Jag och fyra väninnor åkte 55 mil för en övernattning på Borgvattnets prästgård.
Det var min syster som övertalade mig, då jag absolut inte ville ha något med det andliga att göra efter obehagliga möten med dem i min ungdom.
Hur som haver så hyrde vi en minibuss, jag, en tjej som är Reikimaster, min syster(medial), en annan vännina som är synsk och så min bästa väninna som inte trodde alls på något övernaturligt. Henne tog jag med som en jordare, och någon att hänga på om jag blev rädd :)
Innan vi kom farm till Borgvattnet så fick vi alla en skyddspåse av hon som är Reikimaster. Dessa påsar är gjorda av ett mjukt skinn, med olika stenar på och i -personliga och ett pentagram inristat inuti. Min påse var fylld med stenar som skulle hjälpa mig att inte vara rädd längre och som skulle hjälpa mig att öppna upp. Hon gav oss dem under en cermnoni och vi blev översköljda med rökelse. (då fnissade jag lite genant- vilket jag inte skulle göra idag)
När vi kom fram och lastade ur bilen så upplevde jag ett enormt energifält, ett tryck över bröstet och det blev svårt att andas, och en lättare huvudvärk...och det var innan vi ens kommit in! När jag klev in innaför dörrarna, så bad jag dem att vara snälla...och inte skrämmas.
Genom att vi fått privilegiet att sova själva i HELA huset, utan någon annan hyresgäst och tillgång till alla rummen, även det låsta rummet där den berömda gungstolen står i som Povel Ramel ägt- och som gungar av sig själv, med eller utan passagerare - så bestämde vi oss såklart för att sova i det rummet ingen annan får sova i.
När vi packat ur och installerat oss i huset, så fick vi en privatguidning av en anställd på Borgvattnet. Hon berättade om Borgvattnets historia och om vem det bl a. är som går igen i huset (Märtha).
När hon håller på och berättar som mest, så kände jag helt plötsligt en brinnande känsla i min nacke och trodde att det var solen som lyste in genom ett fönster. Men sen kom jag på att det var molnigt ute, och att fönstren satt mot norr, och där kunde ingen sol lysa in! Jag började att svettas, tappade koncentrationen på vad hon sa och blev tvungen att ursäkta mig för henne och de övriga om att jag var tvungen att svalka av mig.
Efter det så visade hon oss hur pekare fungerar, hon frågade om någon fanns med oss och pekarna svarade ja. Sen frågade hon pekarna om det var någon annan som fick prova att hålla i dem och de pekade på oss en i taget,alla utom min bästa väninna fick prova.
Vi tog en paus och gick en liten promenad runt huset och då sa min väninna helt plötsligt; -Här ligger det barn begravda...och här har de haft ett land!
När vi kom in så frågade vi om det var några barn begravda i närheten av huset och om de haft ett land där min väninna pekade, och helt otroligt så berättade hon om att en kvinna dött i barnsäng, och att hennes barn blivit begravt på okänd plats?
Kvällen gick. Vi tog en tur i skogen, men det är en helt annan berättelse, som också är helt otrolig. Efter skogsturen skulle vi äta kvällsmiddag. Vi satt i gungstolsrummet och jag som var livrädd glömde bort att inte sitta ytterst!
Helt plötsligt kände jag hur någon killar mig på benet under bordet - så där som små barn gör. Någon killar mig på benet, tänkte jag. NÅGON KILLAR MIG PÅ BENET!, och vips så satt jag i min väninnas knä och min syster hade hoppat upp på sin stol och som såg ut som KarateKid, när han står ute på en påle i vattnet fniss. Jag kände killningarna två ggr och sen så kändes de inte mer.
På nattkröken så gick vi i led in på toa eller om vi skulle gå någonstans...ingen vågade gå själv, förutom hon som är Reikimaster...hon bara skrattade åt oss. Vi satt på övervåningen och provade på pekarna...och jag kan lova att mitt hjärta klappade på högvarv, då de svarade korrekt hela tiden.
När vi skulle sova så bäddade vi ut sovsäckarna på golvet i gungstolsrummet på en lång rad. Jag låg tryggt mellan min syster och och min bästa väninna. Min syster som såg ut som en amöba - sovsäcken uppdragen så bara nästippen tittade fram hehe,sa :
- XXX, kände hur någon tog på hennes arm! Då fick jag panik...om hon som är Reikimaster känner något, så vet jag att det är något där! Efter det så hör vi hur möbler dras över golvet på övervåningen! Jag ber igen om att de INTE få ta på mig eller skrämmas under natten och så försöker jag sova...och SOVER hur tungt som helst!...vilket jag inte brukar göra.
På morgonen kom personalen och frågade hur vi hade haft det...och som sagt var, de var ovanligt lugna och snälla denna natt. Personalen berättade om en del som tagit sin tillflykt bort därifrån mitt i nätterna, stora tuffa killar som inte var lika tuffa på morgonen när de kommit för att arbeta på Borgvattnets prästgård. Sen hade de sina egna upplevelser och erfarenheter de gärna delade med sig av till oss.
Eftersnack:
När jag var på Borgvattnet så öppnade jag upp. Det måste ha skett då när guiden berättade om Borgvattnets historia. Senare i skogen så skedde en del andra märkliga ting som gjort att jag förstått att de bara väntat på rätt tillfälle. När vi kom hem hade vi på fotografier med oss, dimmor i rummen, orber och andra märkliga kort.
Jag försökte ta två fotografier på Märtha - ett inrammat porträtt, men båda blev suddiga.
Vi hade också många suddiga fotografier från kyrkogården som ligger bredvid och andra inifrån huset. Men den berömda tavlan på pojken lyckade jag få med.
När jag kom hem så var min sten i påsen för mod borta! Märkligt! Men så brukar det ju ske med stenar.
Jag har diplom på att jag vågat sova där - törs du?