Naturen tycks alltså uppvisa märkliga numeriska samband. Naturkonstanterna förefaller ha antagit exakt de värden som krävs för att komplex självorganisation ska kunna försiggå upp till de medvetna individernas nivå. Denna sinnesrikhet har gjort ett så starkt intryck på en del forskare att de anslutit sig till den så kallade starka antropiska principen, som säger att naturlagarna måste vara sådana att de medger existensen av medvetande i universum i något skede. Naturen organiserar med andra ord sig själv på ett sådant sätt att universum blir självmedvetet. Den starka antropiska principen kan betraktas som en sorts meta-organisationsprincip, eftersom den arrangerar själva lagarna så att komplex organisation ska kunna uppstå.
Antropiska principen Naturlag
Principen säger att universum är som det är därför att vi inte vore här om universum vore annorlunda.
Alias: antropiska principen och starka antropiska principen
normal
normal
1975 framlades den antropiska principen av fysikern Brandon Carter. Principen handlar i korthet om att universum är finjusterat in i minsta detalj, just för att kunna hysa kolbaserat liv. Denna princip är det starkaste vetenskapliga bevis hittills för att universum är planerat och skapat med åtanke av en eventuell gud. Ju mer fakta vi får om universum, desto svårare tycks det bli att tro att livet kom till av en slump.
Universum skapades i och med Big Bang. Det var ingen vanlig smäll som man lätt tänker sig, utan även tiden, rummet och de bakomliggande lagarna skapades vid detta tillfälle. Big Bang exploderade med en närmast otänkbar styrka, och energi slungades ut i otroliga hastigheter. Hade gravitationen varit 1/1060 gånger svagare, hade allt snabbt hunnit dra ihop universum till intet igen, och inga stjärnor eller galaxer hade hunnit skapats. Hade den varit 1/1060 gånger starkare hade materians gravitation inte räckt till för att forma galaxer, utan materian hade spridits ut i tomheten. Det är inga stora marginaler. Slump?
Förutom gravitationen finns de tre andra fundamentala lagar i universum; elektromagnetism, den svaga kärnkraften och den starka kärnkraften. Någon förändring i någon av dessa skulle förstöra det universum vi känner till idag. Man talar idag om eventuella parallella universa, med helt andra lagar, men sanningen är väl den att man inte kan tänka sig några andra lagar som skulle kunna hysa liv.
Atomerna som bygger det vi ser, består av elektroner, protoner och neutroner. Det är en noga finjusterad balans i atomerna. Elektronerna är negativt laddade, protonerna positivt laddade, och neutronerna är neutrala. Utav en okänd anledning råkar den negativa laddningen från elektronerna, och den positiva laddningen från protonerna vara exakt lika, vilket resulterar i att de flesta atomer i sig är neutrala, och saknar laddning. Vore det inte så, så skulle alla atomer stöta bort varandra, eftersom två lika laddningar stöter sig från varandra. Vore det på detta viset så vore det universum vi känner till idag en omöjlighet.
En annan sak angående atomer är att neutronerna har minimalt mer massa än protonerna. Detta finns det inte heller någon anledning till, men tack vare detta kan fria neutroner i vissa fall falla ihop till protoner. Om detta vore fallet med protonerna så skulle vårat universum åter igen vara i knipa. En fri proton är nämligen väte, och 74 % av materian i universum råkar vara just väte. Skulle fria protoner börja falla samman så hade vi inte mycket av materian kvar i universum i en form som skulle kunna hysa liv.
Om Solen hade varit närmare centrum av Vintergatan så hade tätheten av stjärnorna varit så hög att planeternas banor hade fallit ur kurs, och därmed Jorden. Hade Solen varit längre ut åt kanten på Vintergatan, så hade planeterna inte ens kunnat skapas från första början.
Om Jorden hade varit en grad närmare Solen så skulle det vara alldeles för varmt för liv, haven skulle koka bort. Hade jorden varit en grad längre från Jorden så hade haven frusit till is, och jordytan skulle endast vara ökenområden. Om Jordens gravitation hade varit högre så hade planeten behållit för mycket ammoniak och metangas, vilket gör det ogästvänligt för liv. Hade gravitationen varit lägre så hade vattnet försvunnit ur atmosfären.
Ja, som synes, finns det mycket som skulle kunna gå fel. Jag har bara nämnt det mest fundamentala än så länge. Hade Jordens elektromagnetiska fält varit svagare så hade vi inte skyddats mot Solens skadliga strålar. Hade det varit starkare så hade vi blivit skadade av elektromagnetiska stormar. Hade jordskorpan varit tjockare så hade den sugit åt sig för mycket syre, och hade den varit tunnare så hade vi hotats av allt för mycket vulkanisk aktivitet. Om koldioxidhalten varit lägre så hade växterna inte kunnat överleva, och hade den varit högre så hade växthuseffekten gjort Jorden för varm för att leva på. Och så vidare, och så vidare
Man skiljer på den starka och den svaga antropiska principen. Den svaga säger att anledningen till att förhållandena är perfekta för att hysa liv helt enkelt beror på att vi inte hade varit här och iakttagit det i annat fall. Det skulle rent hypotetiskt kunna finnas oändligt många universum, med olika lagar. Dock inget liv i dem som uppmärksammade dem. Den starka antropiska principen däremot säger att universum tycks vara finjusterat i detalj just för att kunna hysa liv. Kanske är det som så att det är det enda sättet ett universum kan vara på, och att liv och universum alltid går hand i hand.