Kan man skydda sig mot farlig strålning? Bortom tro: Växelverkan mellan medvetande, kropp och omgivning
Rapport av Dean Radin. Ur PSSPR No 15. Referat av Göran Brusewitz:
Denna rapport var en av de mer uppskattade, även av mig. Introducerade föredraget gjorde Stanley Krippner. Han nämnde kort den omfattande forskningen inom biomagnetism, hur vi påverkas av omgivande magnetfält och olika slag av strålning. Han nämnde bl a den amerikanske forskaren Robert Becker som ägnat sig åt dessa frågor, men har svårt med forskningsanslag. Det är känsligt för de amerikanska myndigheterna. Becker är associate editor i bokserien Advances in Parapsychological Research, som ju Krippner är redaktör för.
Det försök som Radin rapporterade genomfördes under fem månader med fyra deltagare. Det blev sammanlagt tretton experiment, där man undersökte växelverkan mellan medvetande, kropp och aspekter av den lokala, globala och kosmiska miljön. Man studerade särskilt möjligheten att med mental intention, eller vilja påverka joniserande bakgrundsstrålning.
I experimentet mätte man fortlöpande bakgrundsstrålningen på ett särskilt ställe med hjälp av en Geigerräknare. Vid slumpmässiga intervaller Ijöd en ton som signal till en person att mentalt försöka få antalet på Geigerräknaren att bli så lågt som möjligt. Genomsnittet på dessa mentalt behandlade tidsperioderjämfördes medgenomsnittet ikontrollperioderna föratt se om de skilde sig enligt instruktionerna.
Resultat från sju experiment var i forutspadd riktning. Vid tre av försöken sjönk nivån på bakgrundsstrålningen vid de slumpmässigt valda tillfällena och bara då. Bakgrundsstrålningen under intilliggande kontrollperioder sjönk inte på samma sätt. Nivån på bakgrundsstrålningen steg tvärtom oväntat tjugo sekunder efter behandlingsperioden, kanske som en reaktion på påverkan mnan.
I ett experiment mätte man blodvolym, hjärtfrekvens och det lokala magnetfältet. Mätningarna antydde att blodvolympuls, hjärtfrekvens och det lokala magnetfältet reagerade annorlunda när bakgrundsstrålning var låg. Man jämförde dessutom med geofysiska och geokosmiska faktorer och fann att det kunde finnas samband med antal solfläckar.
En slutsats av försöken var att man i kommande försök som undersöker subtil växelverkan mellan kropp och själ bör mäta fysiologiska såväl som lokala, globala och även kosmiska miljöfaktorer som man ofta förbigår som ointressanta.
Till de rapporter som publiceras finns ofta en bakomliggande idé. Dean Radin utgick själv if ran en tvärkulturell, mycket gammal tradition, som säger att man kan skydda sig från skada helt enkelt genom att tro att man är skyddad. Människan har skaffat sig amuletter, böner mm i försök att främja ett sådant skydd. Medan sådan tro och sådana traditioner i stort sett nonchaleras av modern vetenskap som exempel på vidskepelse och magisk tro är åtminstone en tro på skyddande effekt väl accepterad - placeboeffekten. Tron att det piller man tar har effekt räcker, även om det är ett s. k. sockerpiller, dvs inte har någon verksam ingrediens. På något sätt tycks mental förväntan ändå medföra att kroppen svarar som om man tagit en verklig medicin.
Placeboeffekten uppskattas kunna förklara så mycket som 20 till 40% av positiva svar i drogtester. Neuroforskaren Michael Gazzangia beskrev den framväxande forståelsen for mind-body samverkan som, Medvetande och kropp är så sammanflätade med varandra att det blir omöjligt att tala om den ena utan den andra. Norman Cousins summerade denna syn med den kortfattade frasen Tro blir biologi.
Trons gränser
Var går då gränserna for tro på biologi? Om man tror att man kan reducera symtomen på en forkylning, eller Iyckas behandla svåra fall av bröstcancersmärta, migrän, ledinflammation, stark spänning, vårtor eller t o m främja att en allvarlig sjukdom spontant går tillbaka, var ska man då dra gränsen? Traditionella tester av effekten av tro på kroppen undersöker det ganska uppenbara sambandet mellan en persons tro och förändringar inom deras egen kropp. Sådana effekter är potentiellt förrnedlade av vad psykolog Jeanne Achterberg kallar preverbal imagery, där ens fantasi agerar eller fungerar mot ens kropp for att åstadkomma förändringar på celler, eller biokemiska och fysiologiska forändringar.
