De tidigaste tarotkorten skulle kunna härledas till bilder och målningar av den hinduiske guden Vishnu. Vishnu var världens beskyddare och ett av Guds tre stora namn. De andra två namnen var Brahma (världens skapare) och Shiva (världens förstörare).
I hinduisk konst avbildas Vishnu med fyra händer som håller upp fyra olika föremål - en lotus, en trumpetsnäcka, en stav/klubba och en diskus. Dessa föremål har associerats till de fyra sviterna i Tarot. Dessutom hade Vishnu tio traditionella avatarer, nio som redan funnits och en (Kalki, the White Horse) som ännu inte kommit.
Dessa tio avatarer korresponderar numerologiskt med de tio sefirorna i Livets Träd såväl som till de tio numrerade korten i varje svit.
Tidiga indiska spelkort innehöll antingen åtta eller tio sviter per set och varje svit innefattade 12 kort, bestående av nummer ett - tio, samt två hovkort. Tecknen på korten i dessa sviter liknas vid Vishnus tio inkarnationer eller avatarer.
Michael Constant Leber skrev (ca 1842) om att korten ur stora arkanan kunde ledas tillbaka till tidiga österländska avgudabilder och symboler. Dessa symboler ändrades i takt med tiden och under påverkan från kristna läror.
På så vis blev Vishnu Översteprästen, överhuvudet i katolska kyrkan. Tornet ersattes av en orientalisk byggnad och den mantelförsedda Eremiten blev en muslimsk dervish.