Shu
Shu hör till de kosmiska gudarna, för att han var en av de första nio.
Med det menas att han var med i skapelsen.
Den så kallade Big Bang började enligt de gamla egyptierna med Atum. (Det finns även andra tankar om att det var guden Ptah som gav liv till allt från början.)
Det var Atum som födde tvillingarna Shu och Tefnut.
Shu = Himmelens Gud, den som bar upp himlen. Han var hela atmosfärens Gud och de torra vindarnas Gud.
Tefnut = Gudinna över fuktighet, dagg och regn.
Antingen spottade han fram Shu och spydde upp Tefnut, eller så föddes de från slemmet när han nös, eller också kom de direkt från hans sperma.
Shu och Tefnut var gifta och födde Geb och Nut.
Geb = Jordens Gud.
Nut = Himmelens Gudinna.
Geb och Nut blev föräldrar till Osiris, Isis, Seth och Neftys.
Shu verkar ha varit solljuset personifierad. Det sägs också att han och Tefnut tillsammans var en själ. Att de var varsin del av samma själ. En form av tvillingsjälar.
Shu är först sedd i det gamla riket (2575-2134 f.Kr.) Där var hans ansvar att varje dag bringa Ra och kungen till liv. Denna tradition förde farao Echnaton vidare under den 18de Dynastin i det nya riket (1550-1070 ).
Echnaton mindes åter hur Shu hade sin boning i solskivan.
Shu avbildades oftast som en människa med en strutsfjäder på huvudet. (lik Maats fjäder)Strutsfjädern är även hans hieroglyftecken.
Namnet Shu kommer antagligen från grundordet Shu som betyder torr eller tom.
I underjorden är Shu en farlig ledare till ett följe bödlar, vars avrättningsredskap symboliserar den stora faran för de döda.
Men Shu är också ett skydd mot ormguden Apofis. Shus trollformel/bön kan ta bort Apofis gift.
Shu verkar inte ha haft ett eget tempel men det finns ett kapell tillägnat Shu, Atum, Tefnut, Re-Horachte och Thebantriaden. Kapellet byggdes av farao Osorkon II (924-909 f.Kr. 22 Dyn.) i Tjeku/Pithom i Nedre Egypten.
Shu är oftast på bild tillsammans med sina barn i skapelseögonblicket varje morgon. Det är Shu som skiljer jorden, Geb, från himlen, Nut. När den delningen sker kommer det kosmiska maskineriet igång och det är då solbåten börjar sin resa över himlen. I båten (solen) sitter Ra tillsammans med Maat och ibland även med Isis eller Hathor. Maat styr, leder och skyddar båten. Hotet mot båten är ormen Apofis som kan sluka allt vatten så att båten inte kan fortsätta sin färd.
En tanke är att Maat är Tefnut. Enligt en kisttext säger Atum följande;
Tefnut är min levande dotter och hon skall vara tillsammans med sin broder Shu; hans namn är Liv och hennes namn är Maat.
När Shu:s barn Nut och Geb skulle avla barn så höll dom så hårt i varandra att deras barn inte fick chans att födas. Så Shu höll upp Nut ovanför jord med hjälp av åtta väsen, helgudarna, och skapade därmed ett rum där levande varelser kunde andas.