Nestorianismen var en riktning inom katolicismen, kommen ur den teologiska skolan i Antiokia.
Ur denna kom Nestorius kom 428 blev patriark i Konstantinopel.
En lärostrid uppstod mellan denna riktning och den traditionella alexandrinska skolan. Nestorius talade om Logos och Jesus som två olika personer men fick starkt motstånd av patriarken i Alexandria, Cyrillus. Tvisten hårdnade och biskoparna kallades till koncilium i Efesus 431.
Cyrillus läste snabbt upp sin teologiska utläggning som fick ett omedbart bifall. Nestorius infann sig överhuvud taget inte till mötet.
Han fråntogs här alla prästerliga befogenheter - men, då inte alla biskopar hunnit fram till Efesus, bildades ett motkoncilium som snabbt förkastade besluten.
Nu lade sig kejsaren i det hela och förklarade båda mötena ogiltiga. Nya förhandlingar ledde dock igen till att nestorianernas lära fördömdes.
Jesus Kristus förklarades vara Gud och människa i en person.
Detta har till följd att Jesu moder kan kallas Guds moder, theotokos.
Nestorianerna uupprättade då ett eget patriarkat som under århundraden sände missionärer till Indien, Kina och, på 400-talet framför allt till Persien.
Där anslöt de sig till österns assyriska kyrka.
En del av dem återvände på 1500-talet till katolska kyrkan och går sedan dess under namnet kaldéiska katoliker, eller assyriska kristna.
Dessa blev hårt ansatta i första världskriget av förföljelser från turkarnas sida. Idag omfattar de enbart ca 200.000 personer i Irak och i USA.