Amerikanska armén gav för några år sedan i uppdrag åt Nationella Forskningsråder, NRC att granska olika metoder att förbättra den mänskliga prestationsförmågan. Forskningsrådet granskade sex områden. Ett av dem var parapsykologi (forskning som omfattar abnorma eller oregelbundna kommunikations-processer såsom utomsinnlig varseblivning och psykokinesi, som går under den gemensamma beteckningen psi-fenomen). Rapporten Enhancing Human Performance publicerades i december 1987, och i samband med utgivningen hölls det en välbesökt presskonferens i Washington D.C. Våra starkaste slutsatser gäller kanske parapsykologin sa kommitténs ordförande, John A. Swets, och i rapporten står det (s22) att kommitte'n inte har funnit något som helst vetenskapligt stöd i forskning som utförts under en period av 130 år för att de parapsykologiska fenomenen existerar. Inom Parapsychological Association, PA granskade man rapporten. John Palmer, Charles Honorton och Jessica Utts står som författare till PA's svar. De skriver vi har studerat NRC's rapport mycket noggrant, och har funnit att även om den är avfattad på ett vetenskapligt språk, är den inte en opartisk och fördomsfri vetenskaplig bedömning av parapsykologin. Kommitte'ns slutsats är totalt omotiverad.
1. Det gäller framför allt i fyra avseenden:
2. Granskningen av parapsykologin i NRC's rapport är begränsad till endast fyra områden av den forskningen som bedrivits under de senaste 20 åren. Översikten täcker mindre än 10 % av den systematiska forskning, som började med J.B. Rhines arbete vid Duke University på 1930-talet. Det är alltså en mycket liten del av parapsykologin som granskats - fyra områden under 20 år sägs täcka den 130 år långa forskningen i parapsykologi.
3. De två viktigaste bedömarna av parapsykologisk forskning för kommittén, Ray Hyman och James Alcock, är sedan länge kända för sin mycket negativa inställning till parapsykologi. Båda är framträdande och mycket aktiva medlemmar i CSICOP, en sammanslutning som är välkänd för sitt korståg mot parapsykologin. Trots detta gjordes det inget försök att balansera kommitténs sammansättning genom att till den knyta vetenskapsmän med en mer positiv eller neutral uppfattning.
4. I riktlinjerna kommittén fick för att utvärdera forskningen ingick att också identifiera och fastställa rimliga alternativ. Dessa riktlinjer har man brutit mot. Med hänsyn till de bättre parapsykologiska experimenten, medger kommittén, har vi inte visat på något rimligt alternativ (s200).
5. Rapporter som stödjer kommitt%eacute;ns ståndpunkt citeras flitigt. Däremot utelämnar rapporten viktiga resultat som talar för parapsykologin. Dessa resultat finns med i ett av de papers som togs fram särskilt för kommitténs arbete. Huvudförfattare till raporten som är positiv till parapsykologi, en framstående psykolog från Harvard, ombads av NRC-kommitténs ordförande att dra tillbaks sina positiva slutsatser.
Kommitté>n drar alltså slutsatser som går långt utanför det man undersökt. Man anser att parapsykologin är ett fält som har haft sin tid men misslyckats med att nå sitt mål. Därmed antyder den att ytterligare forskning sannolikt inte skulle ge något resultat. Rapporten verkar sålunda avskräckande på dem som skulle kunna tänka sig att ägna sig åt eller att stödja parapsykologisk forskning. Kommitte'n ignorerar fullständigt det faktum att parapsykologer har samlat en stor mängd experimentella resultat som (a) antyder viktiga nya sätt av växelverkan mellan människor och hennes omgivning, och (b) inte sannolikt kan tillskrivas välkända konventionella mekanismer.
Vad var då syftet med denna undersökning? Vilka personer ingick i NRC's kommitté för parapsykologi?
Att beskriva denna kommitté blir som att beskriva den skeptikerorganisation som finns, CSICOP. Ledande personer i kommittén var verksamma i just CSICOP, som är uttalat negativa till parapsykologin.
Ray Hyman var ordförande i NRC's Parapsykologi-lomitté, och James Alcock författare till den enda rapport specifikt och parapsykologi som kommitte'n beställt. De är mycket aktiva och framträdande medlemmar i CSICOP.