Enligt psykosyntesen, skapad av Roberto Assagioli, är vi människor inga odelbara och oföränderliga väsen, präglade av fullständig konsekvens i tankar och handlingar, utan vi består av en rad delpersonligheter med olika karaktär, vilka existerar inom ramen för vår personlighet i dess helhet. Vi är således inte alldeles samma personer från dag till dag, från stund till stund. Vid olika tidpunkter betraktar vi tillvaron påolika sätt-enadagen kanden varaen mardröm, andra dagen ett roligt äventyr. Vi kan också se på våra närmaste med olika ögon. Vårt sätt att vara är inte enhetligt. Var och en av oss är en folkhop, har det sagts. Ofta kommer de olika delpersonligheterna inte så bra överens. Syftet med personlig psykosyntes är att i en dynamisk process få delpersonligheterna att sammansmälta till en harmonisk helhet.
I psykosyntesen har idén om Självet en stor betydelse. Självet är personlighetens kärna och dess enande mittpunkt. Det är något annat än de tankar och känslor som bildar vår personlighet. Det är den del av oss som evigt förblir densamma: rent medvetande. Självet ger oss en känsla att vara ett jag, skilt från världen i övrigt. Den transpersonliga psykosyntesen syftar till identifiering med vårt Själv, det vill säga med vårt sanna och högsta individuella såväl som universella väsen.
Vi kan komma över fruktan genom att inse att den inte finns i vårt innersta väsen, vårt Själv, utan endast är en känsla utanför Självet. Självet är evigt detsamma och oberoende av det yttre. Det är som en inre fästning, dit vi alltid kan dra oss tillbaka och känna säkerhet.
Om vi inser att vårt väsens kärna är det rena medvetandet, finner vi att vårt Själv är of öränderligt och opåverkbart.
Självet är iakttagaren, det innersta väsendet, som upplever allt.
Enligt psykosyntesen kännetecknas personligheten, som består av tankar. känslor och begär, av oro och otillfredsställelse, medan Självet präglas av stillhet, frid och accepterande. Personligheten upplever sig sig ständigt hotad genom att dess begär inte blir tillfredsställda. Självet däremot har sin rot i evigheten, och det upplever inte sin existens som hotad. Det vet att det existerar oberoende av världens a11a skiftningar.
På personlighetens nivå upplever sig ett jag vara isolerat från andra jag. Det uppfattar de andra jagen som främmande. På Självets nivå upplevs gemenskap med de andra själven.
Det övermedvetna/det högre jaget/Självet är enligt psykosyntesen det högsta i vårt väsen. Där finner vi den djupaste sanningen och kärleken och vårt livs djupaste mening. I det övermedvetna finns klarhet och insikt. Där kan man känna gemenskap med alla varelser och kärlek till allt. Och man kan känna sig fatta sanningen om världens natur.
Det är från övermedvetandet som vi enligt psykosyntesen far vår högre inspiration samt maningar till aItruistiska handlingar.
I kontakten med det övermedvetna kan vi få en glimt av, eller kontakt med. ett tidlöst, levande väsen, som uppfattas som oföränderligt, tyst, rent varande. Identifikation med detta allomfattande väsen har skett hos ett fåtal individer.