Gås ofta i förening med biskopsmössa.
25 Dec, Juldagen, kannor eller dryckeshorn ofta parställda till tecken på fest.
19 Januari, 12 Maj, 14 September, trefotad pall till tecken på att tingsterminen börjar.
Sedan har olika städer olika högtider och därmed olika tecken på sina runstavar beroende på var man är i landet. Dessa kan användas för att berätta varifrån i landet runstaven kommer.
Några exempel på detta är:
Den helige Eskils dag firas den 11 Juni i Strängnäs stift den 11 Juni istället för den 12 i resten av Sverige.
Den helige Elin av Skövde firades i Skara stift den 30 Juli istället för den 31 Juli i resten av Sverige.
På samma sätt firas Annadagen den 15 december i Åbo stift istället för den 9 december i resten av Sverige.
Botvidsdagen firas den 28 Juli på sörmlandsstavarna.
BERÄKNING AV GYLLENTAL OCH SOLCIRKELTAL:
För att veta vilken runa som representerar vilken dag så behövs ett solcirkeltal.
Det är inte så avancerat att beräkna detta solcirkeltal som bygger på att samma datum måste infalla på samma veckodag efter 28 år, vilket gör att två år med 28 års mellanrum ha samma söndagsbokstav.
Man beräknar detta genom att man adderar årtalet med 9 och dividerar denna summa med 28. Resten blir solcirkeltalet. Så om man tar 2004 så blir det: 2004 + 9 = 2013, vilket divideras med 28 som ger resten 25 (2013/28=71*28=1988 2013-1988=25).
Gyllentalet baseras på samma princip, att månens faser infaller på samma dag med ett intervall på 19 år. Dvs att månens nytändning infaller på samma datum med 19års mellanrum.
Att beräkna detta ska vara lika lätt som att beräkna solcirkeltalet och bygger på samma princip. Man dividerar årtalet med 19 och lägger till 1 till resten och detta blir gyllentalet för året. Så om man igen tar 2004 så ska man dividera det med 19 2004/19=105 resten (105*19=1995, 2004-1995=9) blir 9 och därmed gyllentalet 9+1 dvs 10. Detta tal säger alltså vilken runa som gäller för nytändning av månen för 2004.
OLIKA TEXTER OM RUNSTAVAR:
Olaus Magnus (1490-1557) fick på landsflykt från Sverige berätta om sitt land och skriver i sitt verk Historia om de nordiska folken (1555) om runstavar. Han ska ha byggt sina runkunskaper från 1400- och 1500-talets kalendarier och nämner att man kan återfinna åtskilliga runböcker i metropolerna Uppsala och Skara.
Bröderna Laurentius och Olavus Petri från Uppsala intresserade sig för runor och Olaus (1493-1552) var mycket kritisk till hur man skulle skriva, han ansåg att svensk historia borde vara grundad på verkliga historiska fakta. Han skriver om primstavens ordningsföljd av runorna, komplett med namnen på de tre sista gyllentalsrunorna i en avhandling som inte blev tryckt men bevarad i en avskrift.
Johannes Bureus (1568-1652) var en stor runforskare i Sverige som gjorde en vacker koppartavla som är en av dom bästa läroboken om runor. Därpå kan man även finna en runstav.
Olle Worm (1588-1654) från Danmark skrev 1626 Fasti Danici som behandlar en runkalender från Jylland 1328. Han trodde felaktigt att runstaven skulle kommit från Jylland då den dock var gotländsk.
Johannes Loccenius (1598-1677) betygar att runstaven har en dubbel användning, både att styra tidens gång och vandrarens steg.
Rhezelius har skrivit om olika tecken som funnits på runstavarna, dock är dessa skrifter från honom inte bevarade.
KÄLLA:
Runstaven, en ursvensk rådgivare åt sveriges bönder av Nils Lithberg
Runstaven vår äldsta kalender, dess uppkomst och utformning av Karin Danver
Runor - historia tydning tolkning av Lars Magnar Enoksen