normal
Det är först 1911 som alla svenska män får rösträtt i Sverige, tidigare var männen tvungna att ha en årsinkomst på 800 kronor eller äga en viss mark för att vara röstberättigade. Kvinnor fick oavsett förmögenhet inte rösta. Inte förrän efter den ryska revolutionen 1921, fick alla svenska kvinnor allmän rösträtt. Svenska invandrare som valt att behålla sitt ursprungliga medborgarskap får rösta till kommunal och landstingsval, förutsatt att de varit bosatta i Sverige mer än tre år.
Demokrati betyder ordagrant folkvälde/folkstyre, från de två grekiska orden demos - folk och kratia - styre/auktoritet. Med det menas att det är folket som styr landet. Vad är det egentligen folket styr över i ett demokratiskt land? På den punkten finns det inte mycket enighet bland klassiska eller moderna statsvetare. Åtminstone tycks det finnas två sätt att se på det hela.
Demokrati enligt det första sättet handlar om folkets inflytande över staten, den politiska överheten. När något slags demokrati råder, då kontrollerar folket på ett eller annat sätt sina styrelsepersoner. Det finns sedan många olika uppfattningar om hur denna kontroll ska utföras, så att denna typ av kontroll ska kunna kallas för demokratisk.
I Sverige har vi löst våran demokrati genom att folket röstar på partier, och att dessa får ett visst antal mandat. Antalet varierar efter hur många röster partiet fick. På så sätt får alla lite att säga till om. Denna form av demokrati kallas parlamentarisk demokrati. I USA däremot går det annorlunda till. Där röstar man fram en president som styr över landet på egen hand, en så kallad dualistisk demokrati.
Det andra sättet att se det är att demokrati handlar om folkets frihet att, utan mycket inblandning från överheten, hantera sina egna angelägenheter. En extrem variant av detta slags tänkande skulle kunna råda om det saknas en stat eller centralmakt som lägger sig i medborgarens liv på ett eller annat sätt. Detta kallas anarkism och förespråkas inte av många statsvetare.
Motsatsen till anarkism är ju då diktatur, där staten bestämmer oberoende av folket. Många människor har fått för sig att demokrati skulle vara motsatsen, men det är det alltså inte.
Jag personligen tycker att människor har fått en lite förvriden syn på diktatur. Problemet har varit att de som leder diktaturen inte gett stöd till folket och på ett eller annat sätt lett landet till sämre tider. Jag tror inte att det behöver vara så i ett modernt samhälle. Jag tror att ett samhälle kan blomstra om det har en diktatur som vet vad de håller på med och inte är helt egoistiska i sitt sätt att handla. Detta låter dock som en dröm, och jag tror inte att det kommer bli lätt att genomföra detta. En ännu vackrare tanke vore anarkism, men det skulle helt enkelt aldrig fungera i praktiken. Det hela skulle, enligt mig, sluta i total misär, där människor lever i ständig skräck för kriminalitet och liknande. Jag tror inte problemet ligger i anarkismen, utan i människorna. Jag tror på den goda människan, men jag vet också att alla människor inte är goda.
Demokrati förutsätter likhet inför lagen, personliga fri- och rättigheter såsom yttrandefrihet, tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet. En annan förutsättning är ett fritt partiväsen. Vissa människor anser att olika saker är viktiga inom demokratin. En kanske tycker att friheten är det största, andra kanske ser chansen att påverka som det största. Jag tycker inte att man egentligen kan säga vilket av detta som är viktigast. Det hänger ihop och följer varandra hand i hand.
