Andeframkallning på Colosseum
Guldsmeden och äventyraren Benvenuto Cellini (1500-1571) berättar i sina memoarer hur han blev introducerad i svartkonsten av en siciliansk präst som var mycket högt begåvad och ganska bevandrad i latin och grekiska.
"Vi begav oss till Colosseum där prästen klädde ut sig som svartkonstmän brukar och började rita upp cirklar på marken under alla möjliga märkvärdiga ceremonier. Han hade sagt at oss att ta med oss dyrbar rökelse och elddon samt några illaluktande saker. När han var färdig gjorde han en öppning i cirkeln varpå han tog oss vid handen och förde oss en i taget in i cirkeln. Sedan fördelade han rollerna, satte pentagrammet i handen på den andre trollkarlen och uppdrog åt oss andra att hålla elden vid liv tills rökelsen lades på. Så tog han itu med besvärjelserna. Detta fortgick i en och en halv timme. Flera legioner demoner visade sig så att hela Colosseum blev fullt. Jag hade hand om den dyrbara rökelsen och när prästen såg att det hade kommit så många djävlar vände han sig till mig med orden: 'Benvenuto, begär nu något av dem'.
Jag sade åt dem att de skulle ordna så att jag fick vara tillsammans med min Angelica, sicilianskan.
Den natten fick vi inget svar, men jag var mycket nöjd att ha fått se vad jag önskade i den vägen. Svartkonstnären sade att vi måste gå dit en gang till och att jag skulle få allt vad jag begärde, men att jag måste ta med mig en gosse som var oskuld."
Cellini återvände till Colosseum tillsammans med en tolvårig lärling. Efter samma ceremoni fylldes Colosseum av andar, hundra gånger så många som förra gången.
På svartkonstnärens inrådan begärde jag än en gång att få vara med Angelica. Trollkarlen vände sig till mig och sade: 'Hörde du vad de sade? Att om en månad kommer du att vara där hon är.'
På dagen en månad senare träffade Cellini sin Angelica, som tog emot honom på det mest kärleksfulla sätt man kan tänka sig.
Av allt att döma använde den sicilianske häxmästaren den pa hans tid gängse metoden att framställa bilder i luften av andar, nämligen konkava speglar.
En mera behändig metod uppfanns av dansken Thomas Rasmussen Walgensten pa 1660-talet. Hans apparat, som gick under namnet trollykta (laterna magica) var den direkta föregangaren till våra dagars diaprojektorer och filmprojektorer. Den kunde användas till att projicera bilder av andar pa t ex en vägg eller ett för ändamålet framställt rökmoln. Naturligtvis dolde man apparaten, sa att åskadarna inte kunde komma pa nagon naturlig förklaring till det de såg.
I en svensk trolleribok fran 1832 beskrivs hur trollyktan skulle användas med bästa effekt:
Över 4 eller 5 personer böra aldrig vara närvarande vid en andesyn, och man bör aldrig på en gang uppkalla flera av de avlidna. Bäst är att göra försöket med någon nyligen avliden.
Till själva synen väljer man vanligen midnattstimman, helst en stormig och dyster natt. Det rum, i vilket åskådarna först inträda, kan även vara dystert dekorerat, svartklätt, mer eller mindre uppfyllt med skeletter och dödskallar. Sedan kan synen tillgå pa följande sätt: Så snart åskådarna inträda i det för synen bestämda rummet, mötas de av en livlig blixt, ångor uppstiga här och där, och bilda ett töcken. I mitten av rummet är ett altare, runtomkring vilket en krets [= cirkel I är dragen, över vilken ingen får gå. Tvenne vaxljus brinna pa altaret, vilka slockna av sig själva, och förkunna andens ankomst. Han uppstiger småningom över altaret, och besvarar dovt och langsamt varje fraga, som förelägges honom."
I en bok om andesyner, ocksa fran 1830-talet, heter det att om vi nu ej känna orsaken till dessa syner, sa kan förskräckelsen lätt överväldiga oss och till och med driva oss pa flykten. Pa de hundrafemtio ar som gått sedan dess har vi blivit sa vana vid projicerade bilder att det kan vara svart att föreställa sig hur skrämmande trollyktans bilder var för en gangen tids människor.