Hem

Rönn (Sorbus aucuparia) Träd, Medicinalväxt, Magisk växt

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 491739, v3 - Status: normal.
Försteredaktör: Runar
är en sorts Träd , Medicinalväxt och Magisk växt

Rönn är oftast ett ganska litet träd, den har parbladiga blad med uddblad liksom asken, vita blommor och röda frukter.

Alias: lapprönn, nordrönn, rönn, rönn (sorbus aucuparia) och sorbus aucuparia

normal

N. Rogn. F. Pihlaja. Lappl. Skappe.
Släktet Sorbus skiljer sig från Pyrus nästan endast genom de helt små äpplefrukterna (rönnbär, oxelbär), som dessutom innehålla ett mindre antal rum (oftast 2 eller 3) med mycket tunna, mjuka hinnväggar. Bladen äro ofta flikiga, hos rönnen parbladigt sammansatta. Blommorna äro små och talrika, bildande rikt förgrenade kvastar, och utmärka sig för mycket stark, frän eller sur lukt, en föga angenäm doft, som räknas till de s. k. aminoida luktämnena. Detta slags blomdoft är egen för blommor, som flitigt besökas av flugor (t. ex. fläder, olvon, surtorn, murgröna, vissa umbelliferer, hagtorn m. fl.); den plägar oaktat sin styrka ej märkas på avstånd från växten, såsom t. ex. är fallet med lindens, rosornas, nejlikornas och kaprifolernas vällukt.

Sorbus-blomman, fig. 2 och 3, är av äppleblommornas typ med roslik krona, bred honungsrik disk innanför ståndarna m. m. Till antalet äro ståndarna jämnt 20, ställda i tre kretsar, fig. 3. Av talet 20 härledde Linné namnet Icosandria, den tolvte klassen i hans sexualsystem.

Rönnen är ett nordiskt träd, ymnig över alla de nordiska länderna även i de lägre fjälltrakterna och likaså vid ishavskusterna, där den icke ens saknas på de yttersta skären, ehuru med knappt fotslång, till marken tryckt stam. Den finnes även på Island och Grönland och går å andra sidan lång ned i Sydeuropa.

Rönnen når aldrig någon betydlig storlek och är, såsom Linné skrivit, ett träd, som icke blir gammalt. Då den står ensam på gårdar och backar, får den ofta en tmligen undersätsig växt, men inne i skogar och hagar blir den högre och smärtare. Den fördrager mager, grusig och stenbunden mark och kan därför med lätthet planteras vid vägar och på gårdstomter. Särskilt får den en tät, rundad krona och rik fruktsättning i lundars och skogars bryn. Då frukterna mognat till sin fulla färgprakt och kvistarna svikta under de täta och tunga fruktställningarna, lämna rönnarna sitt bidrag till höstens bjärta och prunkande landskapsfärger, men på samma gång en frikostig trubut åt djurlivet, ty rönnbären utgöra den förnämsta vinterfödan för talrika fåglar, såsom sidensvansen, trastarna och skogshönsen. Genom fåglars förmedling utsås fröna på tak, murar, bergväggar eller uppe i kronorna av gamla, storväxta träd. De plantor, som än i dag på landsbygden besitta undergörande krafter. Såsom efter frostens inträde kunna de lättare förtäras, och både som torkade, inkokta och syltade äro de användbara i hushållet och till föda åt husdjuren. Deras saft innehåller samma organiska syra, som finnes i äpplen, eller den s. k. äpplesyran. -- Rönnveden är ljusbrun. Dess fasthet och seghet torde hava föranlett, att detta träd i forntiden var helgat åt guden Tor och att det ofta omtalas i folksägner och sagor. Baken duger till garnving och löven till vinterfoder åt boskapen. Rönnen förtjänar sålunda att räknas till våra nyttigare växter.


normal

Bären ätas 10 eller flera 1 eller 2 gånger om dagen i Stenplåga och urinsweda med lindring: br. i donor til kramsfågel-fångst: mogne wäl gäste gifwa wid bränning mycket bränwin: men frostbitne ännu mera. Af bärsaften tilredes både Cider och skön ättika: kan ock nyttjas til Pounsch, Cremer, m. m. Löfwen lagde bland säd i lador, säges fördrifwa Insekter. Trädarten har fast wirke til wagnmakare och annan slögd. Blommar wid rätta sommarens början och frugtträdens utblomstring."

Ur Anwisning til Wäxtrikets Kännedom av C. F. Hoffberg (1792)

normal

Rönnens magiska gåva till Dig

Används som amulett för att skydda mot världens ondska.
Om Du behöver framgång eller beskydd inför en tuff period i Ditt liv, kan Du bära ett halsband av frukten som amulett.
Kvistar gavs till den blivande brudgummen under senare delen av 1100-talet, medan bruden fick Björkkvistar.

UPPHOVSRÄTT ©

Enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 är ändringar eller omskrivning av innehållet i denna text, helt eller delvis, förbjudet utan medgivande av författarinnan Zorna, eller Zornas Utbildnings Centrum. Förbudet gäller även varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering eller bandinspelning.