Jean Jacques Rousseau (1712-1778) är fadern till idén om direktdemokrati. I hans bok Om samhällsfördraget förklarar han betydelsen av ett samhällskontrakt så att även befolkningens minoritet skyddas mot majoritetens beslut. Han menar att alla som skall åtlyda en lag också skall ha varit med om att stifta lagen. Han ansåg att om folket överlämnar till representanter att fatta beslut kommer folket alltid att bli bedragna och satta i bojor. Rousseau menar att varje medborgare direkt skall vara med och fatta beslut som gäller hans eget liv och leverne. Den direkta demokratin håller fast vid den demokratiska grundtanken om individens frihet, självbestämmanderätt och ansvar.
normal
Kritik till demokratin
När människor frågar mig vad jag skall rösta på så vet jag inte riktigt längre vad jag skall svara; helt enkelt på för att sådana som jag inte har något alternativ att rösta på. Först och främst flyter vänster- och högerblocket numera ihop mer och mer, och partiprogrammen ser ungefär lika dana ut, men vissa småskillnader. När det finns sju olika partier som vill ungefär samma sak, och människorna inte tar sig för att rösta på några alternativa partier, med anledningen att det är att slänga sin röst i sjön, så skulle jag vilja kalla det hela för en skendemokrati. En stat där invånarna tror sig ha makten eftersom makten får det att se ut på det viset.
Vad invånarna röstar på varierar något, men en vanlig faktor är traditionella skäl. Folk röstar gärna som sina föräldrar gjorde, och människor byter ganska sällan parti när de väl valt en gång. Folket ser det som en självklarhet att kunna rösta, och det har nästan blivit en skam att låta bli; ändå är det ytterst få som ens vet vad de röstar på. Nu ska jag inte vara fullt så krass; visst finns det många som läst lite och hört sig för innan de röstar, och inte bara följer mamma; men varifrån kommer informationen? Jo, oftast från partierna själva. De pumpar ut sin information likt reklam, och det parti med finast reklampelare får styra över Sverige.
Dagens massmedia är också ett stort problem och ett slag mot demokratin. För det första tas nästan allting från TT, vi kan väl bara hoppas att de inte sållar ut de vettiga nyheterna eller riktar informationen; för det andra så prioriteras inte viktiga nyheter, utan nyheter som säljer. Tidningarna är inte ute efter att vara sanningsenliga, utan efter att tjäna mer pengar. I och för sig är detta oftast samma sak, som tur är; bortsett från skvallermagasin och liknande. Det räcker att titta på förstasidan för att se hur dåligt det hela prioriteras. Ofta handlar det om något helt oviktigt, så som Robinson eller senaste modet. Lika ofta handlar det om en faktisk nyhet; kanske är det någon som har dött, eller så har tre personer mycket tragiskt dött i en tågolycka. Massmedia får alltid allting att låta väldigt hemskt, eftersom dom vet att människor gottar sig i detta. Vad hände med de 3 000 människorna som dog samma natt i ett annat land i en jordbävning? Dom finns med på någon liten spalt någonstans. Jag får inte riktigt in i mitt huvud varför tre personer är viktigare än tre tusen. Anledningen till att det prioriteras på detta vis är att människorna inte kan relatera till andra länder; det är inte lika hemskt om någon dör i Afrika som i Sverige. Helst skall olyckan ske i samma stad, då säljer det. Som sagt på grund av att människorna njuter av andras lidande och betalar för att läsa om det.
Anledningen till att jag börjar tala om media på en sida om demokrati är att vi beslutar vad vi skall rösta på beroende på det vi känner till om världen. Och detta i sin tur blir vi matade av massmedia med. Det må vara sanning det vi läser, men det är riktad sanning. Den är skriven på ett sätt som får oss att ha vissa känslor om den sanning som förmedlas. Exakt vem som beslutar vilka nyheter vi skall få ta del av vet jag inte riktigt. Frågar vi den lokala tidningen får vi säkert ett mycket exakt svar. Frågar vi vidare från instans till instans så undrar jag om vi kan få några bevis för att viktiga nyheter inte sållas bort. Tror ni staten tillåter massmedia att skriva saker som är en säkerhetsrisk för riket? Det är jag mycket tveksam till, jag skulle tro att staten beslutar vad vi skall få ta del av och inte på någon nivå.
