Parapsykologin kännetecknas fortfarande av att den befinner sig i en kris vilket den gör sedan åtminstone 5 - 10 år. Forskare tvingas av ekonomiska skäi bort från parapsykologin för att kunna forsörja sig. Tidigare var det Charles Honorton som fick överge USA och flytta till Edinburgh (han avled hastigt i en hjärtattack i november 1992). Sommaren 1992 tvingades Mind Science Foundation stänga, med följd att tre mycket framstående forskare fick söka något nytt. De tre är Helmut Schmidt, William Braud och Marilyn Schlitz.
Att parapsykologin befinner sig i en kris nämnde man redan i första inledningsanförandet. Det sades att parapsykologin genomgår en omfattande förändringsprocess. Trots att läget alltså är ganska mörkt, så uppfattar jag ändå att det finns en stark optimism. Tron på att där finns något att undersöka är stor, de experiment som gjorts visar på något, även om alltså fenomenen är svåra att bevisa och det är svårt att hitta nya sätt att bedriva forskning.
Så här i inledningen vill jag kort återge några humoristiska inslag från kongressen. Dean Radin, en av de mer spännande forskarna hade en Tshirt med texten Out of the body - back in five minutes. Det tycker jag är humor. Vidare, de ansvariga för kongressen sade att de vid denna kongress för första gången fatt kommentarer till sitt val av ort. Man ville ha fler kongresser i Las Vegas. Här kan man verkligen testa sin psi-förmåga, sades det, och det stämde ju verkligen. I övrigt var det inga särskilda inslag på kongressen med beröring till eventuellt samband med tur i spel. Möjligheten att använda t ex remote viewing for att vinna på spel nämner Russel Targ i en av sina böcker som jag hastigt ögnade igenom innan jag åkte. Jag pratade med honom pa banketten om denna bok och detta att vinna på spel. Han menade att det i första hand gällde att hitta rätt automat att spela på.
Nytt för i år var att varje rapport som presenterades fick en introduktion samt att en person var förberedd på att inleda den korta diskussion som alltid följer efter en rapport. I introduktionen kommenterades försöket och vad det kunde bidra med till den parapsykologiska forskningen. Detta uppskattade åtminstone jag som trots allt följer forskningen på lite håll.
Kongressen både inleddes och avslutades på for mig märkliga sätt. På kvällen första dagen framträdde pionjären inom sovjetisk parapsykologi, Edward Naumov. Han hade med sig tolk och en framstående rysk psychic. Med var också Larissa Vilenskaya, som sedan många år bor i USA. Hennes namn förekommer i böckerna om psi i öststaterna. Naumov berättade om hur rysk psi-forskning utvecklats och förändrats, hur KGB varit inblandade. Man känner igen det mesta från populär-böckerna. Det är fortfarande svårt att riktigt första den forskning som pågått i 0st, men det är viktigt att vi får möjlighet att ta del av den. Naumov och hans forskarkolleger i 0st får forhoppningsvis klart for sig att deras metodik har en hel del brister, något John Palmer nämnde for mig när vi pratade om Naumov. Palmer hade också erfarenhet av en annan ryss Dr Yuri Petuschkov, som vi ju hade på foredrag i januari. Aven med Yuri finns flera frågetecken vad gäller metodik. Det var hur som helst intressant att träffa Naumov. Jag frågade honom separat om forskningen i Alma-Ata vad gäller bioplasma och om det låg något i ryktena att det forekommit fusk i experimenten med Kulagina. Detta förnekade Naumov, vilket kanske inte säger såmycket, menjag är ändåbenägen att hålla mig mycket öppen i frågan. Vi fick i mötet med Naumov möta en annan forskningstradition, på gott och ont. Det kan ju vara lämpligt nu när vår egen parapsykologi befinner sig i kris. Introducerade Naumov gjorde Stanley Krippner som sedan tidigare har många kontakter i Östoch har besökt flertalet lander dar.
Med sig hade Naumov en framstående psychic, som demonstrerade sina fardigheter att fästa videokamera, strykjärn och vanliga teskedar på sitt bröst - och de hängde kvar.
Kongressen avslutades med att jag såg en namnskylt med namnet Olof Jönsson. Det måste ju vara svensken Olof Jönsson som deltog i telepatiförsöket fran månen. Är han här, tänkte jag. Då måste jag forsöka träffa honom. Och det Iyckades. Han pratade fortfarande bra svenska. Han var mycket stolt över forsöken med telepati från manen, även om det nu är länge sen. Han har haft funderingarpå att hälsapå i Sverige. Jag sa att vi säkert skulle uppskatta det. Han deltar nu återigen i psiforsök, och i försök som rapporterades på kongressen.