Uppgifter från Rex Magoo:
| Omfång | Något mindre än A5 |
| Originaltitel | Magic |
De Magiska Kraftkällorna Bok
Det finns endast en livsbefrämjande källa i universum, och det är utflödet från Den Yttersta Orsaken
Alias: magic
normal
Ur innehållet
Det finns endast en livsbefrämjande källa i universum, och det är utflödet från Den Yttersta Orsaken. Denna kraft delas inte upp förrän den når de lägre världarna, där den sorterar sig själv beroende på svängningsgraden. Både s.k. svarta och vita magiker hämtar sin kraft från detta stora utflöde. Skillnaden mellan s.k. svart och vit magi ligger inte i den Kraft som utnyttjas - denna Kraft är alltid gudomlig - utan hur denna gudomliga och gemensamma Kraft användes.
Många tror att Djävulen är svartmagikerns främsta källa, och att den mörke trollkarlen tvingas sälja sin själ till denne potentat i utbyte mot samarbete. Detta är ganska typiskt för den bild de flesta har av Djävulen - universums mest förtalade varelse. Faktum är att bilden av Djävulen har skapats av människan, som genom att pervertera Den Gudomliga Kraften omvandlar sin egen gudomlighet till en demon.
I århundraden har man varit oförmögen att se den abstrakta kraften bakom den konkreta symbolen. Man har gjort Djävulen till en mänsklig varelse. Detta är felaktigt, ty Djävulen är en naturlig princip, en produkt av naturliga medel och slutprodukten av naturlig perversion. Djävulen är en sammansatt natur, som uppdelar sig själv i världens alla synder. Betraktad som ett gruppväsende är Djävulen perversitetens och förnekandets ande.
Ondska är ingenting annat än missbruk av kraft. Ett störande av förloppet, ett opåkallat ingipande i planen. Vi kan därför definiera ondska som rätt kraft men på fel ställe.
Människans intelligens kan skapa en gud av en demon, samtidigt som hon kan skapa ont av gott, genom att placera det goda i ett oriktigt förhållande till övriga ting. Begreppet djävulen användes för att täcka naturens två ytterligheter, satan (Den Yttersta Kylan) och lucifer (Den Yttersta Hettan), som var för sig - otyglade - skulle förstöra mänskligheten.
Om Satan lämnade schemat, skulle människan förbrännas av de eldiga passionerna från Lucifers änglar. Ty utan dennes kyla skulle människans själ snabbt gå förlorad i ett hav av orgier och utsvävningar. Men om å andra sidan Lucifer skulle dra sig tillbaka, skulle människan snart förvandlas till sten igen, oförmögen till eldande eggelse, rörelse och känsla; kedjad av dödens iskalla fingrar. Det är den eviga kampen mellan dessa stora principer, som naturligt blandade är till godo för människan.
Satan och Lucifer är inte onda, utan de två största Krafterna i all skapelse. Utan dem skulle inte universum kunna skapas. Lucifer, dynamon i vårt solsystem, upprätthåller planeternas ändlösa marsch över himlen. Satan bygger världen genom kristallisering, utan vilken vi inte skulle ha någon solid substans att forma kroppar.
Det är alltså varken Lucifer eller Satan, utan förvridningen av dessa Krafter, som skapar ondskan. Det är människan som skapar demonerna, därför att människan är den lägsta varelse som är kapabel till att utöva auktoritet från sitt eget innersta. De lägre rikena är tvingade till vilkorslös lydnad och att reagera på gruppintryck.
Krafterna finns tillgängliga för alla dem som är kapabla att uppväcka dem - oavsett om ändamålet är ont eller gott.