Parapsykologin beroende av exponering. Tack vare massmedia har parapsykologin överlevt som forskningsinriktning på många universitet.
Alias: parapsykologins överlevnad
[51] Anledningen till att parapsykologin har överlevt som forskningsinriktning på många universitet, trots att den inte har blivit fullt accepterade ännu, är att den drar till sig intresse i massmedia. Trots massmedias skadliga roll, är parapsykologin beroende av exponering.
För att en rörelse ska vara livskraftig behövs tre komponenter: Resurser, kommunikation och värvning.
Hälften av parapsykologerna har parapsykologi som sitt huvudintresse. Men trots det måste de flesta bedriva någon annan forskning som huvudaktivitet på grund av svårigheten att få resurser för parapsykologin. Det finns bara en handfull parapsykologer världen över som bedriver parapsykologisk forskning mer än på halvtid.[52] Många av dessa har tränats av J-B Rhine. Många parapsykologer är professorer i något ämne och har på så vis en viss finansiell trygghet.
Adrian Parker skriver i SPF-information, augusti 1994, skriver att en undersökning om alla de resurser en parapsykolog kan få att dessa resurser inte ens skulle räcka till att understödja ett mindre fysiklaboratorium ett halvt år!
Medlen kommer huvudsakligen från välbärgade medborgare som önskar göra något gott för andligheten. Vid tider av ökat intresse för det ockulta, uppstår ovetenskapliga organisationer som konkurrerar om medlen. Om parapsykologerna inte tar avstånd från ockultismen kan det hända att de lekmän som annars skulle givit pengarna till parapsykologisk forskning, istället ger dem till stöd för någon ockult rörelse.¤1¤
Pengarna till parapsykologisk forskning kommer nästan uteslutande från privata donationer. Tack vara detta har parapsykologin överlevt trots att det nästan är omöjligt att få forskningsanslag på mera normala vägar. De donerade pengarna ligger i en rad olika fonder och utdelning sköts huvudsakligen av parapsykologerna själva.¤2¤ Det kan bli mycket stridighet om pengarna. Ibland går pengarna till konventionella kritiker. Och ibland öronmärker donatorerna pengarna för att styra forskningen. Huvudsakligen vill de att vetenskapen ska bevisa själens existens och att vi överlever döden. Detta begränsar parapsykologernas rörelsefrihet.
Vanliga tidskrifter accepterar sällan en positivt skriven artikel om parapsykologin. Parapsykologerna har flera egna tidskrifter som de kan kommunicera igenom. Bland de större är Journal of Parapsychology, Journal of the Society for Psychic Research, Journal of the American Society for Psychic Research, Research in Parapsychology, European Journal of Parapsychology, Advances in Parapsychological Resarch och Parapsychological Review. I Sverige ges Meddelanden från Sällskapet för Parapsykologisk Forskning ut oregelbundet. De flesta länder har tidskrifter med liknande titlar.
Nästan inga uppsatser har dykt upp i de interdiciplinära vetenskapliga journalerna. Även om referenterna rekommenderar artikeln, är redaktören så beroende av sin inställning att han ensam beslutar i många fall.[55]
I de få fall positiva uppsatser publiceras, framställs de grundligt som tvekvärda och ovetenskapliga. Kraftiga markeringar görs för att behålla sin egen prestige.¤1¤ På senare år har detta dock förändrats genom en oförvanskad debatt i Behavioral and Brain Sciences och Psychological Bulletin.¤2¤
I de semivetenskapliga tidskrifterna framställs parapsykologerna som inkompetenta. Om de har en paranormal världssyn och kanske vistats i vissa kretsar, kan detta tagas upp. Andra personliga detaljer, som synskärpa och ålder kan tagas upp.
På grund av det ringa antalet uppsatser i de interdiciplinära vetenskapliga tidskrifterna, formar många forskare från andra discipliner sin uppfattning om parapsykologin genom vad de läser i semivetenskapliga tidskrifter.[58]
Vidare så tyder ofta de möjliga brister som föreslås att de konventionella ser parapsykologerna som metodologiska idioter.¤4¤
För att området inte ska dö ut måste nya studenter finna området tillräckligt intressant för att våga satsa på det.
Få parapsykologer har någon tjänst vid något större universitet. De lever relativt avskilda. Bara några stycken tränar forskarstudenter.
Då parapsykologerna inte har tillgång till allmänna vetenskapliga publikationer i lika hög grad, måste de göra sig hörda i andra medier. Detta sker främst genom populärvetenskapliga böcker och genom tidningar, radio- och TV-program. Den genomsnittlige parapsykologen talar oftare med lekmän än med professionella (inom andra discipliner) om sitt ämne, men då är det huvudsakligen lekmännen själva som av intresse gått in på ämnet.
Denna värvning sker främst under parapsykologins högkonjunkturer då media intresserar sig stort för det till synes paranormala. Med de senaste årens ökade intresse för New Age och nyandlighet i Sverige, kan man räkna med ett ökat akademiskt intresse och nyrekrytering.