Idag är tidigare-liv-terapi, tidigare-liv-regressioner, eller reinkarnationsterapi, relativt utbrett. I denna för man personen bakåt i livet och slutligen tillbaka före födelsögonblicket och till ett annat liv. Detta görs för att ta reda på vad som orsakat störningar i detta livet. Eller rättare sagt så är här inte frågan om man levt tidigare liv det viktiga, utan det är att den upplevelse man får, leder till att man i detta liv kan lösa sina problem. Så gott som alla kan fås att uppleva tidigare liv på ett sätt att de upplever det som helt verkligt som t ex ett starkt minne från barndomen. Uppskattningsvis 3 % har blockerat sig så mot denna typ av terapi att det inte kan få upplevelsen.
Reinkarnationsterapi Terapi
Om regression till tidigare liv.
Alias: tidigare-liv-regression och tidigare-liv-terapi
normal
normal
Att läka genom att minnas tidigare liv
Genom att minnas tidigare liv kan man bli av med alla typer av fobier, ätsörningar, fetma, droger och missbruk m.m.
Brian L. Weiss skriver i boken Budskap från mästarna att det finns två olika förklaringar till att man kan helas genom att minnas tidigare liv (även om andra faktorer också kan spela in). Att minnas förträngda eller bortglömda, ofta traumatiska minnen är ofta förknippat med att man blir helad. Att minnas sådana händelser tillsammans med deras känslor kallas för katharsis eller avreaktion (engelska; abreaction). Det är en hörnsten inom psykoanalysen och andra traditionella psykoterapier. Själva handlingen att föra upp sådana begravda minnen till medvetandet är ytterst välgörande. Den terapeutiska arenean borde utvidgas så att vi inte låter den psykiska arkeologin hejda sig vid barndomen eller vid spädbarnstiden, utan att mönster och minnesbilder från tidigare liv också måste grävas fram för att en människa ska kunna bli helt återställd.
Det andra skälet till att dessa minnen leder till klinisk förbättring är att vi upplever oss själva i andra kroppar och under gångna tider. Medan vi betraker många dödstillfällen och återfödslar fylls vi med den fasta och riktiga förvissningen om att vi är odödliga själar, inte bara individuella kroppar. Egentligen dör vi aldrig; vi bara förändrar vår medvetandenivå. Eftersom våra närmaste också är odödliga skiljs vi aldrig riktigt från dem. Den insikten om vår sanna andliga natur är en stark, helande kraft.