När jag ser på politikerna och partiledarna så blir jag nästan lite rädd. Det skulle kännas tryggt om de som bestämde över mitt liv betedde sig moget och kunnigt. Det jag ser är dock barn i sandlådan som förstör varandras sandslott. De kan nästan inte sitta still för de måste få ut sina budskap, man ser hur de vrider sig i sina stolar och hur de knappt lyssnar på varandra, endast för att de själva skall få tala. Ganska ofta blir det höjda röster då två av barnen måste prata samtidigt. Jag ser inget större samarbete; trots att de delar uppfattning om det allra mesta. Istället ser jag endast hur de bråkar om de få olikheter de har kvar.
Jag förstår överhuvudtaget inte vad partierna är till för. Att dela upp makten på det viset lockar mer till bråk än samarbete, och samarbete är vad det här landet behöver. Det är för mig mycket logiskt att man får mer gjort om man kommer överens och samarbetar än om alla bråkar om att själva få rätt. Vad skulle det vara för fel med att ha ett parti där människorna beslöt vad som skulle ske i slutändan? Jo, felet är förstås att människorna inte vet vad de håller på med. Det skulle rasera direkt om medelsvensson tog hand om Sveriges säkerhet, ekonomi, utgifter, importvaror etc. Denna form av direktdemokrati tror jag vore ett sämre alternativ än dagens skendemokrati. Människorna är helt enkelt inte mogna för detta.
Det finns ett annat gigantiskt problem med demokrati. Tro det eller ej; men den är väldigt orättvis. Det kan mycket väl leda till att 50 % blir missnöjda. Varför skall människor lida endast på grund av att de inte tycker som de flesta? Är inte det en hemsk form av särbehandling och ignorans? Jag ser ingen rättvisa med det där överhuvudtaget.
Jag föreslår att vi helt lämnar demokratin; något som de flesta som är insatta inte ens tänker över. Det första människor då tänker på är Sovjetunionens misslyckade kommunism. Jag tror dock inte att det behöver råda någon orättvisa bara för att demokratins tid är över. Jag tänker mig ett elitistiskt samhälle. Det handlar inte om bättre och sämre människor, utan om rätt människa till rätt uppgift. Jag tycker som sagt inte att dagens medelsvensson skall få rösta i en direktdemokrati, jag skulle vilja se ett fåtal, kanske några tusen, som kunde rösta. Dessa människor skulle vara experter inom sina specifika områden som har med landets välfärd att göra; de skall vara människor som är välutbildade inom statsvetenskap. Men detta menar jag dock inte en färdig kurs som präntas in i människornas huvud, det vore farligare än dagens massmedia, utan en kurs som får människor att känna till rena fakta, statistik, samt blir uppmanade att tänka igenom mycket själva och komma med nya idéer. Vidare så skall det självklart vara möjligt för alla människor att utbilda sig till en grad där de blev röstberättigade.
Ett annat alternativ är att dela upp landet i fria regioner med separata lagsystem. Dessa regioner skulle skapas när tillräckligt många röstade för en särskild lag. Likt småsamhällen skulle de arbeta för att få en fin region, och eftersom det ligger i varje individs intresse att det går bra för regionen så skulle samtliga faktiskt på allvar sätta sig in i politiken. Till skillnad från idag så har man då en större chans att påverka, eftersom antalet som påverkas av styret är färre, och eftersom de som påverkas är lika på många vis, annars skulle de inte ha bott i samma region från första början. Detta system skulle undanröja orättvisan som demokratin idag för med sig. Vi skulle för första gången få chansen att testa på olika lagsystem; utan att landet riskerar att gå under. Skulle ett lagsystem inte fungera så skulle människorna inte längre vilja vara kvar i det, och lagsystemet skulle ändras, eller så försvinner helt enkelt hela regionen.
Alternativ till demokratin finns det mängder. Det är en mycket trög process att ta oss från demokrati till något annat, men första steget måste ändå vara att upplysa människor om dess dolda nackdelar, samt tipsa om hur det skulle kunna bli bättre. Hoppas att jag har bidragit lite till detta.
