Jung definierar synkronicitet som det samtidiga inträffandet av två meningsfullt förbundna händelser som inte har något orsakssamband med varandra eller alternativt ett sammanträffande i tiden av två eller flera händelser utan orsakssamband med varandra vilka har samma eller liknande innebörd.
Synkronicitet enligt C G Jung Teori
Den Jungs tankar att det finns händelser med ett synkront samband hade stimulerats av I Ching, ett klassiskt verk inom kinesisk spådomskonst, vilket han betraktade som en bekräftelse på att synkronicitetsbegreppet var riktigt.
Alias: synkronicitet enligt c g jung
normal
normal
Den berömde schweiziske psykiatern Carl Gustav Jung (1875 - 1961) lanserade begreppet synkronicitet. Med detta menade han Een icke- kausal förbindande princip".
Det var egna upplevelser som fick honom att tro att det finns händelser som har ett meningsfullt samband vilket inte är kausalt, det vill säga de är inte förbundna enligt lagen om orsak och verkan. men ändå sammanträffar de, och det beror inte på slumpen.
Ett exempel på meningsfullt sammanträffande som Jung ger är följande:
EEn ung kvinna, som jag behandlade, hade vid en kritisk tidpunkt en dröm i vilken hon mottog en skarabé av guld. Medan hon herättade denna dröm, satt jag med ryggen till det stängda fönstret. Plötsligt hörde jag ett ljud bakom mig som ett sakta trummande. Jag vände mig om och såg en flygande insekt sla mot rutan utifrån. Jag öppnade fönstret och fångade insekten i detsamma som den flög in i rummet. Det var den närmaste motsvarigheten till en guldskarabé som man kan finna på vara breddgrader, nämligen en guldbagge, som, tvärt emot vad den har för vana att göra, uppenbart kände lust att just vid denna tidpunkt komma in i ett mörkt rum. Jag erkänner att jag aldrig förr eller senare har varit ute för nagot liknande och att patientens dröm är enastående i min erfarenhet."
Inom den västerländska naturvetenskapen har kausaliteten uppfattats som det enda tänkbara sambandet mellan olika händelser. Men företeelser inom den moderna kvantfysiken har lett till vissa tvivel på att alla händelser förbinds med varandra på ett kausalt sätt.
Jungs tankar att det finns händelser med ett synkront samband hade stimulerats av I Ching, ett klassiskt verk inom kinesisk spådomskonst, vilket han betraktade som en bekräftelse på att synkronicitetsbegreppet var riktigt.
Den som rådfrågar I Ching leds till den för honom passande texten i boken genom att singla tre mynt sex gånger och se hur krona och klave faller upp. Denna metod, skrev Jung, grundar sig, som alla spådomsmetoder och intuitiva metoder, på en icke-kausal eller synkron förbindande princip.
Det finns alltså, ansåg Jung, ett mystiskt och meningsfullt samband mellan slantar som singlas eller kort som läggs och en närvarande person. Därför säger exempelvis tarotkort något om den person som de läggs för.
Det hela sker genom det undermedvetna. Det undermedvetna har olika nivåer, hävdade Jung. Vi har det personliga undermedvetna, som helt hör till individen själv, men dessutom det kollektiva undennedvetna, som är för många människor gemensamt. På den kollektiva nivån är psyket obundet och överpersonligt. Det hänger ihop med andra människors undermedvetna och är inte begränsat av individens egna sinnen.
Jung hävdade att det undermedvetna alltid står vidöppet för inflytanden från alla håll i universum. På den undermedvetna nivån är människan invävd i ett nät av relationer som överskrider rummet, tiden och kausaliteten och som ständigt bildar meningsfulla mönster, eller synkroniciteter, tvärs över universum.
Jung försökte få gehör hos fysiker för sin idé om synkroniciteten, och han fick en anhängare i den berömde Wolfgang Pauli.
Jung vittnade av personlig erfarenhet om dess förmåga att ge anmärkningsvärt noggrann information och vägledning, och på grund av den erfarenheten utvecklade han sin idé om synkronicitet.
Jungs synkronicitetsbegrepp är ett märkligt bidrag till det mänskliga tänkandet. Tror man på astrologi och tarot, så kan man ju töreställa sig att förklaringen är i linje med synkronicitetsidén. Verkligheten bortom vara sinnens slöjor kan se helt annorlunda ut än dagens vetenskap gör gällande.