[60] Det bästa exemplet på hur illa de konventionella kritikerna behandlar parapsykologin kan man läsa i ett kapitel ur Psykets räckvidd.
Förvanskning av parapsykologin
Det bästa exemplet på hur illa de konventionella kritikerna behandlar parapsykologin kan man läsa i ett kapitel ur Psykets räckvidd.
Alias: förvanskning av parapsykologin
normal
normal
Generalisering
[70] Parapsykologin är ett stort och mångfacetterat område som det tar lång tid att sätta sig in i. En taktik de konventionella kritikerna använder är att plocka några av de mera uppmärksammade experimenten och koncentrera sig på dessa. Åsikterna om dessa experiment sprids via de internationella skeptikertidskrifterna till andra konventionella kritiker som tillgodogör sig dem.
Eftersom de konventionella kritikerna har sin uppfattning klar så tenderar de ständigt att tolka varje oklarhet i överensstämmelse med sin övertygelse. Om en experimentrapport utelämnat någon viss detalj om försöksproceduren så ger detta utrymme för de konventionella kritikerna att antaga sensormotoriska kanaler som oftast aldrig har funnits.
De konservativa kritikerna pekar ut några stycken scenarion och tycker därmed att de har visat några allvarliga brister i experimentet. När de så känner sig säkra på att de visat sin sak är de snabba med att gå över till att använda väldigt allmänna ordalag om sinnenas bedräglighet och lättheten att bedraga sig själv. Snart är de inne på påståenden om att parapsykologin aldrig lyckats nå någon framgång.
De konservativa kritikerna är snabba på att fokusera de fall där parapsykologerna faktiskt gjort misstag. De argumenterar gärna på att detta är symptomatiskt för hela fältet. Men då undviker de all den forskning som aldrig haft de bristerna och den nyare forskningen som lärt av kritiken och förbättrat sin metodologi.
Exemplet Hansen, Utts och Markwick
Läser man endast en av parterna riskerar man att få en mycket entydig bild av situationen. Som exempel på detta ska jag visa en abstract av en kritisk artikel och en abstract av svaret till den.
ABSTRACT: The Princeton Engineesring Anomalies Research (PEAR) programe has produced a number of experimental reports discussing remote-viewing results and analyses. This work is reviewed with attention to methodological and statistical issues. The research departs from criteria usually expected in formal scientific experimentation. Problems occur with regard to randomization, statistical baselines, application of statistical models, agent coding of descriptor lists, feedback to percipients, sensory cues, and precautions against cheating. Many of the issues of remote-viewing methodology were identified by Stokes and Kennedy over 10 years ago. It is concluded that the quoted significance values are meaningless because of defects in the experimental and statistical procedures.[71]
ABSTRACT: Most of the issues raised by Hansen, Utts, and Markwick, including shared descriptor preferences, enviromental or temporal cues, and agent encoding, have long been acknowledged, adequately addressed in our experimental designs and analytical techniques, and fully documented in our litterature. The remainder of their concerns, including randomization of targets and reference score distributions, trial-by-trial feedback, stacking, and cheating are either misapplied, fundamentally incorrect, or have trivial impact. Additional calculations and derivations, supplementing those previously published, futher demonstrate the insensitivity of our matrix scoring methods to target and descriptor dependence from any source. In sum, it is readily shown, both empirically and theoretically, that none of the stated complaints compromises the PEAR experimental protocols or analytical methods, which remains rigorous and effective methodologies for remote perception research. Thus, the published results and conclusions of our entire 336-trial database are fully reaffirmed.¤1¤
normal
Förstoring av anekdotiska bevis
När de konventionella kritikerna skriver om något visst ämne eller experiment passar de ofta på att även kritisera informella experiment som aldrig varit tänkta att publiceras, för att sedan generalisera till de kontrollerade experimenten.[73]
Exemplet Persi Diaconi"s
Diaconis är en statistiker vid Stanford och en duktig trixter. Han kritiserar ett ESP-experiment som går ut på att gissa spelkort. Trots ingående sökande har han inte kunnat finna hur försökspersonen skulle kunnat uppnå resultatet. Han försöker inte ens ge något förslag. Istället hänvisar han till en informell demonstration inför en grupp nyfikna under något stökiga förhållanden.
Trots att den informella demonstrationen var helt olik det kontrollerade experimentet, visar han på svagheter i den informella demonstrationen för att diskvalificera det kontrollerade experimentet. En av hans artiklar om experimenten dyker upp i Science.[74]
normal
Förvanskar litteraturen
De konventionellas försök att bevara sitt trossystem leder till att de förvanskar den parapsykologiska litteraturen.[75]
Exemplet Zusne och Jones
Manmoides drömlaboratorium utförde experiment för att se om försökspersonerna kunde uppvisa prekognitivt klärvoajanta drömmar, dvs drömma om vad för speciell uppgift försökspersonen kommer att få på morgonen. Ett annat mål med experimenten var att ta reda på om en uppgift kunde dyka upp i efterföljande drömmar. Experimentet lades upp så att udda nätter testades förekomsten av prekognitivt klärvoajanta drömmar och jämna nätter testades för retrokognitivt konventionella drömmar.[76] I Zusne och Jones bok misstolkade man detta på ett enligt deras trossystem passande sätt. De skriver om experimenten:
Man hade funnit att om mottagaren inte på förväg kände till att ett försök skulle göras att påverka hans eller hennes drömmar, skull man inte finna någon sådan påverkan. Det ledde till att mottagaren förbereddes genom erfarenheter som var relaterade till innehållet av den bild som telepatiskt skulle överföras under natten. "det är uppenbart att ingen psi-förmåga behövdes för att lista ut det huvudsakliga innehållet av bilden och producera en passande rapport, oavsett om någon dröm verkligen sågs eller inte.¤1¤
Referenser
60: Broughton (1987)
70: Edge m fl (1986) sid 322
71: Hansen m fl (1992)
72: Dobyns m fl (1992)
73: Collins & Pinch (1979) avsnitt (xii)
74: Palmer (1986) sid 30-31; Diaconis (1978) sid 131-136
76: Palmer (1986) sid 29-30; Honorton (1974)
77: Zusne & Jones (1982) sid 260-261