Historik
57 år 2004, född 1947 i Västerbotten. Bosatt i Motala sedan 1971. Lejon, skild och lever idag med katten Joker, 11 år, även hon född i lejonets tecken och på samma dag, den 27 juli.
Frilansjournalist åren 1971-1991, mest för veckotidningar. Jag arbetade också för medier i Norge, Danmark, Finland, Storbritannien, USA och Japan. Under samma tidsrymd medlem av Riksorganisationen UFO-Sverige, vars ledare på den tiden var grundaren Carl-Axel (CAJ) Jonzon.
Redaktör för tidskriften Spektra 1977, som startades av CAJ. Chefredaktör för tidskriften Det okända åren 1983-1985, chefredaktör för tidskriften Hårda tider åren 1993-1994, chefredaktör för tidskriften UFO-rapport år 1995, chefredaktör för tidskriften Arkiv X år 1996.
Reklamfilmare 1987-1989, då ett tiotal reklamfilmer såg dagens ljus, filmer som låg till grund för senare bioproduktioner gjorda av etablerade bolag. Regisserade 1989 komedin Släkten är Värst, Sveriges första amatörfilm för uthyrningsmarknaden. Den låg 18 veckor på videotoppen i Motala och övriga Östergötland. SF var djupt imponerad och lokaltidningarna jämförde filmen med den amerikanska TV-succén Dallas.
1993 kom boken Fantomubåtarna, utgiven på Zindermans Förlag i Göteborg, som handlade om ubåtskränkningarna, både i Sverige och utomlands, sett från ett annorlunda perspektiv. Boken blev en flopp och sålde knappt 2 000 ex.
1995 kom boken Storsjöodjuret, Nessie, Seljordsormen och andra sjömonster på Larsons Förlag. Boken sålde lika dåligt som den första. åtminstone i Larsons regi. När kryptozoologin kom med Internet, blev efterfrågan i utlandet enorm och där ses den idag som en kultklassiker. Trots att den är på svenska har den köpts in av förlag och affärer i Storbritannien, USA, Kanada och Australien. Jag är djupt hedrad.
1997 grundade jag GUST (Global Underwater Search Team) och började söka okända djur i Sverige, men framför allt i utlandet. Fram till 2001 blev det nästan 30 expeditioner, till länder som Sverige, Norge, Skottland och Irland. Vi gjorde bl a tre expeditioner till skotska Loch Ness, varav den sista, Operation Cleansweep, var den största. Expeditionerna är enormt omskrivna i världens alla medier och till dags dato har det gjorts 8 dokumentärfilmer om GUST, två av dem på Discovery Channel. Vi räknar med att drygt två miljarder människor har sett oss i aktion på olika sjöar.
Hösten 2001 insjuknade jag i cancer och efter en mycket dramatisk nattoperation på Universitetssjukhuset (US) i Linköping, låg jag två månader på lasarettet. Jag paralyserades från midjan och ner och tvingades bl a lära mig att gå igen. Diagnosen var malingt melanom och läkarna gav mig 2, högst 3 år att leva. Jag gav dock aldrig upp. Grät naturligtvis men bröt inte ihop och var starkare än jag själv hade trott. Jag skrev mitt testamente och förberedde mig på att dö, men hade hela tiden en gnagande känsla av att jag skulle överleva.
Redan den natten då jag skulle opereras och de två kirurgerna som skulle leda den kom fram till mig och sa, att läget var så allvarligt att de inte kunde garantera att jag överlevde, hade jag sagt: Nu är det så här. 1991 var jag i New Delhi i Indien och där sa en erkänd och berömd astrolog att jag skulle bli 83 år, så nu får ni fixa det här!. Kirurgerna tappade förstås hakan, men idag är de lika säkra som jag på att jag verkligen blir 83 år.
Allt som astrologen i New Delhi sa 1991 har hittills stämt, utom ett par saker som ligger ett bra stycke in i framtiden, men idag är jag övertygad om att även dessa stämmer. Hinduisk astrologi skiljer sig mycket från traditionell västerländsk astrologi och i länder som Indien är det snarare en regel än ett undantag att man säger hur gammal vederbörande ska bli. Enligt den astrologiska profetian från 1991 blir jag 83 år, något som till min stora förvåning också styrks av den svenska Bondepraktiken, där det uppges att det lejon som blir 44 år, också lever till 80-årsåldern.
Tumören som skulle döda mig hade avlägsnats till hälften under den första operationen. Mer gick inte att ta bort, sas det, utan att jag antingen blev permanent paralyserad från midjan och ner eller totalt paralyserad. Våren 2002 började tumörbiten i min rygg att växa och hotade på nytt att paralysera mig. Jag lades in igen och kirurgerna på US beslöt att sätta allt på ett kort och använda sig av en operationsmetod som få hört talas om: aggressiv kirurgi.
Den lyckades över förväntan och resten av tumören kunde avlägsnas. Jag var naturligtvis glad, men samtidigt påpekade man för mig att tumören kunde komma tillbaka på nytt, vilket var vanligt vid malign cancer. Efter ytterligare en månad på sjukhus och en längre konvalescens i hemmet, kallades jag till US, där jag fick ett nytt chockbesked.
Läkare och kirurger medgav generat att de ställt fel diagnos. Tumören hade varit benign (dvs godartad) inte malign (dvs elakartad)! Anledningen till den felaktiga diagnosen var att tumören jag haft var så sällsynt att bara jag i hela Sverige hittills har haft den. En närvarande professor förklarade stolt och glatt, att jag därmed skrivit in mig i de medicinska historieböckerna! Typiskt, det är alltid någon som är jublande glad, vilka svårigheter man än tvingats gå igenom.
Åren 2001-2003 blev det inga expeditioner, med undantag för en veckolång avstickare till Tavelsjön utanför Umeå hösten 2003 och under det här året, 2004, kommer det bara att bli ett par mindre hemma i Sverige. GUST måste återuppbyggas för att kunna fungera normalt igen och det kan ta tid. Det är inte ens säkert att det är expeditioner jag ska syssla med fram över, kanske har ödet något helt annat i beredskap åt mig.