normal
Déjà vu är ett uttryck som beskriver den underliga känslan om att man har varit med om något förut. Man kan t.ex komma till en plats man aldrig varit på förut, men ändå känna att den verkar väldigt bekant och hemma. Man kan ibland t o m veta saker om platsen man normalt inte skulle kunnat ha veta.
Det finns många förklarninger till detta fenomen. Förutom de rent psykologiska finns ett antal omegiska teorier.
1. Man uppfattar sin egen framtid prekognitivt en stund innan de vanliga sinnena registrerar samma sak.
2. Med Klärvoajans har man av någon anledning snappat upp atmosfären och miljön och lagt den till sina egna minnen.
3. Känslorna kommer ifrån att man mins tidigare liv. För detta talar att det är relativt vanligt att man kan minnas hela episoder av något annat liv än ens eget. Man upplever minnena som sina egna. Man tror att man har varit den andre personen som i vissa fall bevisligen har levat tidigare.
normal
Hjärnan kompencerar normalt för tidsskillnader. Skulle det bli något fel i denna kompensation så kanske sinnesintrycken matchar mot intryck på andra håll och en igennkänningssignal sänds ut. Men detta skulle väl inte ge värre effekt än att man t ex står och tittar åt ett håll. Om det man tittar på inte ändras allt för mycket så finns ju minnet av vad man ser kvar och man borde kontinuerligt känna igen situationen. - Jag tycker inte den här förklaringsmodellen är så bra.
Jag upplever dock ibland när jag kommer till platser att de känns välbekanta. Vissa platser känns det som jag har levt ett helt liv där. Jag känner igne varje detalj. Asfalten, husväggarna, gångarna, träden, sandlådan, gräset, kantstenen, osv. Det är inte bara känslan av nostalgi och hemmamiljö som kommer utan även förnimmelser av känslominnen från platsen. Jag kan känna hur jag som barn satt i gräset vid staketet och dagdrömde eller tittade på bilarna. Eller hur jag i glädjeiver sprang uppför en backe till något. Det kommer en hel atmosfär av det förflutna.
En tanke blir att jag har varit här någon gång som barn. När jag funderat på det och funnit det mindre troligt så kommer tanken att jag kanske levt här i ett tidigare liv. Men när jag upptäcker flera platser och även upptäcker vissa likheter med andra så tror jag snarare att det är frågan om associationer. Det verkar nämligen som om det är platser som på olika sätt liknar de som ingått i min barndom eller i mina drömmar som ger denna igennkänning. - På samma sätt som jag kan konstruera en miljö i en dröm genom att blanda alla möjliga minnen från olika ställen, kan jag när jag kommit in i känslan (deja vu) associera varenda detalj på en plats som jag kommer till, till tidigare minnen, från dröm, fantasi eller verklighet.
Jag har ofta, när jag tänkt tillbaka på drömmar, funnit precis vilka minnen från det vakna livet, som drömmiljön byggts upp av. Jag har likaså vid deja vu kommit på vilka platser de liknar.
När man kommer in i deja vu och associerar platsen till olika minnen (som när man associerar i drömmar) kommer man i kontakt med de känslor man har knutit till dessa minnen. Detta sker då förståss vanligen ganska sublimt, men man anar minnena.
normal
Déjà vu - Känslan av återupplevelser
Déjà vu är känslan av att ha upplevt något tidigare (kommer från franskan och betyder redan sett). En känlsa som många tycker är otäck, kanske för att man inte med säkerhet vet var ifrån den kommer? Det finns en mängd olika teorier om anledningen till att vi får déjà vu's. Jag vet inte själv vad jag tror för ju mer man funderar på det desto yrare blir man. Jag kommer nedan att framföra olika teorier, och argumentera för och emot dem.
1. Vi har levt tidigare och har minnen från det livet.
Det är ganska många mytiker som tror på detta, jag klandrar med inte för det är faktiskt inte helt otroligt. Det finns rapporter som redovisar hur vissa minns episoder från sitt tidigare liv. Men jag vill gärna se att allt har en mening. Därför tror jag inte att det är på det här viset. För vad skulle meningen med att allt upprepade sig vara? Många, däribland buddister och hinduer, tror på själavandring. Men det betyder att vi inte behöver vara den vi är idag i nästa liv, jag skulle till exempel kunna reinkardineras som hund.
2. Fördröjningar i hjärnan
Den här modellen är den mest vedertagna bland teorierna. Den är lätt att ta till sig. Hjärnan får en massa intryck till sig. Men den klarar inte av att göra människan medveten om allihop. Vi blir endast medventa om en liten del. Ibland kan hjärnan halka efter sig själv för en kort stund. När vi sedan blir medvetna om vad som har hänt så får vi den så kallade déjà vu känslan.
3. Vi har en astral och en fysisk kropp
Detta kan låta sjukt att tro, men det är ändå en ganska välkänd tankegång. Den bygger på att den astrala kroppen kan lämna den fysiska kroppen. Detta händer vanligtvis vid absolut koncentration eller då man är avslappnad (som när man sover). Om den astrala kroppen svävar iväg (och sedan kommer tillbaka efter någon sekund) då man är vaken kan man få en déjà vu. För att detta ska hålla bör man tänka sig att världen är uppbyggd enligt biljardteorin. Vilken bygger på att alla händelser har sitt ursprung i det som hände innan. Det vill säga att om jag skjuter en boll mot en annan så kan man räkna ut vilken den tredje bollen i kedjan blir. Detta gäller också världen i övrigt. Man skulle alltså (om man stod utanför hela systemet) kunna räkna ut hur framtiden skulle bli. Den astralakroppen kanske kan sväva framåt i tiden? Så vi får en blick från framtiden.
4. Alla är mer eller mindre synska
Vi har ett sjätte sinne - synskhet! Det finns personer i världen som påstår sig kunna se in i framtiden, de är synska. Vi alla kanske har den förmågan, fast i mindre skala. Vissa kan känna lukter bättre än andra. Varför skulle inte vissa då kunna vara mer synska än andra. Det skulle då betyda att vi ibland kan veta vad som kommer hända i förväg. Så när det väl händer så känner vi att vi har upplevt detta tidigare.
Sebastian Dahlgren (nos@linux.nu)
normal
Deja vu (redan sett)har varit känt och studerats i århundraden.¤1¤ menas med att man upplever något som man känner igen,nåt som man sett tidigare och som en följd därav kan man mycket sällan minnas vad som kommer ske kort därpå.
