Kontakt med andra världar? Bok

normal

• Text 27150, v1

Omfång

18x22 cm

normal

Innehåll

• Text 27151, v1

Del I:

• Ett berg i Spanien
• Dujan Pihl
• Suserlisvass
• Ungdomskärleken och allvaret
• Lasse
• Den andra världen
• Anden
• Spiritualismen
• Ariel och Cleo
• Storseans
• Transformationen

Del II:

• Vad är ett medium?
• Dissociationen
• En paranormal personlighetsklyvning
• Mediet Doris Ankarberg
• Samtal med Cleo

Del III:

• Försök med Doris Ankarberg

normal

Förord

• Text 27152, v1

Detta är ingen traditionell biografi, lika litet som det är någon fullständig analys av en framstående personlighet. Sådana böcker skrivs som bekant i första hand om avlidna människor som inte kan försvara sig.

Vad Doris och jag vill med den här boken är att berätta en märklig människas historia och samtidigt försöka få fram vad som gjort just Doris Ankarberg till medium, en människa som upplever sig som en förmedlare av budskap från en värld till en annan.

Naturligtvis är en sådan uppgift grannlaga ur många synpunkter - när analysanden deltar i analysprocessen framkommer det trots allt mycket som tolkaren inte kan säga, många tolkningar som inte bör göras. Själva tolkningsprocessen förändrar också upplevelserna. Och arbetet i sig kan bli nog så plågsamt och förvirrande.

Doris Ankarberg som ser sin inre värld inifrån har givitvis en helt annan uppfattning om den än jag, som ser den utifrån och kan jämföra den med andra människors inre världar.

Det innebär att den här typen av analys hade varit omöjlig om centralpersonen varit ett medium av den vanliga typ som uppfattar sina egna utsagor som eviga sanningar. Här är Doris Ankarberg unik, för hon är alltid beredd att på ett öppet och objektivt sätt diskutera olika synpunkter på sina egna upplevelser.

Dessutom har vi en gemensam grund att stå på: Båda tror vi att paranormala fenomen faktiskt kan existera, att det verkligen inträffar att människor kan förutsäga framtiden, att människor kan läsa tankar. Och båda tror vi att det viktiga med en bok som den här är att den kan få människor att förstå att så kallad medialitet ibland är allt annat än flummande eller galenskap.

Men medan Doris är nöjd med att visa vilka förändringar hon kan åstadkomma hos människor som tror sig ha upplevt paranormala fenomen, vill jag själv gärna kontrollera om det faktiskt förekommit några. Och där är det givetvis så att det är svårt att utgå från det som Doris tycker är det viktigaste - hur människor hon mött förändrats av själva mötet. Ofta handlar nämligen detta om förändringar som är svåra att påvisa. Själv kan man känna sig nästan som om man genomgått en omvändelse, men omvärlden kanske bara kan definiera och klargöra förändringen med hjälp av psykologiska tester och annat som man kanske inte vill utsätta sin omgivning för. Verkliga fenomen är sällsynta. Och verkligt får alltså stå för någonting som är uppenbart för alla.

Och om Doris vid ett av våra experiment tycker sig se en ande som berättar någonting som bara jag själv känner till får vi ytterligare ett problem - för kanske kommer jag efter kontroller fram till att detta verkligen VAR paranormalt - men det betyder inte att jag därigenom accepterar andens existens! Jag vet ju att andra medier kan åstadkomma likartade fenomen utan att mana fram några andar. Nu har jag lika litet som någon annan någon bestämd anledning att anta att våra psyken upphör att existera då kroppen dör. Men som forskare kan jag lika litet som någon annan peka på ett enda paranormalt fenomen som gör det antagligt att de döda kan tala med de levande.

Där är Doris och jag således inte överens. Däremot är vi ense om att de paranormala fenomenen är oerhört viktiga eftersom det är de som klarast visar att vi inte är instängda i den neurotiskt trånga värld som naturvetenskapen lyckats skapa åt oss. Och båda tror vi att det sannolikt förhåller sig så att alla människor har liknande paranormala förmågor som dem Doris dagligen använder och känner sig så hemmastadd med.

Det egendomliga är att så få människor upptäcker och använder sina förmågor. Tanken med den här boken är att ge litet av en förståelse av varför och hur en människa blir medial - inte att söka förklara vad medialitet och paranormala fenomen egentligen är. Alla sådana försök är dömda att misslyckas så länge vi inte har någon hållbar teori om mänskligt tänkande överhuvudtaget.

Eftersom vi skildrar människan Doris Ankarbergs liv och upplevelser kan inte allting generaliseras till att omfatta också andra medier. Men jag tror att tillräckligt mycket i Doris liv kan jämföras med andra mediers - och överhuvudtaget med alla människors som i hög grad får förlita sig till sin kreativa förmåga - för att beskrivningen ska ha ett allmängiltigt värde.

Jag har valt att inte belasta de analytiska partierna med hänvisningar till andra auktoriteter, källreferenser och notförteckningar. Psykologen och psykiatern känner ändå igen sig och detta är inget försök att förvandla en biografi till en schematisk tillämpning av en i övrigt obegriplig och ointressant formel. Snarare är det ett ärligt försök att finna vissa svar.

Självklart håller inte Doris med om alla mina synpunkter och då framgår detta klart i texten, och likaledes står det klart varför jag ändå inte ger mig!

Rent praktiskt har boken tillkommit så att Doris skrivit ett omfattande manuskript som vi sedan gemensamt gått igenom och kompletterat med intervjuer. På basis av detta har jag sedan sammanställt den biografiska texten och därefter skrivit de analytiska partierna. Och därefter har vi gemensamt gått igenom alltihop en gång till.

Örjan Björkhem