Kúng-Tzu eller Kon Fuzi ska vara anfader till denna samhällsfilosofi, som nedtecknats av hans lärjungar.
Det har diskuterats om konfucianismen verkligen kan klassas som religion, men denna tankeriktning var föga intresserad av vad som kom efter det jordiska livet.
I stället står den för en nykter visdom och livsåskådning om det nuvarande.
Det tydligaste i konfucianismen är hur man ska förhålla sig till varandra - i samhället. Hur man ska vara inom familjen eller mot sina makthavare. Man anser att människan av naturen är böjd att ge efter för lättja och ondska och ska därav ha tydliga regler.
På samma sätt bör man jämföra sig med sina anfäder - kejsare som varit innan har satt måttet på hur bra man ska prestera.
Man ska ta väl hand om sina anfäder både i detta liv och i efterlivet.
Det finns ceremonier. Alla i ceremonin har sin plats. De är tänkta att påminna om våra skyldigheter.
Metafysik var inte intressant för konfucianismen, men en senare gren - nykonfucianismen - är genomsyrad av metafysiska idéer. Även neokonfucianismen har kommit från konfucianismen.
Fram till kommunistrevolutionen omfattade makthavarna konfucianismen som sedan forntiden funnits sida vid sida med taoismen, den betydligt mer dunkla mysticismen.
Men konfucianerna, även de mest rättrogna, hämtade ändå uppbyggelse även ur denna lära.
Böcker inom konfucianismen
Daxue
Zhong-yong
Xunzi
Lunyu (Samtalen med Konfucius)
Shijing (Sångernas bok eller Odena)
Shujing (Urkunderna)
Yijing (Förvandlingarna)
Chunqiu (Höstkrönikan)
Liji (Riterna)
Meng-Tzu: Samtal om statskonst