Men är trobegränsad till att åstadkommaeffekterinomkroppen? Achterberg refererartill möjligheten att information kan överforas från medvetandet hos en person till andra personer.
Effekter utanför kroppen?
Det finns åtminstone tvåhuvudsakliga sätt att utforskahypotesen att tro - eller mer omfattande, mänskligt medvetande - kan åstadkomma fysiska effekter utanfor kroppen. Den forsta utforskar effekterna av mental påverkan på avlägsna biologiska system, den andra undersöker effekter på avlägsna icke-biologiska system. Bevis för den förra skulle utvidga sfären för inflytande på det kända placebo-svaret; bevis for det senare skulle utvidga de traditionella gränserna for medvetandets betydelse i den fysiska världen.
Joniserande bakgrundsstrålning
Joniserande strålning kallas så for att sådana partiklar har tillräcklig energi for att skapa laddade joner när de kolliderar med atomer. Denna strålning innefattar alfa, beta och gamma-partiklar så väl som röntgenstrålar och kosmiska strålar. Det har varit känt i många år att såväl höga som måttliga nivåer av joniserande strålning är farliga för mänsklig vävnad. Mera nyligen visar epidemiologiska studier och försök i laboratorier att även extremt låga doser av joniserande strålning, sasom den som åstadkommes av naturlig utstrålning från radon-gas, också kan vara farlig om man utsätts för den under lång tid.
Med tanke på att langtidsexponeringen för låga nivåer av strålning kan vara farlig, är det värt att utforska alla former av skydd. I den andan kan det vara värt att undersöka om man med tro eller mental intention kan minska bakgrundsstrålningen. Tidigare experiment som undersökt mental påverkan på radioaktivt sönderfall har Iyckats olika bra då man använt radioaktiva element som urannitrat, strontium-90, promethium-147 och uranylnitrat. Hittills har dock inget forsök gjorts att studera huruvida naturliga nivåer av bakgrundsstrålning också kan vara föremål for mental påverkan.
Slutsats: Om man får några bevis för att man i experiment mentalt kan påverka materia, så är de ofta svaga, om man öht får några bevis alls. När samma data dock undersöks i Ijuset av hur vanliga miljöfaktorer varierar, sasom antal solfläckar, så har man observerat starkare effekter. De genomforda experimenten antyder:
- mental intention kan uppenbarligen påverka naturligt förekommande nivåer på joniserande bakgrundsstrålning, men denna påverkan har samband med förändringar i antal solfläckar. Man noterade intressant nog en oväntad ökning av strålningen efter perioder med lyckad mental påverkan.
- det fysiologiskatillståndethospersonen som utövarmental påverkan kan också ha samband med hur man Iyckas, liksom det lokala magnetfältet.
Framtida experiment på detta område kan ge mer, om samverkande variabler mäts i stället for att man antar att de normala experimentella kontrollerna är adekvata för att utesluta all yttre påverkan. På detta tidiga stadium i vår förståelse av subtil växelverkan mellan kropp och själ vet vi inte vilka variabler som är viktiga att ta med eller utesluta. Man kan t ex mäta men inte kontrollera soleruptioner och antal solfläckar, och det kan visa sig att dessa och andra sol-effekter signifikant påverkar hur man Iyckas med sin uppgift.
I framtida studier som specifikt berör bakgrundsstrålning rekommenderar jag, skriver Radin att man använder flera strålningsdetektorer. En två- eller tre-dimensionell samling Geigerräknare, med en speciell räknare definierad som mål, skulle t ex kunna bidra till att man kan avgöra mekanismen bakom mental påverkan. T ex vid Iyckade försök, så (a) leds strålning iväg fran målet, (b) strålningen blir holistiskt lägre i den lokala omgivningen, eller (c) känslighetströskeln hos målräknaren stegras? Man kan undersöka många andra intressanta möjligheter, avslutar han.