Senare i den Kulturkristna vaumlrlden uppkom bland enskilda individer och grupper uppfattningen att den sataniska frihets-radikala filosofi som hittas i skifterna gav Djaumlvulen ett stoumlrre vaumlrde aumln gud och dessa Luciferianer, djaumlvulsdyrkare saringg sin Moumlrka Gud som god och den kristna Guden som ond.
Själva ordet satanism är kristet och vad man menade med detta var att man såg andra kulturer som hade den Vänstra handens lära för onda. Man såg människor och deras läror tala om köttslig njutning och det feminina och manliga på samma nivå som en lägre moral (Hög moral är boja för den mänskliga naturen), och man hatade synen på Gudinnan som gav det manliga liv.
Vad som avskyddes än mer var bristen på respekt till enbart en sak, en individ och uppmuntrandet att skapa sin egen så-kallad moral till skillnad från en accepterad allmän etisk inställning. Satan för dessa blev utkastad och man tillsatte på den högsta tronen ett patriark, en faderlig gud som med undergivna följeslagare är ett personifierat väsen likt en annan levande människa man ber om hjälp.
Så säger den Vänstra handens läror som fick begreppet Satanism från de som uppenbarligen rent historiskt har känt ett förakt för sin kropp och sina drifter inte känner sig hemma i vad dom ser som en ond värld.