Hem

I Mellantiden Facklitteratur, Dokumentärbok

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 184546, v2 - Status: normal.
är Facklitteratur och Dokumentärbok
Behandlar Kärlekar
Publicerad år 1998
Av Iyanla Vanzant

Tar upp verklighetsbaserade berättelser om olika parförhållanden, där allting som var så vackert från början plötsligt blir helt fel.

Alias: i mellantiden

normal

Idag minns jag inte längre hur Iyanlas bok kom i min ägo-
men jag minns att jag har läst den om och om igen. Och att den för mig har varit och är en livets lärobok i förmågan att känna och ta emot kärlek. Jag började kalla den klokboken.

Jag kan mycket väl tänka mig att jag valde att läsa Iyanlas bok pga. alla trassliga kärleksrelationer jag har upplevt. Och att jag just då befann mig i en relation som var rena rama kriget. Och allting var laddat med krav. Nu är det över. Jag trodde jag skulle , men Iyanlas bok hjälpte mig igenom och fyllde mig med insikter. Och de kändes sanna, åtminstone för mig. Men det betyder inte med automatik att din sanning är densamma som min. Men om du nu skulle befinna dig liknande slitsamma relationer - tänk om Iyanlas ord kan hjälpa även dig!?

De här beskrivande orden kan man läsa på bokens baksideomslag:

I Mellantiden granskar vi kärlek som har spårat ur, gått vilse, eller allt det som skickligt maskerats till kärlek. Vi granskar och utforskar de saker som vi ibland gör i jakten på kärlek för att behålla och uppleva kärlek. I mellantiden är förberedelsen inför att ge och ta emot det enda vi vill ha - ren och villkorslös kärlek.

I sin bok tar Iyanla upp verklighetsbaserade berättelser om olika parförhållanden, där allting som var så vackert från början - plötsligt blir helt fel. Och individerna upplever smärta och oro istället för glädje över kärleken. Vidare beskriver hon hur en resa i Mellantiden kan ta sin början och på vilken nivå läsaren befinner sig. Hon ställer upp ett flertal punkter (frågor) där man blir klar över sin egen syn på hur man hanterar sina relationer. De flesta av oss befinner sig på Källarnivån. Och det är där man måste börja städa för att kunna ta sig igenom hela huset. Huset består av källare, tre våningar och en vind. När man kommit till vinden i sitt hus då har man förstått och uppnått det som man verkligen vill - nämligen glädje i den villkorslösa kärleken. Det låter kanske både som en saga och en alltför svår resa, men någonstans bör man nog ta tag i saker och ting. Man förstår det när man läser boken.
Man kan inte bara vara passiv i Mellantiden (mellan källaren och vinden) - man måste anstränga sig och arbeta med sig själv. Även om man rätt som det är rasar nerför källartrappan igen.

Jag vill inte verka bättre än någon annan- Jag tänker inte påstå att jag numera lever på vinden. Men jag kan lova att jag har lämnat källaren och har låst dörren ordentligt. För jag orkar, vågar, vill inte vara där igen.

Att vara i källaren:

"I förhållanden är de källarboende besatta av frågor som har med överlevnad att göra. De klamrar sig fast vid människor för att överleva. De klamrar sig också fast vid förhållanden, hur otrevliga eller dysfunktionella dessa än är - för att överleva. En misshandlad make lever i källaren. Någon i ett förhållande med en alkoholist eller narkotikaberoende partner är en källarboende. Otrohet är en källarmetod. Det finns ett bättre sätt att leva! Så fortsätter Iyanla att på ett förstående sätt få läsaren att hitta sig själv och det man verkligen vill ha - på vilket sätt man egentligen vill uppleva kärlek. Och framförallt hur man INTE vill uppleva den.

Iyanla talar om sanningar och ärlighet inför oss själva och inför andra:

Sanningen är alltid vad den är. Kärlek, sanningens förstfödde, tillåter oss att erkänna, acceptera och uttrycka vår sanning utan RÄDSLA. Den gör oss också i stånd att höra någon annans sanning utan att bli förkrossade.

Så fortsätter vi resan genom vårt hus med fler och fler insikter om hur tokigt allt har varit. Det kommer inte alltid att kännas enkelt. Vi möter svåra stunder, hinder och kanske smärtsamma minnen på vägen.
Jag rekommenderar Iyanlas bok som en lärobok att ofta återvända till. Att läsa igenom den och sedan lägga ifrån sig den gör kanske att man snart har glömt de kloka saker man nyss har lärt sig. Läs den, anteckna och stryk under. Det finns underbara sanningar att återvända till i sorgens stund. Och man hittar tröst i visdomen. För man vet och känner när man läser att det är på det här viset man måste vara. Om man någonsin ska kunna uppleva en villkorslös kärlek.
Och jag tror att jag har hittat mitt sätt.

Önskar alla nya läsare lycka till! Och till alla som just nu lider av ett krossat hjärta, en vänskap som är borta med vinden, eller lever i en smärtsam relation - Må ljuset lysa över er!