befäst
Många experiment visar att de som tror på paranormala fenomen (el ESP) (så kallade 'får') lyckas bättre än de som inte tror på dessa fenomen ('getter'). I vissa experiment ser det till och med ut som att getterna använder psi för att få lägre poäng än vad de skulle få enligt slumpen. Får-get-effekten har studerats i en metaanalys som visar att denna effekt existerar. (Hittar inte referenserna nu. Men jag är ganska säker på att man gjort metaanalys på detta. Men får-get-effekten finns med i de flesta böcker.)
Men det är inte alla som får detta resultatet. Vissa får det omvända resultatet. Vissa får resultetet att de som ligger mitt emellan får bäst resultat. (Exempelvis Jan Dalkvist vid Stockholms Universitet.) Detta tror jag har att göra med den experimentella miljön och hur man mätt tron. Det finns många som spekulerar att en ambition att prestera bra är dåligt för resultatet. Dvs att om man exempelvis tror på ESP och känner press att bevisa att man har rätt, kan man tvärt om lyckas sämre än om man inte försökte så mycket. Många parapsykologer tror att det är viktigt med en lekfull och opretantiös (kravfri) miljö.
Örjan Björkhem (fd kassör i SPF och översättare samt författare av parapsykologiska populärböcker) har som sin huvudhypotes något han kallar för händelsehorisonten. Den går ut på att när man börjar tvivla på vad som är möjligt och inte möjligt, när man vandrar in i twilight zone, blir allt möjligt. Detta skulle resultera i att det är de öppna som kanske varken tror eller inte tror, som lycks bäst. Det kan vara därför som en lekfull stämning ger bättre resultet: man slutar att bry sig om ifall det man försöker göra är omöjligt eller inte. (Se Björkhems bok Praktisk parapsykologi.)
befäst
Försökspersoner som väntade sig att få en hög träffprocent fick det också. Schmeidler kallade dem får, eftersom de från början godtog tanken på paranormala upplevelser. De som däremot inte trodde att de skulle lyckas bra, visade sig också ligga under det slumpmässiga genomsnittet. Dessa kallade Schmeidler getter, eftersom de stegrade inför tanken att de skulle ha psi-anlag vilket i sin tur gjorde att de fick mycket låg träffprocent. Enligt Schmeidlers teori ansträngde de sig omedvetet för att få dåligt resultat.
befäst
Richard Wiseman: Differential Recall of a Pseudo-Psychic Demonstration as a Function of Belief in the Paranormal
Wiseman ville undersöka skillnader mellan får och getter när det gäller att bedöma om en händelse var paranormal eller ej. Båda grupperna fick se på en film där en magiker demonstrerade föregivet paranormala fenomen. Som man kunnat vänta sig var fåren mer övertygade än getterna om att de sett någonting paranormalt och efteråt visade det sig att fåren hade svårare för att komma ihåg avgörande detaljer i de magiska tricksen - också då de fått reda på att det verkligen rört sig om tricks.
Undersökningen bekräftar endast tämligen självklara ting som torde ligga i själva definitionen av får och getter. Det enda förvånande är att signifikansen är tämligen blygsam.
befäst
Susan Blackmore, Katherine Galaud & Catherine Walker: Psychic Experiences as Illusions of Causality
En gallupundersökning som nyligen företogs visar att ungefär en tredjedel av alla amerikaner tror på telepati och en fjärdedel menar sig själva ha upplevt det. SB funderar över själva upplevelsen att ha varit med om någonting paranormalt. Denna uppträder inte när man gissar på ESP-kort, men däremot vid Ganzfeldförsök. Men då har upplevelsen å andra sidan ingen koppling till om den statistiska utvärderingen visar att det inträffat någonting paranormalt eller ej.
Uppsatsen försöker jämföra paranormala upplevelser med visuella illusioner. Under rubriken Illusions of connection redovisar hon forskning som bland annat visar att får gissar fel på hur många gånger man kan vänta sig att en krona faller med kronan uppåt om man gör 20 försök.
SB beskriver ett experiment där fp får producera slumptal, där man dock inte fick fram de förväntade skillnaderna mellan får och getter.
Ett annat experiment skulle illustrera formillusioner. Här fick fp se en serie figurer, som gradvis blev identifierbara. Tesen var att får tidigare i serien skulle känna igen bilderna och se felaktiga former. Denna tes blev bekräftad.
Susan Blackmore avslutar sin uppsats på ett typiskt sätt: Dessa fynd är därför inte så mycket argument mot att paranormala fenomen skulle inträffa som de antyder att vi borde vänta oss att finna en mängd paranormala upplevelser och en vida spridd tro på det paranormala vare sig paranormala fenomen någonsin inträffar eller ej.
befäst
Peter Brugger, Marianne Regard, Theodor Landis, Denise Krebs, & Josef Niederberger: Coincidences: Who Can Say How 'Meaningful' T
Här beskrivs ett tärningsexperiment där man använder en tärning med 3 figurer. En av dem kan tolkas antingen som anka eller kanin, de andra föreställer vass och morötter. Det visade sig att människor undviker att gissa anka-anka, anka-vass, kanin-kanin eller kanin-morot. Dessa gissningsmönster var mer markerade för får än för getter.
I ett annat experiment fick fp tala om hur nära semantiskt relaterade ett antal slumpmassiga bilder var. Får fick fram fler relationer än getter. Författarna spekulerar i att detta kan bero på en högre grad av kreativitet.
I ett tredje experiment fick fp takistoskopbilder presenterade till antingen det högra eller det vänstra visuella fältet. Fler såg meningsfulla bilder då det vänstra fältet stimulerades och faren såg fler meningsfulla bilder.
Slutsatsen av undersökningen blir att får har lättare för att se meningsfulla relationer och att detta kan vara en orsak till tron på paranormala fenomen.
