normal
Historia
Gnosticismen består av ett flertal trossystem, som kombinerar olika läror, tagna från paganistiska religioner, främst från Asien, Babylonien, Egypten, Grekland och Syrien, men också från astrologin, judendomen och kristendomen. Gnosticismen var tillsammans med, den judiska kristendomen som spreds av Jesu lärjungar och den nuvarande kristendomen, en av de tre stora kristna lärorna under kristendomens barndom.
Runt 100-talet, hade ett flertal krist-gnostiska sekter formerats i det romerska imperiet, främst i de östra delarna av medelhavet. Vissa av dessa sekter influerade ett flertal judisk-kristna, men också den nuvarande kristendomen. Vissa andra sekter hade egna samhällen, medan vissa var sekulära.
När den moderna kristendomen, spridd av St Paul, växte i styrka och organisation, ökade trycket på gnostikerna. Runt 500-talet fanns nästan inga sekter eller utövare kvar. Den enda grupp som har överlevt till modern tid är Mandaean-sekten, men fästen i Irak och Iran. Denna grupp har ca 15000 medlemmar och de kan spåra sin historia tillbaka ända till den första gnostiska rörelsen.
Många nya religioner i västvärlden har adopterat ideér från gnosticismen, framförallt deras tro och deras ritualer.
normal
Reinkarnationsläran hörde till gnostisismen.Men ungefär år 553 efer kristus bannlystes deras lära. Gnostikerna
och deras böcker brändes på bål.
normal
Den enda religion som idag finns kvar som direkt härstammar från gnosticismen är mandeismen. Mandeismen har mellan 15 000 och 20 000 anhängare bland folket som kallar sig mandéer el. nasoréer. Folket bor vid vattendragen i syd-östra Irak och syd-västra Iran. De talar nymandeiska eller arabiska och har ett eget heligt litteraturspråk - mandeiska.
Deras religion härstammar som sagt ur gnosticismen och i synnerhet ur den ur gnosticismen sprungna numera sedan länge utdöda manikeismen, men har också hämtat mycket av sina idéer ur den tidiga kristna, judiska, babylonska och iranska kulturen.
En av nyckelpersonerna för religionen är Johannes Döperen, däremot inte Jesus. En viktig rit i religionsutövandet är dopet som kan ske hur många gånger som helst, men måste ske i levande, d v s rinnande vatten.
Bland den omfattande religiösa litteraturen finns Qualasta (Lovprisning), Diuan Abatur (Abatur-divanen), Ginza (Skatten) och Sidra d-Iahia (Johannesboken). I deras religiösa föreställningsvärld finns det gott om gudomligheter som vägleder människan mot ljuset, t ex Abatur och Manda d-Hiia.
Religionen är synnerligen dualistisk och bygger på mycket motsatser såsom gott-ont, ljus-mörker och själ-materia.
