Presentation
Varför, hur och vad, är frågor jag fortfarande ställer till mig själv och till min omvärld och det är frågor jag hoppas att jag alltid kommer att våga ställa och söka svar på. Jag vill aldrig stelna, aldrig sluta vara nyfiken på livet och vad det innebär att vara människa. Istället hoppas jag fortsätta samla, söka och ständigt vara NY i min kunskap och i mitt upptäckande.
Jag är en allmänsökande person, en skeptiker som hoppas och prövar de nya tankar och ideer jag möter.
För det mesta vill jag dock veta säkert. Jag är hårt inskolad i vetenskaplighetens kriterier och uppfostrad att misstro flum. Men även saker som inte kan visas och bevisas enligt godtagbar vetenskapsteoretisk metod intresserar mig som idé och som en möjlig trapetsgunga för att ta sig vidare till nya ideer och upptäckter.
- För även jag har en sparad plats i min omvärldsuppfattning för det som inte - ännu - kan förklaras och bevisas vetenskapligt.
Det paranormala ämnet...Jag har alltså ett kluvet förhållande till detta. Jag söker och är nyfiken, men är skeptisk och misstror det mesta som inte har en tillräckligt fast grund för att förtjäna min tro på det. Samtidigt är min inställning till paranormala också den att det är något fullt naturligt, som väder och vind, tyngdlagar och periodiska system - bara det att allt inte går att inordna i det traditionella kunskapssamlande som västvärldens tänkare och vetenskapsmän ägnat sig åt. Dessutom har det så kallade paranormala ämnesområdet pyntats ut och späckats på med spekulativt trams som det gått att tjäna pengar på och styra vilsna människor med. För det är ju ändå så att som en sökande människa, är man ofta lite vilsen och blir glad åt en ledande hand eller hänvisad riktning.
Men jag är som sagt intresserad av denna andra del av det normala verkliga vardagliga som vi tar för givet. Jag är nyfiken på den del som har lyfts upp ur detta och kallas paranormalitet fast det troligen är minst lika vardagligt som det normala. Jag dras inte till det paranormala för de sensationella upplevelserna, känslokickarna och det mystiska. De delarna är på något vis redan en del av det normala för mej. Det paranormala lockar på grund av sin möjlighet att leda till nya dörrar för kunskap.
Sociologi, socialantropologi, religionshistoria och historia, liksom människors kulturskapande i konkreta former och hur människan psykologiskt möter sin verklighet OCH sin overklighet intresserar mig. Vad innebär det att vara människa och vad är livet menat för? Vem är jag, vem vill jag vara vem kan jag vara och vad vill jag göra mitt liv till?
Dessa frågor kan besvaras enligt så många olika kunskapstraditioner. En av dem kan det paranormala utgöra. Jag är mitt jag men omskapar mitt jag varje dag, och jag lever ett liv i en verklighet som jag är medskapare av. Jag är min egen romans actionhjältinna. Det är upp till mig och ingen annan att se till att berättelsen jag lever blir så intressant och så meningsfull som möjligt att ta sig igenom. Bara jag har chansen att göra något av det som jag har fått. Därför söker jag med nyfikenhet.
I övrigt är jag en oerhört materialistisk ytlig person, som snubblar över handväskor som jag blir förälskad i för ett spänne eller en färgs skull och för hur det påverkar mej. Jag samlar på mig saker som är en del av mitt jag-skapande. Och av alla dessa drösar av saker som samlar damm i min minietta har alla en funktion av att symbolisera något, inge en känsla eller påminna mej om en erfarenhet eller en resa - fysisk eller känslomässig/andlig. Jag är känslomässig i mitt materialisiska jag kan man säga. Ja, jag är nog helt enkelt en känslomänniska inom varje område som representerar mitt jag... På gott och ont :)
Varje morgon tar jag en entimmes promenad före frukost. Jag går mellan slött utsträckta sjöängar ner till en sjö, följer stranden och de guppande näckrosbladen in i en lövskog där den omslutande tystnaden exploderar i en kakafoni av fågelsång - som en blåsorkester som värmer upp och stämmer sina instrument inför en spelning, alla i sin egen tonart. Jag gör upptäckter längs denna promenadväg, änder som sover uppe i träd, nedfallna fågelbon, granater i sanden och rävar och rådjur som blinkar med förvåning mot mej. Det är ett sätt att vakna.
Jag läser, målar, tecknar, skriver och drömmer. Jag lever för att leva, och jag älskar att leva. Jag prövar mitt jag mot andra människor och utbyter upplevelser och erfarenheter med människor som lyfter mej och som ger mej kraft och lust. Jag älskar och leker, dras med i svartsjuka virvlar. Grubblar över livet och kärleken och blinkar med förvåning mot livets överraskningar.
Det är ett sätt att leva.
Hm... Ja. Kanske beskriver detta mej. Eller också är det bara en av många bilder av mej.
Hjortron och solsken!! - Och en puss på pannan.