Ur ett brev från herr W. F. Pfleiderer till Justinus Kerner:
I juli månad 1827 blev jag ombedd av min chef att tillbringa några dagar hos hans brorsdotter fru Hauffe i Weinsberg.
Detta för att vara till hjälp under hennes dåvarande kritiska tillstånd.
Fru Hauffe sov i rummet bredvid.
Jag sov på soffan som stod i förrummet.
Redan första natten blev jag väckt av en egendomlig känsla som inte låter sig beskrivas.
Det var ett slags ängslan eller tryck på bröstet.
Sex nätter tillbringade jag i detta rum.
Jag väcktes varje natt på samma sätt.
Efter dessa sex dagar kallades jag hem.
Även där väcktes jag vid samma tid på samma sätt på natten.
Jag återvände sedan till fru Hauffe i Weinsberg.
Den första natten där blev jag väckt av en omskakning.
Dessa väckningar blev allt häftigare.
Fru Hauffe sade mig då:
Alltsedan Ni kom att vistas hos mig visar sig alltid på nätterna mellan ett och två en lång manlig gestalt.
Han är iklädd en frack.
Han har långa stövlar.
Denne man springer fram till Er.
Han pekar med sitt pekfinger på Er.
Han går sedan närmare Er bädd.
Han lägger sig så över Er.
Han väcker Er.
När han väckt Er så petar han på Er med en besynnerlig rörelse med sitt finger.
För att övertyga mig närmare om sanningen i hennes redogörelse beslöt jag mig för att vaka en natt.
Jag bad därför en vän att göra mig sällskap.
Jag bad fru Hauffe att ropa på mig i fall hon skulle se gestalten.
Detta även om jag varken såg eller kände den.
På slaget halv tolv kände jag medan jag var i samspråk med vännen åter det omtalade trycket.
Jag kände samtidigt som om någon blåste på mig.
Jag skulle just ropa på fru Hauffe då hon ringde som tecken på att gestalten nu åter stod framför mig.
Nu frågade jag den fria själen:
I Guds namn.
Säg mig vem du är.
Vad vill du?
Hur kan jag hjälpa dig?
Så fort jag sagt detta försvann den pressande känslan.
Fru Hauffe sade att själen efter mitt tilltal gått från mig till henne.
Jag förnam då orden:
Jag förbjuder dig att ta ett steg vidare!
På detta hade anden svarat:
Denne var en av mina lärjungar.
När fru Hauffe närmare beskrev gestalten för mig kände jag igen en av mina förra lärare.
En man om vars existens fru Hauffe inte hade den ringaste kännedom.
Faktum är att jag ännu under tre månader alltid vid samma tid erfor samma känsla.
Om jag sov väcktes jag av den.