Historier om tomtar och troll, vättar och vittor, småfolk och gråfolk och an massa andra magiska varelser har var och var annan äldre landsbygdsbo kunnat berätta om!
Den som berättade historierna från Gum var Britt. Hennes beskrivning av hur hon levt tillsammans med Gums vättar och spökena tror jag kan ge en bra beskrivning på den vardag som våra förfäder levde i. De som berättade historier om alla möjliga konstigheter. Älvor, drakar och basilisker kan mycket väl ha uppträtt på vissa platser i en lika verklig form som dessa vättarna från gum.
Jag föreslår några faktorer som kan ha åstadkomma denna relation till de magiska varelserna:
1. Isolering och ensamhet betyder brist på varierande sinnesintryck. Det har länge varit känt att en sådan miljö främjar hallucinationer. Med dagens television är det nog alldelses för mycket väsen för att småfolket ska kunna göra sig hörda.
2. Det kan kanske även ha varit så att den nära kontakten med livet och döden och det dagliga slitet främjade denna kontkat. Idag är det nästan vedertaget att andlig utveckling sker genom krisen. Det är i övervinnandet av de svåra tiderna som självkännedomen ökar. Dagens bekvämlighet är det som minst främjar hallucinationer.
3. Det kanske ändå är så att den viktigaste faktorn är att den globala miljön har förändrats. Förhållandet mellan bland annat dommarringarna och jordstrålningen och religionen och synerna kan visa att den är någon jordkraft som är en viktig del av att dessa varelser ska kunna nå oss. Man har på många håll letat efter och funnit korrelationer mellan sol-, mån- och atmosfärsik aktivitet och t ex syner och poltergeistutbrott. Denna aktivitet kan kräva vissa förutsättnignar i etern. Det kan ha varit så att kontakten varit mycket större för våra förfäder för kanske femtusen år sedan. Även platsen kan spela roll. Det kan finnas vissa kraftplatser idag som ännu kan underhålla spöken mm. Kinnekulle är en sådan kraftplats. Där är där Gum ligger.