År 1990 öppnade British Museum i London en utställning för älskare av mystiska föremål. Arrangörerna hade skaffat fram en stor samling av tvivelaktiga mästerverk. Det var totalt ca 600 st från hela världen. De saker som var med var tex:
Det förfalskade kraniet från Piltdown , De mumifierade paddorna från Booth Museum of Natural History i Brighton, den falska Botticelli och dessutom fanns det de små lammen som egentligen var ulliga växtdelar men som lurade folk på medeltiden. Men i salen längs bort fanns de objekt som forskarna är riktigt förbryllade över. Där var kristallkraniet från Museum of Mankind (De var med i tv serien Arthur C Clarks fantastiska värld som har visats i svensk television). Denna dödskalle uppträdde första gången hos Tiffany (den berömda juvelerarfirman i New York) på 1890 talet. Liksom den ännu vackrare som hittades i de gamla ruinerna i stade Lubaantuum i Sydamerika på 1920 talet. De har ständigt varit utforskade av kännare för sydamerikansk konst, experter på ädelstenar och vetenskapsmän. (vilket är svårt för det är komplicerat att kunna veta vilken tid de kommer ifrån eftersom de är av sten (bergskristall). Och alla försöker få svar på frågan: Var kommer de ifrån och var tillverkades de?
Teorierna
Om man är intresserad av att veta hur kristallkranierna hamnade i sin nuvarande ägares innehav så finns det mycket att gå efter. Men i utställningskatalogen är uppgifterna både kortfattade och vaga:
1890 förvärvdes den av Tiffany och hade då åkt mellan många ägare. G F Kunz hävdar i sin bok om ädelstenar i Nordamerika från 1890 (Gems and Precious Stones of North America) att dess ursprung var Mexiko av en spansk officer strax efter den franska ockupationen av Mexiko.
Miss Anna Mitchell-Hedges (ägare till det andra kraniet) kunde berätta en tydligt mer färgstark historia när hon hade med sig sin skulptur från Canada till London för vetenskapliga undersökningar. Hon påstod att hon hade fått tag i den när hon var i Lubaantuum med sin far, F A Mike mitchell-Hedges, en berömd forskare som hade adopterat henne.
Min far höll på med utgrävningar i Centralamerika i brittiska Honduras då vi hittade en gammal maya ruin som vi trodde hade anknytningar till Atlantis Vi arbetade i ca 7 år med att ta bort jord och sten och gräva men så såg vi någonting som glänste på min 17 års dag. Det var den övre delen av kraniet. Käkbenet hittade vi ca 3 månader senare och det var jag som tog upp det eftersom jag hade minst händer. Min far kunde nästan inte tro att vi hade hittat ett så fint förmål av bergskristall.
Men det hela möttes dock av många skeptiker , bland annat av Joe Nickells vid University of Kentucky i Usa. Han undersökte omständigheterna kring fyndet och hävdade sen att Mike hade helt enkelt köpt föremålet efter man hade försökt auktionera ut det år 1943 förgäves.
Men varför skulle Mike ha hittat på en historia och undanröjt alla bevis för att han egentligen hade köpt den?
En man vid namn Nickells hävdar att Mike ville skryta och att det inte var alls mystiskt att avslöja den riktiga hemligheten om kristalldödskallarna. Eftersom metoderna är vaga så har forskarna fått lita på andra metoder för att få fram syftet med de märkliga konstverken. G M Morant har gjort en detaljerad undersökning i den vetenskapliga skriften Man, publicerad av Storbritanniens och Irlands kungliga antropologiska sällskap i juli 1936. Han jämförde dödskallarna för att få reda på lite om var de hade tillverkats. Hans slutsats om att de båda dödskallarna skulle vara formade efter samma huvud tillbakavisades, också att de skulle ha samma ursprung. Morant hävdade att dödskallarna skulle vara europeiska för de hade alltför raka käkar för att vara från en indian. Men han medgav att det var stor skillnad mellan de sydamerikanska indianstammarna och att det skulle kunna vara så att en indian hade stått modell för statyn. Men detta har en del forskare redan kommit fram till genom hällristningar på olika platser. Utseendet på dödskallarna är typiskt mexikansk men den har också påträffats i aztekernas konst. Det finns även många andra platser som den kan komma ifrån som tex Peru, Brasilien, Honduras, England, Kina eller Japan.
