De överkloke kan uttala sig nedsättande om en magisk världsbild och beteckna den som vidskepelse. De tror blint på en ateistisk-materialistisk verklighetsbild, vilken har sin grund i vår tids gudlösa naturvetenskap, som idag borde vara förlegad och förbrukad. Det finns andra och rimligare världsbilder.
En magisk krets
Hela vår tillvaro, detta fyrdimensionella universum, är som en tunn hinna ovanpå en bottenlöst djup ocean. Vårt universums lagar gäller inom dess dimensioner. Det vi kallarnaturlagar är det naturliga beteendet hos materia och energi i detta fyrdimensionella ytskikt. Men det finns fler dimensioner. Hurudana de är kan vi inte fatta, eftersom vi bara kan tänka fyrdimensionellt.
Magin har andra egenskaper än vart universums energier. Den beter sig på ett sätt som står i strid mot våra naturlagar. Vårt universum kan sägas ha en ytspänning, vilken förhindrar att dess naturlagar störs av krafterna i andra dimensioner.
När vi åstadkommer en magisk krets, sänks ytspänningen och den magiska kraften strömmar in i vårt universum, väller upp i vår yta ur oceanen inunder. Om en enda deltagare i den magiska kretsen är negativt inställd, så kommer sig detta av att vederbörande håller fast vid den normala tillvaron och därmed säkrar dess ytspänning.
I en magisk krets ingår alla de som är berörda av den magiska handlingen; de är dess komponenter. Mellan dem strömmar den magiska kraften, till och från, och förstärkes kontinuerligt för att nå den potential då den önskade effekten erhålles.
Ett spänningsfält byggs upp. Och det är av ytterligt stor betydelse att kraften hålles kvar inom kretsen, inte tillåtes att läcka ut till andra, eftersom effekten då blir en annan än den avsedda.
Med ett litet lån fran elektroniken skulle man kunna säga att denna sorts magi fordrar att kretskortet bara innehåller de komponenter som hör dit och är noga i solerat. Detta är ett grundvi 11kor inom magin. Varje komponent inom kretsen måste fungera på rätt sätt om effekten skall bli den önskade. Varje person som är integrerad i den magiska handlingen måste följa de regler som meddelats.
Deltagarna i en magisk krets måste ha en positiv inställning till det som göres. Om någon av dem är negativt inställd, åstadkommer detta en störning, rentav en blockering. Man kan säga att när samtliga komponenter har en positiv inställning till ritualet, så flyter strömmen ohindrad genom kretsen. Om några av deltagarna har en negativ attityd, så bromsar denne strömmen, trögar till flödet, och det kan rentav bli så att denne ende absorberar kraften och gör ett läckage utåt från kretsen.
Inom magin brukar man ett system av symboler. Det är genom dem som magin verkar. Den stora Makten, som skapat universum, använder också symboler.
Den stora Makten
Helheten går alltid före sina delar i tiden. Eller: Innan något blir till finns ett syfte, det finns en avsikt före i tiden, alltså en målmedveten planering.
Livets oerhört rikt nyanserade och varierade helhet på denna planet är inte resultatet av en mängd slumpartade processer. Helheten fanns först, i betydelsen att en medveten avsikt och helhetsplanering existerade innan livsformerna frambringades att passa samman till ett harmoniskt fungerande komplex.
Varje detalj inom helheten har betydelse. Vartenda föremål och varenda funktion har logisk samhörighet
med allt det övriga. Vår värld är inte slumpartad; den är som den är, eftersom det varit avsikten.
När vi talar, finns meningen innan den uttryckes i språkets kod. Meningen finns först, avsikten, syftet. Meningen fanns innan liv uppstod på jorden, och meningen kom till uttryck i en kod, den bortom all diskussion yppersta och mest grundläggande av alla livets koder, åstadkommen med mening och avsikt av Makternas Makt. Avsikten var att skapa livsformer, och denna avsikt fanns innan liv bildats på jorden. Symbolen för liv fanns före livet - alltså den genetiska koden, den som gör att de levande varelserna är som de är. Den komplexa spiralstruktur som har beteckningen desoribonukleinsyra: DNA-molekylen.
Trots sin enorma komplexitet har DNA-molekylen bara tre ingredienser: enkla sockerarter av en typ som kallas desoxyribos samt fosfatenheter och kväveförenignar. Sistnämnda är av fyra sorter: adenin, tymin, cytosin och guanin.
Fosfaten och sockren bildar själva spiralstrukturen, medan de fyra kväveIöreningarna (baserna) bildar trappstegen. Varje trappsteg utgöres av två hopkopplade baser. Dessa kan bara kopplas på så sätt att adenin fogas till tymin och guanin till cytosin, men på en sträcka av bara femton trappsteg kan man få över en miljard olika kombinationer.
Dessa DNA-molekyler utgör koder för livsformerna. De kan sägas vara bygginstruktioner. Olika kombinationer av baserna innebår olika instruktioner. Denna otroligt komplicerade molekyls mening fanns före molekylen. Livsformerna kan inte ha uppstått före den och molekylen skulle ha varit meningslös om den bildats innan det fanns levande celler. Avsikten fanns före.
Livets mening fånns innan livsformerna fanns.
Alla små detaljer i den oöverskådligt rikt nyanserade och varierade livshelhet som nu finns på vår planet hör samman på ett allt igenom meningsfullt vis, alltsedan den första avsikten med liv bildade livets grundkod.
