Hem

Skildring av hypnagog hallucination av Jens Persson Skildring

Ändra sidan Visa ditt intresse Ämne 868, v1 - Status: normal.
Denna text är importerad från /old/psi/hallucination/hypnagog/skildring/persson_j.html
är Skildring och Upplevbart
enligt Jens Persson

Det här hände för omkring 2 år sedan. Jag är inte helt säker på om det är den första, men det är i.a.f. den första jag kommer ihåg någorlunda klart.

Alias: skildring av hypnagog hallucination av jens persson

normal

Första SP och HH

Det här hände för omkring 2 år sedan. Jag är inte helt säker på om det är den första, men det är i.a.f. den första jag kommer ihåg någorlunda klart. Jag hade varit uppe över ett dygn och kommit hem vid 16 tiden ungefär. Jag var förvirrad och trött och min familj hade tydligen sagt åt mig att de skulle åka iväg och att jag skulle ta in hunden(som var i sin hundgård) på kvällen. Jag gick och lade mig för att sova bara en stund men vaknade två på natten av att hunden skällde ute i sin hundgård. Det tog ett tag innan jag fick grepp om situationen, att jag var ensam hemma, att klockan var två på natten och att hunden nog borde tas in. Jag gick ut och hämtade honom och sedan gick jag för att sova igen(fortfarande rätt virrig).

Jag kommer ihåg det som om jag inte var så trött då och jag låg sömnlös några minuter. Efter ett tag märkte jag att jag inte kunde röra mig! Jag försökte förgäves vrida på huvudet för att se ut mot rummet(jag låg och stirrade mot väggen). Jag tror att mina ögon var öppna(för mig känns det som om ögonlocken inte går att rör i en SP). Det kändes minst sagt läskigt att inte kunna röra sig och vara ensam hemma mitt i natten i en skog 200 m från närmsta granne.

Efter ett tag började jag höra ljud av någon som gick i trappan(kanske hörde jag inte, jag visste iaf att någon gick i trappan). Jag blev på något sätt säker på att det var mamma(hon bor inte ens här) som gick upp på övervåningen för att vattna blommor. Efter ännu ett tag avlöstes hon av min syster som sprang med något hårdare steg i trappan, allt började bli läskigare nu. Min syster försvann och istället kom min då sjuårige lillebror stampandes nästan smattrandes upp för trappan och vidare in mot mitt rum. Jag var livrädd och försökte för allt vad jag var förmådde vända mig om för att säga något till honom. Jag kunde inte och han började banka hårt och snabbt på min säng. Jag visste inte om han var arg eller rädd. Jag var i.a.f. helt klart rädd ...

Samtidigt som förlamningen släppte försvann hallucinationerna. Jag var fortfarande skakad och(som sagt) hade inte hallucinationen varit så uppenbart bisarr och långt ifrån berättelser om spöken, utomjordingar osv hade jag varit ännu räddare och kanske trott att det hela skett på riktigt.


normal

Upptäckten av att fler hade upplevt samma sak

Jag såg ett vetenskapsprogram om UFOn. Och där berättade en hel del människor om att de låg i sin säng, plötsligt upptäckte att de inte kunde röra sig och att små varelser (utomjordingar) kom gående genom väggarna mot dem. Redan då tänkte jag på hur lika deras beskrivningar lät mina konstiga upplevelser (jag hade haft någon till då). Senare i programmet nämndes tänkbara förklaringar till fenomenet alienabductions. Det var första gången jag hörde orden hypnagoga och hypnopompa hallucinationer och de sa också att de kunde uppträda precis mellan vaket och drömmande tillstånd. Jag blev otroligt glad att höra att det fanns namn för det och att fler hade råkat ut för samma sak. Jag hade spelat in programmet men tappade sedan bort filmen så jag gick länge utan att kunna komma på orden. De är heller inte vanligt förekommande i bibliotek m.m. På internet fanns däremot en hel del i ämnet och senare hittade jag också flera böcker.

En del psykologer är tydligen inte medvetna om vad detta är och flera människor lever antagligen i tron om att vara ensamma om sina hemska/intressanta upplevelser. Mina första HHs utgör utan tvekan de läskigaste minuterna i mitt liv, men också bland de mest fascinerande. En HH kan definitivt beskrivas som Extreme Terror iaf under tiden den pågår. En betyndande lugnande faktor är att jag inte funnit några tecken på att de skulle vara mer än just hallucinationer och att fler än jag haft samma sak(iofs menar de flesta som skrivit böcker om det hela att det rör sig om annat än bara hallucinationer). Om det skulle vara så att alla mina HHs hade innehållit små grå män som kom gående emot mig genom väggarna och jag aldrig fick någon annan förklaring än att det var utomjordingar som förlamade mig och förde bort mig om natten skulle jag antagligen vara övertygad om att jag verkligen trakasserades av utomjordingar, och det vore otvivelaktigt en aning läskigare, iaf efteråt.


normal

Några till

Jag fick under närmsta halvår några till HHs och jag märkte att jag kunde öka chansen att de skulle komma genom att vara uppe länge och inte äta ordentligt(trodde jag iaf, nu har jag inte lyckats framkalla några på länge ... ). Varje gång jag hade dem ångrade jag att jag velat ha dem igen, men nästa dag tyckte jag att de var så fascinerande att jag ville ha en till. Här är några:

Såg en lång mörk gestalt stå mitt på golvet utan att göra något annat än vara skräck och fasa rakt igenom.

(Det här är intressant,) Kastades ur sängen och låg på mitt golv som svängde och krängde ungefär som det där labyrintspelet med en kula som man ska styra genom att vicka på spelplanen. Jag klamrade mig fast vid dörrhandtaget och försökte skrika åt någon på nedervåningen att det höll på att gå jävligt illa för mig häruppe ... Jag fick inte fram ett ord. Det här var den enda HH jag hade som jag tydligt inte befann mig förlamad i sängen men den kan nog ändå inte klassas som en UKU eftersom jag var så hindrad i mina rörelser, men det var helt klart något åt det hållet.

Såg en liten ful ond(?) varelse sitta uppkrupen bredvid mig i sängen.

Kände som om min kropp bubblade som lava eller kvicksand, hela sängen blev nedkletad av smeten(min kropp) och när hallucinationen avbröts smällde det till ordentligt. Det var som om allt runtomkring mig utbröt i ett stort BLAM! och jag kommer ihåg att jag såg stora högtalare(!) framför mig som spintades sönder av den otroliga smällen. Därefter var jag normal igen. Efter upplvelsen var jag fascinerad av hur mäktig och bisarr den hade varit.