I slutet på 1800-talet gjorde Mark Chorvinsky, redaktör på tidskriften Strange Magazine, en märklig upptäkt. Som många andra som försöker få reda på svaret på kranierna hade han hört rykten om att det fanns hemliga dokument som inte var tillgängliga för allmänheten på Museum of Mankind i London. Han åkte dit och till sin stora förvåning så fick han lov att läsa dem. Bland dokumenten fanns en undersökning om British museum-kraniet från 1950. Det viktigaste expertutlåtandet var från en mr.Brown vid Post Office Reserch Laboratory (Postverkets forsknings laboratorium). Browns arbete med kommunikationsteknologi hade gjort honom expert på kristaller. Under 1940 talet hade han varit stationerad i Brasilien och hade köpt tonvis med kvarts av hög kvalitet till den brittiska staten (som användes i bla militära radioanläggningar). Tillsammans med en annan expert hade han undersökt museets kristallkranium, ett mindre kranium och en liten kristallfigur som föreställde en prärievarg. Brown dömde helt ut kvaliteten på bergskristallen och sa Detta är en utmärkt exempel på usel bergskristall från Brasilien. Den skulle aldrig godkännas av de som arbetar med vissa våglängder. Eftersom Brasilien inte har någon tradition med att bearbeta stora kristaller trodde han att den kunde ha blivit exporterad till Japan och senare kan den färdiga skulpturen ha exporterats till Mexiko. Men Mitchell-Hedges var övertygad om att hans kristallkranium var över 3600 år gammalt och härstammade från den förlorade civilisationen Atlantis.
Men vad var kristallkranierna avsedda för?
Enligt Mak Chorvinsky i tidningen Strange Magazine trodde Mark vid Brittiska postverket att kristallkraniet (British museum) skulle användas av en spåkvinna. Adrian Digby menade däremot att de skulle ha varit ceremoniella föremål i någon underlig europeisk kultur. Ett kranium förknippas ju oftast med döden, dr Hammons tanke att kranierna var ett slags memento mori-motiv förefaller som en högs rimlig tanke. Om dödskallarna skulle komma från Mexiko skulle de ganska säkert ha varit i en ceremoni för de dödas hyllning. Mitchel Hedges menade att hans kristallkranium var förknippat med domedagen och jordens undergång och att de band allt det onda.
Dottern Anna sa att den hade en trollkraft och att den både kunde döda och hela. Om den hade varit gjord av Aztekerna hade den säkert varit använd vid magiska riter. Aztekerna trodde nämligen att kristaller kunde skydda dem mot allt det onda och kunde föutspå framtiden. I museé de l´Homme i Paris har man hittat en spira som en Aztekpräst använde med en liten kristalldödskalle uppe på. Anna Mitchel-Hedges parapsykologiska grupp i Canada har på senare tid hävdat att de har bevis på att kraniet har magiska krafter, när de tittade djupt ner i den fick de en syn att den hängde ovanför ett altare. I Canada rapporterade också Frank Dorland att det hade varit en poltergeister i hans hus när han hade haft den där en natt för förvaring, han hade suttit uppe så länge att han inte orkade sätta tillbaka den på dess vanliga plats i bankvalvet.
Denna kusliga bild av kraniet målas upp av en annan kännare: Dödskallen skulle kunna ha placerats i ett svartmålat skrin, helig skrin. Belyst underifrån med avskärmat ljus skulle det, i samspel med käkarnas rörelser, hade blivit mycket verkningsfullt som orakel eller rituell figur.
Sorgligt nog talar dessa dödskallar av kristall inte längre till oss.