DNA:s symbolvärld har inte framkommit slumpartat, utan har meningsfullt samband med livets helhet.
Avsikten att allt det som nu existerar pa jorden skulle bli till fanns före alltsammans. Det är viktigt att man inser denna sanning. En avsikt kan inte finnas i sig själv. Att det finns en avsikt är detsamma som att det finns ett viljemässigt syfte, och ett viljemässigt syfte kan bara finnas om det finns ett medvetande, som har vilja och clärigenom kan projektera syften och meningsfulla avsiktcr.
De som tror att den ofattbart komplexa DNA-molekylen har bildats slumpartat är mycket naiva Den är en tysisk produkt av en meclveten planering på icke-fysisk niva.
DNA-molekylen ar Livets Kod och symbol för liv. Som fallet är med många symboler har den ingen likhet med det som den symboliserar: livets oerhört rikt nyanserade former.
DNA-molekylen innehållerdessutom laddning, er. Iaddning som oupphörligt astadkommer kraftströmning. Om sa inte hade varit fallet, skulle molekylen inte ha varit annat än död materia. Den har ofta sagts vara ritning och bygginstruktion, men ritningar och bygginstruktioner är bara döda former, tills någon använder dem. DNA- molekylen innehåller kraftladdning som astadkommer produktion, en kraft som är av samma art som den som konstruerade molekylen, en levande och medveten kraft.
Jämför med ett kretskort! Det kan innehålla en avsevärd mängd komponenter, men om kretskortet inte genomströmmas av energi, är det bara en anhopning av död materia.
Bakom allting (och tore allting) finns ett medvetet krattt.ilt vars spänning viljemässigt och med meningsfull avsikt kombinerar ihop de substansersom åstadkommermiraklet liv. Koden är DNA-molekylen, en symbol med symbolmakt.
Det medvetna kraftfältet är vad jag här kallar Makternas Makt, en mångfaldig helhet, en enhetlig mångfald Men rent tysiskt sett ar den overklig, i betydelsen immateriell. Den kan sägas vara som en symbol som inte avbildats, inte uttalats, inte tänkts. Att ge den namn är meningslöst.
Det Tao som kan nämnas är icke det eviga Tao.
Du, som just nu läser denna text, är själv en mycket ringa del av Den Stora Makten, du ären delportion Makt inom Makternas Makt. Du är som en droppe i förhållande till det stora havet, men havet och du är i grunden samma. Du är en medveten och jagupplevande mikrokosm inom det kosmiska, någonting som vi inte kan ge något namn.
Skillnaden mellan dig och den helhet i vilken du ingår är bara en storleksskillnad, en storleksskillnad inte bara kvantitativt utan även nar det gäller vetande och förmåga, men du är fånge i din kropp, i detta fyrdimensionella universum. Man kan säga att det som är ditt verkliga Jag är fångat i ett fysiskt skal, som flyter på det stora havets yta, flyter på dess ytspänning. Havet har en oerhört stor kraft, men den kraft som finns i din lilla droppe är ringa. Om ditt inspärrade Jag kan sippra ut en del av sig och få förbindelse med havet, rakt igenom dess ytspänning, så har du havets väldiga kraft till förfogande. Att få förbindelse med sitt ursprung för att kunna förfoga över en del av dess kraft och makt är magins grundval.
Makternas Makt använder sig av symboler i sitt skapande. DNA-molekylen är en symbol genom vilken Maktens vilja flödar kraft. Därigenom alstras livsformernas mångfald.
Den stora Makten sipprar in en ringa mängd av sig själv i de former den åstadkommer. Det medvetna Jag som författat den text du nu läser, är alltså en miniatyrdel av samma Makt som skapat livsformerna, och det medvetna Jag som läser denna text, är en annan miniatyrdel av samma Makt. Du och jag är miniatyrmedvetanden ur ett och samma Medvetande, den stora Maktens medvetande.
Magi genom symboler
När den stora makten skapar, använder den svmboler för styrning av kraftflödet. När en shaman utövar magi, använder han också symboler. Dessa skulle bara vara döda former, om de inte genomflödades av shamanens psykiska kraft på samma satt som DNAmolekylen bara vore en död form, om den inte genomflödades av sin Skapares kraft.
Shamanen använder materiella föremål i sina ritual. Dessa är symboler, med symbolmakt. De skall placeras i viss ordning i både rumsligt och tidsligt avseende. Jämför med DNA-molekylen: kombinationerna mellan adenin, tymin, guanin och cytosin är avgörande för vad det skall bli för livsform.
Shamanen utför handlingar enligt ett bestämt handlingsmönster. Aven dessa ingredienser i det magiska ritualet är symboler med symbolmakt. Om någonting uteslutes eller hanteras på felaktigt vis, uteblir det avsedda resultatet eller, vad värre ar, blir det ett annat resultat än det avsedda.
Det viktigaste i alltsammans är psyket, det psyke som utövar de magiska handlingarna. Det är ur detta som den verksamma kraften kommer - ur detta och genom detta. Shamanens psyke är som ett relä, vars kraft öppnar förbindelse till en betydligt större kraft. Det psyke som utövar magin är bara själva avtryckaren; den verksamma kraften flödar in genom skiktet av ytspänning mellan vår värld och någonting stÖrre.
I magin är det fråga om psykiska processer, som inverkar på skapelsen.