Solovjev reflekterade inte bara över kyrkans mystiska natur utan även över de hierarkiska strukturerna, över vad det innebär att kyrkan har sitt huvudsäte i Rom, över förhållandet att de kristna är oeniga mellan sig.
"Sekulariseringen i västliga världen karakteriseras av filosofins och teologins separation, att naturen och det gudomliga, det mänskliga och det gudomliga har skiljts åt och att detta slags tänkande upphöjts till ett dogma och till en vetandets absoluta princip. Det är därför viktigt för oss att återupptäcka Solovjevs tänkande och hans koncept den integrerade kunskapen som manar oss att reflektera över sökandet efter sanningen i alla dess aspekter. Det är för honom ett villkor för att förnuftet, tanken och handlandet fritt skall kunna verka, att vi återvänder till tron, det är bara om den omfattar hela existensen som kunskap kan existera. Solovjevs verk är också den troende filosofens, han som är Kristi apostel och som tjänar sin mästare och herre utan några förbehåll. Hans filosofi befinner sig i brytpunkten mellan det metafysiska sökandet, det teologiska reflekterandet och det eskatologiska hoppet som hos honom är helt genomsyrat och inspirerat av anden och den kristna trons grundsatser.
(Ur ordförande för det Påvliga rådet för kultur Kardinal Paul Poupards tal vid 75-årsjubileet för Solovjev.)
Solovjevs koncept den integrerade kunskapen manar oss att reflektera över sökandet efter sanningen i alla dess aspekter. Det är för honom ett villkor för att förnuftet, tanken och handlandet fritt skall kunna verka, att vi återvänder till tron, det är bara om den omfattar hela existensen som kunskap kan existera.