Vid svåra skador och kritiska sjukdomsfaser drabbas hjärnan ofta av syrebrist. Detta tillstånd ger upphov till hallucinationer.
Noggranna jämförelser har visat att nära-döden-upplevelser är mycket lika de hallucinationer som framkallas av droger. Ljusfenomenen, känslan av att sväva och färden genom en tunnel är lika typiska för droghallucinationer som för upplevelser nära döden. En viktig orsak till missbruket av hallucinationsframkallande droger är att de kan ge upplevelser av frid, lycka och tidlöshet - alldeles som nära-döden-upplevelser.
Vid båda sorternas hallucinationer är det vanligt att man ser sig själv utifrån, som om man hade ett öga uppe i luften ovanför den egna kroppen. Denna upplevelse har i båda fallen ofta tolkats som att själen lämnat kroppen.
Försök att se för ditt inre öga den senaste gången du simmade! Förmodligen ser du då dig själv utifran. Detta lilla tankeexperiment visar att vi har lätt för att föreställa oss själva utifrån. Det har vi också när vi hallucinerar.
Varken nära-döden-upplevelser eller drogupplevelser kan alltsa tas som bevis för att själen har lämnat kroppen för en stund.
Referenser
- RK Siegel, Life After Death, s 159 184 i George O Abell och Barry Singer (utg), Science and the Paranormal, New York 1981.
- Susan J Blackmore, Beyond the Body, London 1983, s 133-152.
- EA Rodin, The Reality of Death Experiences, Journal of Nervous and Mental Disease 168:259-263, 1980 (cit 259-260).